A drawing of the poem's first line

  December månad innehåller inte så många poesifestivaler. Jag gör därför ett kortare inlägg om en ny festival i Nottingham och om onlinetjänsten Transatlantic Poetry. 

***

  Den nya festivalen i Nottingham pågår mellan 17 november och 3 december. Men huvudanrättningen serveras under veckoslutet 27-29 november, alltså kommande helg.
  Under fredagen kan publiken lyssna till "Atilla The Stockbroker", Luke Wright och Kevin Fagan. Lördagens program innehåller Brian Patten, Mouthy Poets och Jon Bitumen (alter ego of Pete Ramskill) och bland söndagens inbjudna finns Lemn Sissay och Henry Normal. Den sistnämnde sägs vara väldigt rolig. Han måste jag läsa någon gång. Men i dagens blogg blir det en dikt av Brian Patten.

  Brian Patten gjorde sig ett namn på 1960-talet som en av "Liverpool Poets", tillsammans med Adrian Henri och Roger McGough. Deras främsta mål var att göra poesi omedelbar och tillgänglig för sin publik, och deras gemensamma antologi, The Mersey Sound (1967 ), har krediterats som den mest betydande antologi under nittonhundratalet för dess framgång i att föra poesi till nya målgrupper, och är nu en del av Penguin Modern Classic.
  Brian Pattens dikter har översatts till många europeiska språk .

  Han föddes 1946 i Liverpool, och växte upp i en arbetarstadsdel. Han lämnade skolan vid femton års ålder och blev juniorreporter på The Bootle Times, där han skrev en populär musikkolumn. Källa: författarens webbplats

Johnny learns the language, by Brian Patten (f. 1946)
(from Grinning Jack : selected poems. London : Unwin Paperbacks, 1990.)

YESTERDAY
         in order to explain myself
 I locked myself away
with an old alphabet,
with the hand-me-down phrases for which
I had no use but to which
I was already addicted.

Yesterday,
while considering how absurd it was
that everything has a name
I discovered that the mayfly
was weighed down by a single vowel.
Under the threat of not being understood
I began to understand
how words were the nets in which
what I was floundered.

Mother,
you come with your bowl of words,
fat words, puffed up with kindness.
And father
you come with your silences in which
words sneak about like thieves.

I am learning your language.
“Loss” “Defeat” “Regret” ---
Without understanding
You would have these be
the blueprints for my future.

***

  Jag är lite för trött i kväll för att lägga till Transatlantic Poetry i högerkolumnens länklista. Jag ska försöka uppdatera med en del länkar till helgen, för att sedan göra en rejäl makeover under jullovet. 

  Deras deklaration låter så här:

TRANSATLANTIC Poetry is global poetry movement bringing some of the most exciting poets from the US, UK, Europe and beyond together for live online readings and conversations. With the help of notable partners, we are transforming the way people experience poetry in the twenty-first century.

  Närmast på tur står en sändning med Selina Nwulu från London, och Gregory Pardlo from Brooklyn, New York. Gregory Pardlo är säkert bekant, han vann ju årets Pulitzer Prize i kategorin Poetry. Ur den belönade boken "Digest" hämtar jag följande dikt:

Written by himself, by Gregory Pardlo (f. 1968)
(from Digest. Publisher: New York : Four Way Books, 2014. First published in The Best American Poetry 2010.)

Wombat Baby

I was born in minutes in a roadside kitchen a skillet
whispering my name. I was born to rainwater and lye;
I was born across the river where I
was borrowed with clothespins, a harrow tooth,
broadsides sewn in my shoes. I returned, though
it please you, through no fault of my own,
pockets filled with coffee grounds and eggshells.
I was born still and superstitious; I bore an unexpected burden.
I gave birth, I gave blessing, I gave rise to suspicion.
I was born abandoned outdoors in the heat-shaped air,
air drifting like spirits and old windows.
I was born a fraction and a cipher and a ledger entry;
I was an index of first lines when I was born.
I was born waist-deep stubborn in the water crying
                              ain’t I a woman and a brother I was born
to this hall of mirrors, this horror story I was
born with a prologue of references, pursued
by mosquitoes and thieves, I was born passing
off the problem of the twentieth century: I was born.
I read minds before I could read fishes and loaves;
I walked a piece of the way alone before I was born.

Lining up the festivals in November

  Nu är vi inne i november. Det är den månad jag tycker minst om. Och hade det inte varit för poesin, varmt te och Rögle BK hade den nästan varit outhärdlig. Gråkall, dyster och vresig är ord jag kopplar samman med årets elfte månad. I bloggen livar vi upp det med ytterligare ett festivalinlägg.

***

  Vi börjar i en by i regionen Suffolk i sydöstra England. I Aldeburgh (knappa 2800 invånare) anordnas kommande veckoslut den tjugosjunde upplagan av deras poesifestival. På programmet finns mer än 50 inslag. Det blir uppläsningar, "performances", diskussioner, studiegrupper, och upplevelser för hela familjen med musik, drama och bildkonst. Deras line-up är inte dålig; den amerikanska bluespoeten Kim Addonizio, den skottske TS Elliot-prisvinnaren John Burnside, den hete Jamaica-födde Kei Miller (som syns överallt), den mexikanske poeten Pedro Serrano och den kurdiske poeten Choman Hardi, för att nämna några.

 Jag har läst recensioner av Kim Addonizio's verk och de beskriver en ganska radikal poet. Därför blev jag väldigt förvånad när jag hittade nedanstående dikt, en ganska nyskriven sådan, som går stick i stäv med den bilden. Ibland säger man om en människa att hon eller han har det, en speciell sorts effekt på andra människor. Jag tycker att följande dikt har en sådan wow-faktor. Vi får se i december om den kvalar in bland de nominerade till "Årets dikt".

Darkening, Then Brightening, by Kim Addonizio (f. 1954)
(published in Poets.org, 2015.)

The sky keeps lying to the farmhouse,
lining up its heavy clouds
above the blue table umbrella,
then launching them over the river.

And the day feels hopeless
until it notices a few trees
dropping delicately their white petals
on the grass beside the birdhouse
perched on its wooden post,
the blinking fledglings stuffed inside
like clothes in a tiny suitcase. At first
you wandered lonely through the yard
and it was no help knowing Wordsworth
felt the same, but then Whitman
comforted you a little, and you saw
the grass as uncut hair, yearning
for the product to make it shine.
Now you lie on the couch beneath the skylight,
the sky starting to come clean,
mixing its cocktail of sadness and dazzle,
a deluge and then a digging out
and then enough time for one more
dance or kiss before it starts again,
darkening, then brightening.
You listen to the tall wooden clock
in the kitchen: its pendulum clicks
back and forth all day, and it chimes
with a pure sound, every hour on the hour,
though it always mistakes the hour.

***

  Vi fortsätter till den välkända platsen Woodstock. Veckan efter festivalen i Aldeburgh åker ett par av de inbjudna poeterna vidare till Woodstock-festivalen (13-15/11). Choman Hardi och Kei Miller uppträder även i Woodstock. Tillsammans med flera andra storheter såsom Sarah Howe, Don Paterson, Kathleen Jamie, Bernard O'Donoghue och Tom Paulin. 

  Men jag har valt en kort dikt av en något mer okänd författare som skriver naturalistiska dikter, Katrina Porteous.

  Hon föddes i Aberdeen, Skottland, och växte upp i County Durham. Hon tog examen från Trinity Hall, Cambridge, i Historia 1982, och studerade sedan vidare vid Berkeley och Harvard i USA genom Harkness Fellowship. Hon har bott i sina farföräldrars hus på Northumberlandkusten, och arbetar som frilansande skribent, sedan 1987.
  Hennes poesi har vunnit många nationella utmärkelser, bland annat en Gregory Award (1989), Arts Council Writer’s Bursary (1993) och Arts Foundation Award (2003). Källa: Författarens webbplats

Bamburgh Castle, Northumberland

Excerpt from The book "Longshore Drift", by Katrina Porteous (f. 1960). 
(Jardine Press, 2005)

Out there, the sea: a sheet
Of tin-foil, shaken out,

A boiling, pewter-grey,
Copper-tinged alloy;

A growl, a snarl, a frown.
It darkens like a stain,

White-veined, white fretted, brown
And snagged with angry light;

It glitters in the bright
Spilt metal of the sun.

***

  Avslutningsvis gäller det att hålla sin personliga kalender ledig för att bevista Stockholms Internationella Poesifestival 24-28 november, som vanligt i regi Madeleine Grive från tidskriften 10TAL.
  Det blir samisk poesi med Risten Sokki och Lars Mikael Raattamaa. Det blir ett översättningsseminarium, ett samarbete mellan tre ukrainska poeter och Aase Berg, Helena Boberg och Jonas Gren. Under lördagen 28 november blir det final, och på scenen då finns Kei Miller (Igen!), Göran Sonnevi och den danska poeten Signe Gjessing. Andra medverkande under festivalen som bör nämnas är Bob Hansson och Johannes Heldén.

(Ur Oceanen, av Göran Sonnevi. Stockholm : Bonniers, 2005.)

Det finns denna tid
I begränsningen finns
denna tid    Jag lyssnar
på tröskelklangen, svag

stark, öppen eller för-
hemligad     Du ska
också vara där    Inne
i hemligheten, förklarad

Tröskeln till vad?
Det vet du nog     Öm-
heten är mycket stark

Så öppnas vi för var-
andra    Själva tiden
öppnas, som en skida

Three poems rustle in the bushes

  Vi är mitt uppe i poesins bästa månader, oktober och november. Det kryllar av poesievenemang runt om i världen. Med anledning av det så blir det poesifestivaler i bloggen två tisdagar i följd. I kväll besöker vi Nigerias största stad Lagos, samt Göteborg och Durham, Ontario.

  I Lagos hålls den första internationella poesifestivalen i Västafrika någonsin och vilken gedigen "gästlista" de uppvisar. Bland de över trettio inbjudna poeterna finns det så klart många afrikanska författare som jag inte känner till. Men några har jag läst och gillar: T.J Dema (Botswana) och Warsan Shire (Somalia) främst, men även Nick Makoha (Uganda). Det senaste stjärnskottet är spoken word-poeten Inua Ellams (Nigeria). Under festivalens andra dag erbjuds en Masterclass ("From imagery to metaphor and back: Reducing and exploding narrative poetry") med just Inua Ellams. För premiäråret har man valt temarubriken "Borderless words". Festivalen pågår från 28 oktober till 1 november.

Directions (three stanzas), by Inua Ellams (f. 1984)
(published in Proletarian Poetry)

(after Billy Collins)

You know the wild bush at the back of the flat,
the one that scrapes the kitchen window,
the one that struggles for soil and water
and fails where the train tracks scar the ground?
And you know how if you leave the bush
and walk the stunted land, you come
to crossroads, paved just weeks ago:
hot tar over the flattened roots of trees,
and a squad of traffic lights, red-eyed now
stiff against the filth-stained fallen leaves?

And farther on, you know
the bruised allotments with the broken sheds
and if you go beyond that you hit
the first block of Thomas Street Estate?
Well, if you enter and ascend, and you
might need a running jump over
dank puddles into the shaking lift
that goes no further than the fourth floor,
you will eventually come to a rough rise
of stairs that reach without railings
the run-down roof as high as you can go
and a good place to stop.

The best time is late evening
when the moon fights through
drifts of fumes as you are walking,
and when you find an upturned bin
to sit on, you will be able to see
the smog pour across the city
and blur the shapes and tones
of things and you will be attacked
by the symphony of tires, airplanes,
sirens, screams, engines –
and if this is your day you might even
catch a car chase or hear a horde
of biker boys thunder-cross a bridge.

***

  Göteborgs poesifestival handlar om drömmar och den besöks av fyra poeter från Saudiarabien och Bahrain. I juni 2015 sammanstrålade sex poeter från de båda länderna med sex författare/översättare från Sverige i en lägenhet i Bahrains huvudstad Manama. Kollaborationen har sedan utmynnat i det som presenteras vid festivalen. Det blir samtal, uppläsningar, workshops och videoframställningar. Två av deltagarna i Manama kan inte närvara vid festivalen. En av dem är Hilda Ismail från Saudiarabien.

Without twang, by Hilda Ismail
(from New voices of arabia : the poetry ; an anthology from Saudi Arabia / ed. by Saad al-Bazei. London : Tauris 2012.)

(Without eyes)
No ...
I'm not distorted
Is it because I do not fade
Or because I do not grow old?
Is it because I drip light
And see you
Without eyes!
I'm Ecstatic
With pain only
I dream often
Of a star
On which I leaned once
Of a rock I intimately spoke with
On a mountain top
Conquered only
By you
Of a passageway
That echoes your laughs
Or even a grain of salt
Melted
On your chest
Oh ...
I'd like
My tears to wash my pillows
So those dreams may come
Bright.

***

  I Durham, Ontario arrangeras för tolfte gången, "Words Aloud" (5-8 november). För ovanlighetens skull tycker jag att den här festivalen bärs upp av sina tre workshops. Den första, "Intensifying the poem", handlar om hur man utvecklar sin text genom att tillföra eller reducera. Den andra, som går under rubriken "First person singular", tar upp hur vi kan använda våra egna liv och erfarenheter i diktskrivandet. Den avslutande studiegruppen låter deltagarna sätta samman texter som får näring från deras arbetsliv. Den har rubriken "Words and Work: A Weaving" och leds av Veronica Gaylie.

*

Mountain Diary, by Veronica Gaylie
(published in the blog "Cat Prints")

Near nightfall
sleeping on the edge
where the mountain
drops like a scream.

That Girl Guide knitting badge won't help now.
Should have done the survival test;
dropped from a canoe,
swim to a log boom.

Nearby, a rustle in the bushes,
a shadow on the move.

I whisper myself to sleep:
knit one, pearl two.

Beyond the eclipse

  Poesifestivalerna duggar tätt i så väl oktober som november. I dagens inlägg blir det engelskspråkigt från fyra länder: Exeter (England), Calgary (Canada), Fort Atkinson (USA) och Dublin (Irland).

  Just avslutad är poesifestivalen i Exeter (4-10 oktober) med ett väl sammansatt veckoprogram. Det inleddes med Exeter Poetry Slam där tolv hugade gjorde upp om segern. Bland de prominenta poeterna fanns Patience Agbabi, som var nominerad till Ted Hughes Award förra året, och Ian Duhig som varit nominerad tre gånger till T.S. Eliot Prize. Tre unga poeter utvalda av Englands Poet Laureate, Carol Ann Duffy framträdde den 8/10. 
  Varje år lyfter festivalen fram en eller flera poeter som hämtar inspiration ur ett internationellt kulturarv. Den här gången inbjöds Moniza Alvi (Pakistani-British) och Mimi Khalvati (Iranian-British).

  Moniza Alvi föddes i Lahore, Pakistan, och kom till England när hon var några månader gammal. Hon växte upp i Hertfordshire och studerade vid universiteten i York och London. Hennes första egna diktsamling "The Country at My Shoulder (1993), blev nominerad för TS Eliot Prize och Whitbread Poetry Award.

The Sari, by Moniza Alvi (f. 1954)
(from The country at my shoulder. Oxford ; Oxford University Press, 1993.)

Inside my mother
I peered through a glass porthole.
The world beyond was hot and brown.

They were all looking in on me -
Father, Grandmother,
the cook’s boy, the sweeper girl,
the bullock with the sharp
shoulderblades,
the local politicians.

My English grandmother
took a telescope
and gazed across continents.

All the people unravelled a sari.
It stretched from Lahore to Hyderabad,
wavered across the Arabian Sea,
shot through with stars,
fluttering with sparrows and quails.
They threaded it with roads,
undulations of land.

Eventually
they wrapped and wrapped me in it
whispering Your body is your country.

***

  Idag startade Wordfest i Calgary som pågår 13-18 oktober. Det är en litteraturfestival som firar 20-årsjubileum. Den innehåller inte enbart poesiinslag men jag fokuserar på dem. Om några timmar presenterar Christian Bök och Lawrence Hill sina nya böcker. Den 15:e blir det Poetry Cabaret med nio poeter på scen som tillsammans ska utmana gränserna för "spoken and written word". Bland de nio finns Patrick Lane, som återkommer i veckans torsdagsinlägg. Det blir även en workshop med Damian Rogers.

  Christian Bök (f. 1966) är en experimentell kanadensisk poet. Han är författare till Eunoia, som vann det kanadensiska Griffin Poetry Prize, 2002. I den boken förekommer dikter som är uppbyggda av en enda vokal. Så här blir det då:

(Ur Eunoia, av Christian Bök. Toronto : Coach House Books, 2001.)

Helen sees the September breezes bend the elm trees
(the perches where the egrets, then the grebes, perch
themselves); there, the petrels, then the tercels, nest.
Helen lets the geese peck seedlet kernels (except when
ferrets pester the mews). The kestrels screech. The
wrens peep: tweet, tweet. The terns keen: cheep, cheep.
The peewee peetweets tweedle: tweedledee, tweedledee.
The creeks wend between beech trees, then end where
freshets feed the meres (there, the speckled perch teem;
there, the freckled newts rest). The leverets, then the
shrews, chew the nettles. The dew bedews the ferns.

***

  Till minne av Lorine Niedecker anordnas Wisconsin Poetry Festival, 16-17 oktober. Flera av programpunkterna har en direkt anknytning till hennes författarskap. Festivalen avslutas med ett framträdande av årets Poet Laureate i Wisconsin, Kimberly Blaeser.

  Lorine Niedecker (1903-1970) var en modern amerikansk poet som ofta identifierades med "the Objectivists". [De grundläggande principerna i deras poetik, som definierades av Louis Zukofsky, var att behandla dikten som ett objekt, och att den skulle betona uppriktighet, intelligens, och poetens förmåga att se klart på världen.]
  Niedecker levde större delen av sitt liv på stranden av Rock River nära Fort Atkinson, Wisconsin. Källa: Wikipedia

My friend tree, by Lorine Niedecker
(from The Granite Pail: The selected poems of Lorine Niedecker. North Point Press, 1985.)

My friend tree
I sawed you down
but I must attend
an older friend
the sun

***

  Vi avslutar med att gå på "Spoken Word-fest" i Dublin under dagarna tre (16-18/10). Flera kända Spoken Word-poeter kommer att framträda, bland annat Hollie McNish som hyllats tidigare i den här bloggen. Jag väljer istället att lyfta fram en annan kvinnlig estradör, Elaine Feeney (f. 1979).
  Hon föddes i Galway och har bott större delen av sitt liv i Athenry. Hon vann Cúirt Grand Slam 2008. Hon är utbildad vid stadens Presentation College, och undervisar i engelska vid St Jarlath College, Tuam. Feeney har uppträtt internationellt sedan sin första slam-framgång. Hon anses vara en av de "mest provokativa kvinnliga poeter som kommit fram i Irland under det senaste decenniet". Källa: Wikipedia

The Radio Was Gospel (first part), by Elaine Feeney
(from The Radio Was Gospel. Cliffs of Moher, County Clare, Ireland : Salmon Poetry, 2013.)

for Andrea

I had a Granny who used to tell me
with large fat sweaty hugs,
that I was her favourite,
she loved the long limbs of me.

But all of us were and none of us were
and children can smell that love and lies.

These are dangerous lessons.

Our mother’s lessons took 
longer to learn. 

Early in September
she walked us home,
small children by the hand, 
miles and miles and miles
taking a long road to Mountain North –
with its marshes and branches,
we thought she had gone mad.

I rushed and picked blackberries
before they would rust and shoved them deep to the cave 
of my tupperware beaker.

Her radio was gospel, the 
mechanical throat in our kitchen.

The farming-weather, 
the sea-weather, the promise –

knots and winds and waves

from Carnsore to Oranmore,
from Mizen and Malin.
Gay and Nell and all the
Mondays at Gaj’s females 
sat at our kitchen table 
and saved mothers
from multiple labours.

And while they’d still cook the dinner –
they’d educate their daughters.
...

På eldslätten spritter änglamyrorna

  Det passar väl bra att värma upp inför morgondagens grand final av PSTC med att studera innehållet i fyra olika poesi-/litteraturfestivaler. Vi börjar i Amherst, Massachusetts och sedan färdas vi till Tasmanien och London innan vi drar till stacken i Umeå.

Eldmyror

  Om jag någon gång sätter min fot i det förlovade landet i väster så hoppas jag att besöket innehåller en tripp till Amherst, födelseplatsen för världens genom tiderna största poet. Där går det självklart att besöka Emily Dickinson museum.
  I år är det tredje året som Amherst Poetry Festival anordnas. Den pågår mellan 1 och 4 oktober. På programmet står bland annat:

* Emily Dickinson Poetry Marathon

* Workshop: Wild Versions! Wild Versions!

* Reading and Panel Discussion: "Getting Inspired, Staying Inspired"

Theatrical Reading: "Letter to Emily Dickinson" by Annie Finch (den hade jag gärna lyssnat till!)

* Workshop: Hip Hop and Poetry in Verse

* Grey Matter Poetry Open Mic

* Workshop: "Weird is Good"

och mycket mer!! Därtill blir det åtskilliga uppläsningar av inbjudna poeter. Jag har valt en dikt av Dara Wier

*

Dara Wier (f. 1949) är författare till nio diktsamlingar. Hon undervisar vid University of Massachusetts, Amherst. Harvard Review beskriver Wiers dikter på detta sätt, "många av Weir's stanzas dra läsaren från en igenkännbar värld till en där kvinnor dansar vals med björnar, husflugor småpratar med överstar, och frånvaron av ljud blir till en materiell närvaro.

What Happened Where the Shovel Went, by Dara Wier
(from superstition [review] - an online literary magazine)

A hundred crows worked on the plain on the riverside.
They appeared to be searching for someone.
You have captured my full attention. I wavered
Like a silver chain slung out of a window on the boulevard. 
Harsh how a river will not stop at nothing.
I sense the floorboards sliding into darkness,
For me that I'm floating our house creates an illusion.
One oar in our past, one oar in our future, oh lovely
Horizontal reorientation, little skiff of right now
Negotiating as if in the dark it were solving arithmetic,
Narrow go the channels, steady go the sailors
Singing because they have to, when my rope
Is broken there appear several thousand bee eyes
Clinging to this sling on my arm that is broken.

***

  I dag startade Tasmanian Poetry Festival och även den pågår till 4 oktober. Festivalen innehåller huvudsakligen olika uppläsningar men också The Launceston Poetry Cup (Poetry Slam).
  Bland gästpoeterna finns: Irish Joe Lynch, Caitlin Maling, Anne Collins, Lyndon Walker och Ivy Alvarez.

  Ivy Alvarez föddes i Filippinerna och växte upp i Tasmanien, Australien. Medan hon läste engelska vid University of Tasmania publicerades hon i olika litterära tidskrifter och antologier, och blev därefter ansvarig redaktör för recensionssidorna i Cordite Poetry Review, en australiensisk journal på nätet. År 2000 vann hon the Great Age Melbourne Writers Festival Poetry Slam. Hon har gett ut fem diktsamlingar.

