PSTC 2015 - The Countdown

  Idag publiceras slutresultatet för Kvalturneringen till PSTC 2015. De 36 lagen kommer nu att reduceras till 13 och fördelas på fyra direktplatser till finalen och nio platser till "Andra chansen". Fortsättningsvis tävlar samtliga 13 lag med nya diktexempel.

  Den åttonde dagen fick lag "Poetry Door" 8 poäng genom Alice Fulton.
  Tre poeter fick sex poäng: Nazik al-Malaika, Irak; Ewa Sonnenberg, Polen och Julie Carr som tävlar för "Postmodern USA".
  Hela sju poeter fick fem poäng, bland dem: Amanda Aizpuriete, Lettland; J.C. Sturm från Puna Wei (Nya Zeeland); Warsan Shire, Somalia och Paula Meehan, Irland.

  Det innebar att Amanda Aizpuriete drog in 14 poäng och blev bäste poet i Kvalturneringen. Poängen förde även upp Lettland från 18:e till 9:e plats och vi får återse dem i "Andra chansen". Hela slutställningen:

China Blue	34
Irland	33
Irak	32
Canada	30
Tunisien	29
Unga Mexico	28
Vietnam	28
Italien	28
Lettland	27
Chicago	27
Sydkorea	27
US Swallow	27
Polen	27

  Kommentarer: En av världens mest hyllade poeter, Bei Dao,  ingår i det kinesiska laget och det var hans essäsamling "Blue House" som gav mig idén till namnet "China Blue". Så väl Irland som Irak har starka kort i sina laguppställningar. Den positiva överraskningen bland finalisterna är det ganska okända kanadensiska laget. Jag är glad att jag äger "The new canon - an anthology of Canadian poetry".

  I min uttagning ingick en enda antologi som direktpublicerats på internet. Den blev också den stora skrällen i sammanräkningen. Jag har kallat dem "Unga Mexico" eftersom samtliga lagmedlemmar är födda på 1980-talet.

  Summeringen avslutas med ytterligare tre dikter från de kvinnliga poeterna.

***

What I like, by Alice Fulton (f. 1952)

Friend – the face I wallow toward

through a scrimmage of shut faces.

Arms like towropes to haul me home,

aide memoire, my lost childhood docks,

a bottled ark in harbor.

Friend – I can’t forget

how even the word contains an end.

We circle each other in scared bolero,

imagining strategems: postures and imposters.

Cold convictions keep us solo.

I ahem and hedge my affections. 

Who’ll blow the first kiss,

land it like the the lifeforces we feel,

tickling at each wrist?

***

Uncertainty, by Ewa Sonnenberg (f. 1967)

I’ll plead for you with someone you don’t know

he lends me a path toward childhood meadows

and a key sharp as a needle used for piercing dreams

just don’t heal over I beg you never to do that

leave a raw opening to the poem’s other side

the sky cries so sweetly singing on its knees

I’ll follow your childish loss in a paper

crown I’ll face reality bewitched

into a cackle have mercy just stop the wars

fought by no one but you

and stop the victories always misunderstood

your screams won’t cover silence

***

Ugly, by Warsan Shire (f. 1988)

Your daughter is ugly.

She knows loss intimately,

carries whole cities in her belly.

 

As a child, relatives wouldn’t hold her.

She was splintered wood and sea water.

They said she reminded them of the war.

  

On her fifteenth birthday you taught her

how to tie her hair like rope 

and smoke it over burning frankincense.

 

You made her gargle rosewater

and while she coughed, said

macaanto girls like you shouldn’t smell

of lonely or empty.