En uppskattad stjärnbild bland amatörastronomer är Tvillingarna (lat. Gemini). Den är lätt att finna, tack vare de två ljusa stjärnorna Castor och Pollux. Vintergatan passerar också de västra delarna av konstellationen och många vackra stjärnfält blir synliga i kikaren.
Tvillingarna Castor och Pollux var båda söner till Leda men medan Pollux hade Zeus till fader var Castor son till den jordiske kungen Tyndareus. Under en tävling till följd av ett tvistemål stupade Castor och den otröstlige Pollux bad sin far om att också få dö. Men som son till en odödlig gud var inte detta möjligt. I en version av myten hämtas Castor från dödsriket, efter önskemål från Pollux, och Zeus placerar de båda bröderna bredvid varandra på himlen.
***
Gemini, by Jane Morley
(first published in 2008, Poetry Society)
Odds had been against us ever meeting.
We found ourselves drifting in the same circles,
then gently bumping into one another.
I learned to feel you; a tiny thigh,
a heel a toe, we learned to dance,
went about life at the same pace
until you took the lead out into the bright light.
Separate we seem much closer;
you are my silvering. I can’t deny
the narcissism, the desire to gaze.
***
Inom astrologin infaller Tvillingarnas period mellan 22/5 och 21/6. De som är födda då sägs ... gilla att ta del av nyheter och ta sig an och debattera kring olika problem, men oftast tröttnar de på ämnet innan de når fram till en lösning och har redan kastat sig in i en ny frågeställning, ett nytt projekt. Det pratar ofta fort och kastar fram den ena idén efter den andra i raskt takt och de byter åsikter ofta och gärna med motiveringen ”man kan väl ändra sig”.
Det kan väl delvis stämma om min favoritpoet Federico García Lorca som var född 5 juni. Men det gäller knappast för Susan Howe (född 10/6 1937) som är känd för att gå på djupet av historiska texter och sedan använda materialet i essäer och diktsamlingar.
Nåväl, de får representera poet-kåren för Tvillingarnas stjärntecken.
***
(From "Debths", by Susan Howe. Published in poets.org, 2013.)
A work of art is a world of signs, at least to the poet’s nursery
bookshelf sheltered behind the artist’s ear. I recall each little
motto howling its ins and outs to those of us who might as
well be on the moon illu illu illu
***
Död i gryningen, av Federico García Lorca (1898-1936)
(från Vistelse på jorden : dikter / Federico García Lorca och Pablo Neruda ; i urval och tolkning av Artur Lundkvist. Stockholm : Forum, 1976.)
Natt med fyra månar
och ett enda träd,
med en enda skugga
och en enda fågel.
Jag söker i mitt kött
spåren av dina läppar.
Källan kysser vinden
utan att vidröra den.
Jag bär det Nej du gav mig
i min öppna hand,
likt en citron av vax,
nästan vit.
Natt med fyra månar
och ett enda träd.
På spetsen av en nål
vänder sig min kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar