 |
| Fernand Khnopff's "Still Water" (1898) |
***
"Den irländske poeten, essäisten och översättaren Seamus Heaney (uttalas Schejmus Hini) föddes på Mossbawn Farm nära Castledawson, County Derry i Nordirland. Han var äldst av nio syskon i en katolsk familj. Fadern var bonde och boskapshandlare. Seamus Heaney fick ett stipendium till en internatskola och läste grekiska och latin i St. Columb's College i staden Derry. Han studerade vidare vid Queen's University i Belfast. 1963 blev han behörig lärare i engelska vid St. Joseph's College och fick tjänst vid samma skola. Han hade en framstående akademisk karriär.
Flera av hans diktsamlingar målar bilder av naturen, människans strävsamhet och fattiga villkor. Som irländsk katolik uppvuxen i Nordirland var han aldrig rädd för att ta upp den politiska konflikten i hemlandet - eller i andra delar av världen, där problemen varit liknande. I barndomen hade familjen grannar som var protestanter och i skolan blandades alla barn. I en intervju säger han att han växte upp med tre olika identiteter. Geografiskt var han irländare, politiskt var han engelsman och kulturellt anammade han det irländska. Dessa identiteter utforskade han ständigt och utgjorde en grund för skrivandet. Tanken att finna en helhet som kan innesluta det motstridiga lockade honom. Han talade också om folket och mossarna, och hur en mosse kan bevara ting, djur och människor nästintill intakta i hundratals år. På detta vis beskriver hans dikter ett slags magiskt förflutet som finns hos alla folk, i alla länder." (Den fina texten är författad av Anne-Li Nygård Maathz, och publicerad i Alex Författarlexikon 2014-12-06.)
Här får ni första dikten ur en svit som fått titeln "Klarningar", av Seamus Heaney.
(ur I syner : dikter ; tolkning av Lars Gustafsson ; under medverkan av Arne Zettersten. Stockholm : Natur och kultur, 1996.)
1.
Skiftande ljussken. Sedan vinterljus
i en dörröppning, och på stentröskeln
en tiggare som ryser i siluett.
Så kan den enskilda domen vara fälld:
Naken vägg och en kall härd som det regnat in i _
ljus vattenpöl där det själlösa molnlivet leker.
Och efter den anbefallda resan, vad?
Ingenting storartat, ingenting okänt.
Ett spejande långt bortifrån, bara.
Och det är inte märkvärdigt alls,
bara gammal sanning som går upp: Det blir ingen
nästa runda.
Vidd utan tak. Vind som friskar upp kunskapen.
***
Förutom poet var han en hyllad översättare, bland annat översatte han Sofokles tragedi "Filoktetes" och det fornengelska eposet "Beowulf". För den sistnämnda fick han det prestigefyllda Whitbreadpriset (2000).
Jag brukar inte ta med översättningar av översättningar i min blogg. Jag gjorde det visserligen med Coleman Barks tolkningar av Rumi's texter i ett tidigare avsnitt av Poeten och Översättaren. Och jag gör det åter idag när jag väljer den avslutande texten ur I syner, som är Lars Gustafssons tolkning av Heaneys översättning. Originalet är Dantes beryktade Inferno.
 |
| Charon's crossing by Alexander Litovchenko 1861 |
Överfarten, (Inferno, sång III, raderna 82-102) av Seamus Heaney
(ur I syner : dikter ; tolkning av Lars Gustafsson ; under medverkan av Arne Zettersten. Stockholm : Natur och kultur, 1996.)
Och där, uti en båt som kom emot oss
var en gammal man med ålderns vita hår
som skrek och röt: "Ve er förkomna själar!
Tro ej att ni skall nånsin himlen se.
Jag kommer för att ta er till den andra stranden,
till evigt mörker, till elden och till kylan.
Och du som står där, själ som ännu lever,
gå bort från dessa andra som är döda."
Men när han såg att jag ej steg åt sidan,
sade han: "En annan väg, med andra hamnar
skall ta dig till en annan strand och överfart.
Och mera lättrodd skall den båten vara."
Och följeslagaren sade: "Lugna ner dig Karon.
Det har beslutats på den ort, där allt man vill
blir verklighet så det skall inte vara mera frågor."
Då slöt sig strax hans gråa käke,
det dödsblå träskets färjkarl
kring vars ögon hjul av eld ses flamma.
Men strax de hört de grymma orden,
förändrade de avsigkomna själarna sin färg,
utmattade och nakna, och deras tänder skallrade.
...
***
"Lars Gustafsson (f. 1936) har svarat för ett mycket variationsrikt och ombytligt författarskap, där han sedan slutet av 50-talet publicerat en strid ström av böcker. Den sammanlagda utgivningen omfattar drygt ett 60-tal verk. Han har även hunnit med att ge ut sina "Valda skrifter". Lars Gustafsson är också en av våra internationellt mest kända författare och det har skrivits doktorsavhandlingar om honom inte bara i Sverige utan också i Norge, Tyskland och USA.
Vid sidan av romanerna har Lars Gustafsson också odlat det kortare formatet: filosofiska noveller i "Berättelser om lyckliga människor" (1981) och science fiction-historier i "Det sällsamma djuret från norr" (1989). Han har även publicerat prosaskisser, debattböcker och ett flertal essäsamlingar i varierande ämnen. Alltsedan tidigt 60-tal har han dessutom varit verksam som lyriker." Källa: Alex Författarlexikon
*
Jag måste säga att jag var inte helt bekväm med Lars Gustafssons tolkningar av Seamus Heaneys dikter. Det var en av anledningar till att jag valde Inferno-utdraget. Däremot tycker jag om flera av dikterna i hans diktsamling "Elden och döttrarna : valda och nya dikter" från 2012. Den inrymmer texter som närmast väcker magiska känslor hos betraktaren.
Blankhet, av Lars Gustafsson
(ur Elden och döttrarna : valda och nya dikter. Stockholm : Atlantis, 2012.)
Här rådde nu den stilla blankhet
som kunde störas av ett enda årtag.
Årstiden som långsamt svalnar.
Ljudet av en kätting som tas loss
och läggs på botten av en eka.
Och rädd att skada denna
vattenspegels sällsamt stora lugn
höll jag min åra svävande i luften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar