Tria Carmina
med
Pia Tafdrup
(f. 1952)
***
Ni har redan blivit bekanta med Pia Tafdrup, om ni följt bloggen. Jag recenserade hennes bok Salamandersol (sv. översättning 2013) i maj förra året. Ni kan läsa den här. Det blir faktiskt ytterligare ett exempel från den samlingen i det här inlägget.
Hon är född och bosatt i Köpenhamn, men uppvuxen på olika gårdar på Nordsjällands landsbygd. Hon har bedrivit studier vid Köpenhamns universitet, bl.a. i litteraturhistoria. Pia Tafdrups böcker har översatts till nästan 30 olika språk. 1999 belönades hennes diktsamling "Drottningporten" med Nordiska Rådets litteraturpris och 2006 fick hon Svenska akademiens Nordiska pris för sina litterära insatser. Källa: Alex författarlexikon
Hon debuterade 1981 med boken "Når der går hul på en engel". Det kan tyckas vara en sen debut, men uppenbarligen fanns det mer i byrålådan (eller i tankarna) eftersom hon gav ut hela sex samlingar under 80-talet. Ingen av dessa finns översatta till svenska, i sin helhet. Däremot har Marie Silkeberg och Magnus William-Olsson tolkat och översatt ett urval av dikter som finns publicerade i Dagen ditt ljus (1995).
Jag kan varmt rekommendera den boken. Översättarna har skrivit ett alldeles utmärkt förord om Pia Tafdrups stildrag och betydelse för dansk poesi.
De skriver bland annat:
"hennes dikter arbetar ... med rytm, röst och bildspråk"; "diktningen är sinnlig, kroppslig och erotisk";
"hennes poesi oftare reflekterar naturen än staden"
Mitt första exempel finns inte med i översättningen. Jag har valt den för att den innehåller de angivna särdragen, och är signifikativ för de senare dikterna. Jag hoppas att ni klarar av danskan.
Befri de indvendige sange, av Pia Tafdrup
(ur Når der går hul på en engel. Digte 1981-83. København : Gyldendal, 1999.)
Når frostnætterne sætter ind
og stjernerne dirrer på himlen
skal du ride langs muren
til du er ude af byen
følge den kendte vej et stykke
men derpå ride bort fra de afmærkede zoner
rid ud og sæt din hest et sted
hvor græsset gror højt
og de sene blomster
får dig til at se alting
inde fra stænglen
og ud gennem bladene
gå sidste del av vejen
til fods
og forsøg en dans
når du kommer til trappen
skriv dit navn i sandet
og bliv usårlig
kom
indgangen er her
befri de indvendige sange:
tegn en fugl
med spidsen af din tunge
hen over min krop.
(dirrer=skälver, usårlig=osårbar, indvendige=inre)
***
Jag har även läst hennes sjunde bok "Krystalskoven" som kom ut 1992. Den skildrar ett kärleksförhållande i kris, återspeglat i naturens omgivningar, och vägen till försoning. Den innehåller flera riktigt fina dikter. Även om de är klädda i vinterskrud så går det att njuta av dem i regntunga juli.
Granar i snö, av Pia Tafdrup
(ur Krystalskoven. Dagen ditt ljus : dikter 1981-1994 ; översättning av Marie Silkeberg och Magnus William-Olsson. Stockholm : Bonnier, 1995.)
Tyngda av snö sover granarna en nästan hypnotisk sömn
grenarna böjer sig med en lutning inte olik den
hos axlar dömda att släpa på kärlek
Doften av köld hänger klibbig mellan träden
Jag vaknar i det tunna vinterljuset
en transparent plats mellan sorg och skratt
i ett eko av svagt rosa genomstunget av venblått mörker
Jag älskar jorden mer för var dag som läggs till mitt liv
dess andetag och ögonblickets apokryfiskt spirande stjärnsplitter
- och om jag ljuger är det enbart av fruktan
Oräkneliga kristallnålar växer under huden
där en skuggblomma nu vecklas ut
bländande
Stilla, intravenöst sjunger de vita skogarna.
***
Slutligen gör vi ett luftsprång över till den bekanta boken "Salamandersol" från 2012, vars innehåll skildrar Pia Tafdrups 60-åriga liv. En sorts diktbiografi. Ni har fått smakprov tidigare. Nu får ni en hel dikt om moder-son-relation.
Han lär sig alfabet, av Pia Tafdrup
(ur Salamandersol ; översättning: Jonas Rasmussen. Lund : Ellerström, 2013.)
När jag vaknar av att min yngste son
hänger uppe i luften,
där jag inte längre når honom,
inser jag att det är mitt eget fel
att alfabetet skiljer oss åt.
Bokstav för bokstav
har jag banat hans väg,
ord för ord steg han,
med fjärilsdamm på axlarna,
blev både större och alldeles lätt.
Ändå har min son det bäst där
på ett språks säkra avstånd
från sin mamma.
Världen är hans,
smaragdgrön -
jag ser honom lyfta högre i ljuset,
försöker ropa till honom, i rymden
som är oändlig,
att det är ett rent nöje att sväva över träden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar