Det är fredagen den 13:e idag. Men det är fullständigt ointressant. Detta är blogginlägg nr 500. Det känns väldigt bra att mitt bloggtåg har tuffat så länge, även om det gjorde halt under en månad i år. Jubileumsinlägget handlar om Torkel Rasmusson, låtskrivaren och poeten, som bland annat var medlem i musikgruppen "Blå Tåget".
Blå Tåget är ett svenskt proggband. Gruppen hette ursprungligen Tjalles Horizont för att sedan bli Gorillaorkestern, Sound of music, och från 1969 Gunder Hägg. I januari 1972 tvingades gruppen byta namn till Blå Tåget, på grund av en namnstrid med friidrottaren Gunder Hägg.
Gruppens ursprung kan härledas från att Leif Nylén, Torkel Rasmusson, Tore Berger och Mats G. Bengtsson brukade träffas i Tore Bergers atelje kring 1967 för att spela ihop.
I maj 1968 anslöt sig Urban Yman och Kjell Westling och gruppen började transformeras från att ha varit en anarkistisk experiment-popgrupp till att bli en av grupperna inom vänsterrörelsen med politiskt medvetna texter. Källa: Wikipedia
Deras andra studioalbum hette "Vargatider". Det innehöll två låtar skrivna av Torkel Rasmusson. Bland annat titelspåret.
I vargatider, framförd av Gunder Hägg
(Text: Torkel Rasmusson, Musik: Torkel Rasmusson/Kjell Westling. Label: MNW, 1970.)
Ondskan brinner i vargarnas bröst.
Pyromanernas eldar lyser i höst
Du söker din tröst
när vargarna gnyr i den tunga höst.
Vargarna river både kossa och tjur.
Pyromanernas eldar bränner människor och djur.
Du vill fly, eller hur,
när vargarna dricker blodet från sargade djur.
Refräng:
Och verkligheten kan du ej besvärja.
Och de drömmar som du drömmer dig är sanna.
Men allt är ej förlorat, glöm din rädsla.
Tänd ditt ljus och se hur bubblan brister.
Gräset vissnar i vargarnas spår.
Pyromanernas eldar förtär allt de får.
Du river ditt hår
när vargarna frossar på traktens får.
Men vargarna spricker och blodet var rött.
Och pyromanernas eldar har falnat och dött
Du är bara trött
nu när vargarna bitit i gräset och dött.
Refräng: ...
***
Torkel Rasmusson, född 26 april 1941 i Stockholm, är en svensk musiker som var sångare och låtskrivare i kultförklarade proggbanden [Gunder Hägg] Blå Tåget och Stockholm Norra. Han har även givit ut skivor i eget namn och tillsammans med multiinstrumentalisten Kjell Westling. Källa: Wikipedia
Nästa sång handlar om adventskalendermånaden. Därför vill jag åter annonsera efter bilder på porslinsfigurer som jag kan använda i min kommande adventskalender. Skicka era bilder till: bookrooka1@gmail.com
December, framförd av Blå Tåget
(Text: Torkel Rasmusson. Label: MNW, 2004.)
1
Det är som om gardinerna drogs för
när luckan öppnas, dagen snart utplånad,
december är adventskalendermånad
då mörkret rinner över, ljuset dör.
Lucia på ett strålande humör,
med glorian som inteckning, belånad,
fast dagsnoteringen är redan grånad
när lussemorgon gryr där utanför.
Nu sänker kaffebordets lussekatt
sin blick och tappar sina små korinter
som rullar runt som lekte de tafatt
och glöggen kallnar, skära hyacinter
luktar sött och starkt när det blir natt
och det är vinter, lång och ljummen vinter.
***
Han debuterade som poet 1965 och utgav diktsamlingen Se himmelen på ellerströms förlag 2014. Året dessförinnan kom skivan "Sånger under natten". I år kom en ny diktsamling, Ibland. Från den har jag hämtat ...
Natt än, av Torkel Rasmusson
(från Ibland : dikter. Lund : Ellerström, 2015.)
Jag ser en båt som går med sorg ibland
men lika ofta smärta och förlust
som följer farleden från kust till kust
och lägger till och några går i land
och andra kliver på och man går ut
och var och en ombord gör saknaden
till bundsförvant och sorgen till en vän
under en natt som aldrig vill ta slut
och svärtan omger varje resenär
liksom en mantel eller våtvarm filt
förfärande men också gråtögt milt
och många dröjer mycket länge där.
Nu ser jag tydligt båtens lanternor
som spårljus långt långt ut i natten
men ingen måne och inga stjärnor.
Ännu är det mörkt. Det är natt än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar