Ljungblommor från Österbotten

  Söndagen ägnas åt två väldigt olika författarskap. I detta inlägg kan ni läsa mer om upphovsmannen till Fältskärns berättelser, Videvisan och Lasse, Lasse liten. I dagens andra inlägg kommer jag ta upp en författare som ligger långt från min realistiska livssyn.

Tria Carmina

med

Zacharias Topelius

(1818-1898)

***

  Det går att skriva åtskilligt om Zacharias Topelius. Han föddes på gården Kuddnäs i utkanten av Nykarleby i Österbotten och fick sitt namn efter fadern, som var läkare och samlare av folkdikter.
  När han fyllt tretton år så dog hans far och Zacharias skickades till Helsingfors för att han skulle förberedas för studentexamen. Han inackorderades hos den unge docenten Johan Ludvig Runeberg och dennes maka Fredrika. Efter privatundervisning av Runeberg avlade Topelius studentexamen 1833. Hans avsikt var att studera medicin och först avlägga filosofie kandidatexamen, som krävdes för läkarstudier. Så småningom promoverades han till magister, 1840.

  En avgörande vändning i hans liv inträffade 1841 då han anställdes som redaktör för Helsingfors Tidningar. Speciellt populära blev hans skildringar av livet i Helsingfors. Det var också i tidningen som hans historiska följetong Fältskärns berättelser fick liv. Han tryckte även sina egna dikter.

  Hans första diktsamling Ljungblommor gavs ut 1845. Topelius tidiga diktning innehåller kärleks- och naturteman, vinter-, vår- och havsteman, men också idéer med anknytning till historien. Kärleken och havet svallar i följande dikt.

Farkosten på vågen, av Zacharias Topelius
(ur Ljungblommor / Zacharias Topelius ; utgiven av Carola Herberts under medverkan av Clas Zilliacus. Helsingfors : Svenska litteratursällskapet i Finland ; 2010.)

Skyhöga vågor vandra
I djupa sjön,
Den hvita fradgan stänker
Mot dagen skön.

En liten farkost gungar
På bölja sval;
Än når han höjdens himlar,
Än djupets dal.

Än öfver ljusa skyar
Han skridit tyst,
Der klara stjernans stråle
Hans bölja kysst;

Än uti dunkla dälder,
Han slungats kring,
I skönaste korallers
Uddhvassa ring.

Så har den arme irrat
Väl mången dag;
Den djupa sjön är lifvet,
Farkosten jag.

Men kärleken är böljan,
Som brusar än,
Och Emmas öga stjernan,
Som kysser den.

***

  Den 15 mars 1854 utnämndes Topelius mycket oväntat till extraordinarie professor i Finlands historia vid Helsingfors universitet. År 1863 blev han ordinarie professor i finsk, rysk och nordisk historia, senare professor i allmän historia. Han var universitetets rektor 1875–1878.
  Under perioden 1854-56 publicerade han närmare sextio sagor och barndikter i barntidningen Eos. Han skrev också två läroböcker, Naturens bok och Boken om vårt land.

  Redan före sin utnämning till professor hade Topelius hunnit bli känd som den mest framträdande dramatikern i Finland. Landets första opera, Kung Carls Jagt, var hans verk. I motsats till det romantiskt fosterländska dramat Kung Carls Jagt skrev han också sagospelet Prinsessan af Cypern, som är mer lättsamt och roande. Det inleds med att huvudkaraktären Lemminkäinen ligger utsträckt på gräset i gudarnas lund.

(Ur Prinsessan af Cypern. Sagospel i fyra akter, efter motiv ur Kalevala. Dramatiska dikter / Första samlingen. Stockholm, 1861.)

Gudar, huru skönt att andas
Här på denna blomsterstrand,
Vid den svala källans rand,
När med vällukt vinden blandas
Och en fin, en vacker hand
Räcker gyllne bägarns brand!
Ädla drufva, gjut ditt flöde!
Prisa måste jag mitt öde,
Som ifrån en stormig sjö
Dref mig hit till denna ö,
Der bland tjusande behagen,
Kransad af en evig vår,
Majestätiskt skön som dagen,
När ur nattens famn han går,
Mäktig uti marmor står
Sjelfva kärlekens gudinna ...
Sällhet, ja, - ditt namn är qvinna!

***

  På ålderns höst skrev Topelius artiklar där han kritiserade penningväldet, den slösaktiga livsstilen, en överdriven individualism och sedermera den biologiska världsuppfattningen. Han var med om att grunda den starkt värdekonservativa tidningen Finland (1885-1887) och samtidigt blev hans idealism allt mer kristet färgad.
  Trots dessa ställningstaganden så vidmakthåller han intresset för sagor och mystik, vilket märks i dikterna från den perioden.

Kvarnen och smedjan (inledningen), av Zacharias Topelius
(ur Sånger,Bd 4,1879-1897. Stockholm :Bonnier,1905.)

Där stod vid den brusande bäcken
den kära, den flitiga kvarnen,
en bostad för trollen och Necken,
ett tjusande féslott för barnen.

Där malade stenen sin gruta,
där hörde vi kuggarna knarra,
de dolda kaskaderna tjuta
och golfvet och väggarna darra.

Osynliga, väldiga jättar
omhvälfde de mäktiga hjulen;
små trolska och mjöliga vettar
framtittade, gömda i skjulen.

Där var vår beundran om dagen,
vår tysta förfäran om kvällen;
där hörde vi dånande slagen
från smedjan och städet vid hällen.
...

***

  Ett av hans sista yttrande var: "Framför min hälsning till det tjugonde seklets ungdom!"

  Topelius sista yttrande visar oss hur viktig han ansåg ungdomens påverkan på framtiden. Efter hans död lästes många av hans sagor, skådespel och historiska romaner runt om i Sverige och Finland. Hans betydelse sjönk efter de senaste krigen och speciellt på 1960-talet, men 1980 började man igen förstå hans betydelse också i ett internationellt perspektiv.

Källor: 
Matti Klinge, Idyll och hot. Zacharias Topelius - hans politik och idéer (2000).
Alex författarlexikon, skribent Jan-Erik Sund.