Burning season, by Ivy Alvarez
(Published in Entropy, March 2015.)

now it is the end of days
of weeks of hunger
of flesh devouring itself for sustenance
cold nights tightening its grip
smoke choking trees

              in advance of the fire approaching
she kneels there, praying, keening, weeping
wearing her last stitch
while all around her the bracken the fern
crisp up and ready themselves for tinder
the rushing heat
the conflagration

***

  I London pågår under perioden 28 september till 12 oktober "London Literature Festival". Ett av huvudnumren ägde rum i går kväll när vinnarna av de tre kategorierna till The Forward Prizes for poetry presenterades. De nominerade till priset för bästa diktsamling, med en prissumma av £10000, var ...

de två PSTC-finalisterna, Ciaran Carson och Eiléan Ní Chuilleanáin; Paul Muldoon från Nordirland, Claudia Rankine från Jamaica samt Peter Riley från England.

Vinnare blev Claudia Rankine för sin bok "Citizen: An American Lyric". Just nu tycks många utmärkelser gå till prosalyrik. Undrar vad det beror på?

Vinnare i klassen för bästa debutbok blev Mona Arshi för "Small hands" och priset till bästa enskilda dikt gick till Claire Harman. Inledningen på den får ni här:

The Mighty Hudson, by Claire Harman
(first published in The Times Literary Supplement)

After ten years of truck-work, he looked round and sighed;
Left a note for his nephew – ‘The parts of my radio’ -
And made for the city in a frilled shirt.

Found a walk-up full of the mythical skyline
With the river in front of it grey as a vein
And a tide running up into unreal suburbs.

Practised his weights on a fat co-lodger,
Lifting her one-handed up to the cobwebbed light.
Heard her hot geyser of giggling straight-faced but happy.

Arm-wrestled in bars with less effort than sighing,
Was bought beers by men who pincered his biceps,
Made friends with the barman. Got mystique by not smiling.
...

***

  Från 4 till 10 oktober pågår Västernorrlands egna poesifestival, PoesY. Det blir berättar- och författarkväll 
med bland annat Bob Hansson. Olika dansgrupper kommer att framföra nummer som baseras på projektet "Dansa en dikt". Det blir performance, poetiska tolkningar, poetiska samtal och filmvisningar. Två av poeterna som avslutar veckan är Aase Berg och performanceartisten Leif Holmstrand.

*

  Leif Holmstrand, född 1972 och bosatt i Malmö, är författare, konstnär, musiker och kompositör. Han debuterade 2002 med diktsamlingen Stekelgång, där teman som kropp och kön presenterades sida vid sida med upplösning av dessa begrepp. Våren 2008 utkom Myror. I mars 2010 utkom diktsamlingen Vid mardrömmens mål. Leif Holmstrand ger dessutom ut böcker under namnet Anna-Maria Ytterbom. Källa: Förlagsbeskrivning

(Ur Myror : dikter av Leif Holmstrand. Stockholm : Bonnier, 2008.)

Fnitter spritter under fysikens botten.
Dessa virtuella partiklar kan man
se som kvantskum, flitiga änglamyror,
små förtjusta spöken som petar på oss.
Vi kan inte nå dem och lever döda.

Ljuset pressas genom mikrokosmos

  Ni har säkert uppmärksammat att det har gått sisådär med mitt tidsschema för bloggen de senaste veckorna. Därför innehåller kvällens inlägg om poesifestivaler i september, en som redan gått av stapeln och två som arrangeras inom kort. Det blir Södermalm i Stockholm, New Hampshire och Bristol.

  För två veckor sedan arrangerades Södermalms poesifestival på Orionteatern. Under två kvällar kunde man lyssna till ett flertal stora författarnamn:
Göran Sonnevi, Barbro Lindgren, Kjell Espmark, Kristian Lundberg, Håkan Sandell, Eva Runefelt, Bengt Berg, Jerker Sagfors, m.fl.
  Dessutom läste Jonas Ellerström & Elisabeth Mansén exempel på Janet Frames dikter.

  Kristian Lundberg (f. 1966) betraktas som en mycket produktiv, formfulländad centrallyriker och anses tillhöra en av sin generations främsta poeter. Språket har beskrivits som rytmiskt, sångbart och vackert.
   Debuten i bokform skedde 1991 med diktsamlingen "Genom september". Dikterna handlar ofta om liv och död, tidens flykt, det väsentliga i tillvaron och har ibland självbiografiska inslag. Källa: Alex författarlexikon
  Hans diktsamling "Vi är de döda, nu snart" från förra året är fortfarande högaktuell eftersom den tar upp migrationsfrågor.

(Ur Vi är de döda, nu snart : dikter, av Kristian Lundberg. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2014.)

Det är först när jag rör mig genom
det här speciella ljuset, när
den här närapå omänskliga känslan
av förlust kommer glidande in genom mig,
ljus som möter mitt ansikte efter en
sömnlös natt, vardagens ting och beslut, enkelheten
i en hand där mikroskopiska muskler binds samman
Och jag förstår det enklaste av allt
"en kropp skall inte skändas"

***

  På lördag arrangeras staten New Hampshires första poesifestival. Jag vet inte om det beror på att det är premiär eller om arrangören har gott om stålar, men de har lyckats få ihop ett enastående program för dagen. Här får ni ett axplock ur rubrikerna:

"Robert Frost and the Metaphor of the New England Landscape"

"Form & Essence in Poetry" - a workshop with Alice B. Fogel

"Obsession in Poetry" - a workshop with Tim Liardet

"The poetry of lost voices"

"Ekphrastics and collaboration"

"Headliner Reading: Charles Simic"

*

  Charles Simić (f. 1938) hör sedan åtskilliga år till de mest uppmärksammade poeterna inom den engelskspråkiga världen. 1990 belönades Simic med Pulitzer-priset för poesi, men han har också gjort sig ett namn som översättare, essäist och filosof. 2007 utnämndes han till den femtonde "Poet Laureate Consultant in Poetry" av Library of Congress. Källa: Förlagsbeskrivning

  Förvånansvärt nog finns bara en diktsamling av Simić på svenska. Den inleds med följande oförglömliga dikt.

Nedmontering av tystnaden, av Charles Simić
(ur Skola för mörka tankar ; översättning och efterord: Lasse Söderberg. Lund : Ellerström, 2009.)

Plocka bort öronen först,
försiktigt, så att de inte skvalpar över.
Skär upp magen med en busvissling.
Om det finns aska i den, blunda
och blås askan åt det håll vinden pekar.
Om det finns vatten, sovande vatten,
stick ner en blomma som ingenting druckit på en månad.

När du når benknotorna
och inte har en skock hundar med dig
och ingen furukista
och ingen vagn dragen av oxar som skall få dem att rassla,
stoppa hastigt in dem under skinnet.
Nästa gång du lutar dig fram
kommer du att känna dem pressas mot dina egna.

Det är beckmörkt nu.
Leta sakta och tålmodigt
efter dess hjärta. Du kommer att behöva
krypa djupt in i de tomma himlarna
för att höra dess slag.

***

  En stad som verkligen satsar på poesi är Bristol. Genom organisationen Poetry Can anordnas två festivaler, en under våren och en på hösten. Årets höstsession, som pågår från 21 september till 8 oktober, innehåller ett flertal intressanta programpunkter. 

  Huvudnumret måste nog vara "A beautiful trick of the light" som inkluderar tre av de hetaste brittiska poeterna, just nu: Liz Berry, Kei Miller och Fiona Benson.

  Utöver det kan nämnas att Les Murray är inbjuden till den 1 oktober och att Penelope Shuttle håller i en workshop som kallas "Street-wise", samma dag.

  Här får ni ett exempel på Fiona Bensons diktning.

Clapper bridge at Postbridge

Clapper bridge, by Fiona Benson (f. 1978)
(from Bright Travellers. London : Jonathan Cape, 2014.)

Clappers: quarried flats
laid like table‐boards
over stacked supports,
colonised by lichens, moss.

You love the coppery run
of the stream, its scatter of insects
ringed in brightness
the single, slate‐finned fish

but what you want
is the way light plays
on the underside of each granite slab
with a soft, raveling mobility;

what you want is water‐light,
that dance, that luminous flux
and the fraction’s shift
in the bedrock of the moor

that puts you on course
with the barrow‐builders
shouldering along the lych way,
heavy‐footed at the fording place.