Kritvitt och rutigt

  Jag var lite snabb med att utlysa nästa alfabetsinlägg i förra veckan. Även en bibliotekarie kan ha dålig koll på sin boksamling. Jag hade missat att dikten till bokstaven J inte fanns i mitt bestånd. Nu är det åtgärdat. Var så goda, J-K-L!

Tartan - ylletyg för kilten

J som i Jumper - är ett lång- eller kortärmat, kraglöst, höftlångt och stickat plagg för damer, vilket under slutet av 1800-talet blev populärt först som sportplagg senare även som allmänt vardagsplagg.
  Ordet kommer från engelskan, av äldre jump ’kort jacka’, kanske i sin tur av fornfr. juppe ’kvinnojacka’, ytterst av arabiska jubba ’lång öppen rock’. I Sverige sedan 1921.

När jag har min vita jumper på mej, av Sonja Åkesson (1926-1977)
(ur Dödens ungar. Göteborg : Författarförl. ; 1973.)

Jag är en sån där
som skitar ner våra vattendrag.
Jag vill att min jumper
ska vara kritvit.

Min man gillar det,
han är lite gammaldags så där,
bryr sej inte om debatter och sånt
tjabbel som kommer och går
och bara är på modet ett tag
bland kultursnubbar
och skränande demonstranter

gillar idrott mest
och Westernkurr
och snygga tjejer.

Och det som är rent.
Lite pedant är han allt
och vitt gillar han som sagt

inte så konstigt förresten
jobbet han har hör ju inte
till dom snyggaste
och då vill han ha det fint
när han kommer hem:
inga solkiga gardiner
och gråvita lakan.
...

***

K som i Kilt - är en del av höglandsdräkten, skotsk nationaldräkt för män, använd både i dagligbruk och inom armén (där den i dag enbart förekommer till parad men ännu 1940 var i bruk som fältuniform). Dräkten finns numera även i lågländerna och har variationer för högtid, vardag etc. Den karakteriseras främst av en vid, veckad kjol, kilt, vilken kan kompletteras med en plaid, ett löst tyg, draperat över och fasthållet med brosch på vänster axel. Båda är av rutigt ylletyg, tartan, som är dokumenterat från 1500-talet.
  Ordet i svenskan sedan 1887; av eng. kilt med samma bet.; trol. lånord från nordiska språk; jfr da. kilte 'skörta upp kjolarna'.

A song for kilts, by Robert William Service (1874-1958)
(from Collected poems of Robert Service. London : Benn, 1978.)

How grand the human race would be
If every man would wear a kilt,
A flirt of Tartan finery,
Instead of trousers, custom built!
Nay, do not think I speak to joke:
(You know I'm not that kind of man),
I am convinced that all men folk.
Should wear the costume of a Clan.

Imagine how it's braw and clean
As in the wind it flutters free;
And so conducive to hygiene
In its sublime simplicity.
No fool fly-buttons to adjust,--
Wi' shanks and maybe buttocks bare;
Oh chiels, just take my word on trust,
A bonny kilt's the only wear.

'Twill save a lot of siller too,
(And here a canny Scotsman speaks),
For one good kilt will wear you through
A half-a-dozen pairs of breeks.
And how it's healthy in the breeze!
And how it swings with saucy tilt!
How lassies love athletic knees
Below the waggle of a kilt!

True, I just wear one in my mind,
Since sent to school by Celtic aunts,
When girls would flip it up behind,
Until I begged for lowland pants.
But now none dare do that to me,
And so I sing with lyric lilt,--
How happier the world would be
If every male would wear a kilt!

***

L som i Läder - är hud som behandlats så att den blivit beständig mot förruttnelse och samtidigt bevarat sin naturliga styrka och spänst. Viktiga egenskaper är slittålighet, formbarhet och förmåga att släppa igenom vattenånga. Största användningen är inom sko-, konfektions-, möbel- och lädervaruindustrin. Kemiskt består läder till övervägande delen av proteinet kollagen och vid detta bundna garvämnen. Därtill kommer fett och mindre mängder urtvättbara ämnen.
  Läder kan tillverkas av alla hudar och skinn, men nötkreatur, får, getter och svin utgör den kommersiellt helt dominerande råvarubasen. Skinn av får, get och kalv används till tunna, smidiga lädertyper, och nöthudar primärt till grövre läder.
  Ordet har funnits sedan fornsvensk tid.

Homecoming, by Jacob Polley (f. 1975)
(published in Magma, Issue 48.)

I wanted bed, roast beef and rain,
to wear the clothes I'd left behind
and have them make me think again
steadily, with a civil mind.

There were my trousers, leather belts,
my ironed shirts and rank of shoes.
Those things I heard and saw and smelt
were over there, beyond the news.

I had hot water, stuff to buy
and, when I checked, the groove impressed
around my head and over my eyes
by armour borne so long was less.

On orange nights I stood outside
and listened to the city roar.
I liked the way peace brutalised
yet no one asked what peace was for.

If they had, I wouldn't have said,
though not because I didn't know:
sheep and shearing, cows and sheds,
honeybees and hives of gold –

on desert time I'd read old books
while sand blew through and sagged the tent.
...