Lining up the festivals in November

  Nu är vi inne i november. Det är den månad jag tycker minst om. Och hade det inte varit för poesin, varmt te och Rögle BK hade den nästan varit outhärdlig. Gråkall, dyster och vresig är ord jag kopplar samman med årets elfte månad. I bloggen livar vi upp det med ytterligare ett festivalinlägg.

***

  Vi börjar i en by i regionen Suffolk i sydöstra England. I Aldeburgh (knappa 2800 invånare) anordnas kommande veckoslut den tjugosjunde upplagan av deras poesifestival. På programmet finns mer än 50 inslag. Det blir uppläsningar, "performances", diskussioner, studiegrupper, och upplevelser för hela familjen med musik, drama och bildkonst. Deras line-up är inte dålig; den amerikanska bluespoeten Kim Addonizio, den skottske TS Elliot-prisvinnaren John Burnside, den hete Jamaica-födde Kei Miller (som syns överallt), den mexikanske poeten Pedro Serrano och den kurdiske poeten Choman Hardi, för att nämna några.

 Jag har läst recensioner av Kim Addonizio's verk och de beskriver en ganska radikal poet. Därför blev jag väldigt förvånad när jag hittade nedanstående dikt, en ganska nyskriven sådan, som går stick i stäv med den bilden. Ibland säger man om en människa att hon eller han har det, en speciell sorts effekt på andra människor. Jag tycker att följande dikt har en sådan wow-faktor. Vi får se i december om den kvalar in bland de nominerade till "Årets dikt".

Darkening, Then Brightening, by Kim Addonizio (f. 1954)
(published in Poets.org, 2015.)

The sky keeps lying to the farmhouse,
lining up its heavy clouds
above the blue table umbrella,
then launching them over the river.

And the day feels hopeless
until it notices a few trees
dropping delicately their white petals
on the grass beside the birdhouse
perched on its wooden post,
the blinking fledglings stuffed inside
like clothes in a tiny suitcase. At first
you wandered lonely through the yard
and it was no help knowing Wordsworth
felt the same, but then Whitman
comforted you a little, and you saw
the grass as uncut hair, yearning
for the product to make it shine.
Now you lie on the couch beneath the skylight,
the sky starting to come clean,
mixing its cocktail of sadness and dazzle,
a deluge and then a digging out
and then enough time for one more
dance or kiss before it starts again,
darkening, then brightening.
You listen to the tall wooden clock
in the kitchen: its pendulum clicks
back and forth all day, and it chimes
with a pure sound, every hour on the hour,
though it always mistakes the hour.

***

  Vi fortsätter till den välkända platsen Woodstock. Veckan efter festivalen i Aldeburgh åker ett par av de inbjudna poeterna vidare till Woodstock-festivalen (13-15/11). Choman Hardi och Kei Miller uppträder även i Woodstock. Tillsammans med flera andra storheter såsom Sarah Howe, Don Paterson, Kathleen Jamie, Bernard O'Donoghue och Tom Paulin. 

  Men jag har valt en kort dikt av en något mer okänd författare som skriver naturalistiska dikter, Katrina Porteous.

  Hon föddes i Aberdeen, Skottland, och växte upp i County Durham. Hon tog examen från Trinity Hall, Cambridge, i Historia 1982, och studerade sedan vidare vid Berkeley och Harvard i USA genom Harkness Fellowship. Hon har bott i sina farföräldrars hus på Northumberlandkusten, och arbetar som frilansande skribent, sedan 1987.
  Hennes poesi har vunnit många nationella utmärkelser, bland annat en Gregory Award (1989), Arts Council Writer’s Bursary (1993) och Arts Foundation Award (2003). Källa: Författarens webbplats

Bamburgh Castle, Northumberland

Excerpt from The book "Longshore Drift", by Katrina Porteous (f. 1960). 
(Jardine Press, 2005)

Out there, the sea: a sheet
Of tin-foil, shaken out,

A boiling, pewter-grey,
Copper-tinged alloy;

A growl, a snarl, a frown.
It darkens like a stain,

White-veined, white fretted, brown
And snagged with angry light;

It glitters in the bright
Spilt metal of the sun.

***

  Avslutningsvis gäller det att hålla sin personliga kalender ledig för att bevista Stockholms Internationella Poesifestival 24-28 november, som vanligt i regi Madeleine Grive från tidskriften 10TAL.
  Det blir samisk poesi med Risten Sokki och Lars Mikael Raattamaa. Det blir ett översättningsseminarium, ett samarbete mellan tre ukrainska poeter och Aase Berg, Helena Boberg och Jonas Gren. Under lördagen 28 november blir det final, och på scenen då finns Kei Miller (Igen!), Göran Sonnevi och den danska poeten Signe Gjessing. Andra medverkande under festivalen som bör nämnas är Bob Hansson och Johannes Heldén.

(Ur Oceanen, av Göran Sonnevi. Stockholm : Bonniers, 2005.)

Det finns denna tid
I begränsningen finns
denna tid    Jag lyssnar
på tröskelklangen, svag

stark, öppen eller för-
hemligad     Du ska
också vara där    Inne
i hemligheten, förklarad

Tröskeln till vad?
Det vet du nog     Öm-
heten är mycket stark

Så öppnas vi för var-
andra    Själva tiden
öppnas, som en skida