På lördag möter Zlatan & Co det danska fotbollslandslaget i en viktig kvalmatch. Nu passar det än bättre med en förmatch i lyrikens värld. Det blir fem dueller, mellan tio olika poeter från de båda länderna, och tre läsare som ger sina röster.
***
Första fajten gäller tema Vardag/Fest och står mellan Naja Marie Aidt för Danmark och Lina Ekdahl för Sverige.
(Ur En morgon är det plötsligt sommar, av Naja Marie Aidt (f. 1963). ; urval, översättning och kommentarer: Lars Gustaf Andersson. Lund : Ellerström, 2002.)
Många saker försvinner i den upplysta staden
tappas bort
i de stora skogarnas
gröna
oro.
Något annat samlas upp för något
måste man ju ha med sig
små, vassa knivar
obekanta nycklar
en flaska god absint att dela.
Ord som utan anledning får oss att sörja
och skrattet som stiger som en sångfågel ur köttet,
därinne i mörkret slår ju våra hjärtan.
Och sommarregnen är vinterns lätta drömmar
Och snön är det blå ljuset i juni
Och medan vi sover blir det oktober.
Allt sprids för alla vindar.
Så att vi kan finna det.
**
Midsommar (inledningen), av Lina Ekdahl (f. 1964)
(Ur Fram på dagen : dikter. Ljungskile : Gavrilo, 1994.)
Så mycket sill som bara går in
gräddfil gräslök gräsanäs
små små potatisar
ber om ett liv på andra sidan stången
ge oss mer sprit
det är inte kul vi vill ha
det kommer att bli ostadigt i hela landet
liksom alla andra år
du kommer att ligga där
sju dvärgar under kudden
detta är inte sant
detta är ren och skär dikt
en domedagspredikan
publicera den inte
för nej
det brukar inte vara så
det brukar vara så att Lill-Stina kommer först
med krans och bulle
vi tar det första doppet den enda tid på dygnet
då ingen ser vårt fläsk vårt bleka bröst vår tysta längtan
vi är alltid som vackrast
det är ingen dröm
…
***
Andra diktmatchen handlar om längtan, saknad eller minnen. I dansk ringhörna hittar vi Marina Cecilie Roné (f. 1967) och i den svenska Lotta Olsson (f. 1973).
(Ur Kaktushænder, av Marina Cecilie Roné. Lindhardt og Ringhof, 2000. Svensk översättning: Marie Pettersson.)
Vintersolen vågrätt
mot en gammal mans
panna öppen dansande med ljuset
ser jag honom mellan två
spruckna ekar
vid sjön i svart skugga
Fånga! Säger han och kastar
tomma händer efter mig
**
(Ur Himmel i hav : dikt [2 strofer], av Lotta Olsson. Stockholm : Bonnier, 2012.)
Min barndoms hav är alltid höstligt grånat
och slår mot fjolårstång och musselskal.
Jag huttrar i en jacka jag har lånat,
men jag är ännu inte blek och smal.
Min barndoms vantar: evigt genomvåta.
Jag kliver ut på bryggan, som är hal.
Nej, ännu är det inte tid att gråta.
Än doftar världen hav och sött och häst,
och än är allting möjligt att förlåta.
En tillförsikt. Det minns jag allra bäst.
Förtröstan. Annat anade jag föga.
Nu kommer jag som vuxen som en gäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar