***
***
Per Højholt (1928-2004), växte upp i ett kommunistiskt lärarhem i Esbjerg. Han tog studenten i Esbjerg 1947. Han hade också en examen från Danmarks biblioteksskola 1951 och han arbetade vid skilda folkbibliotek fram till 1964. Sedan 1966 var han författare på heltid, men var också verksam som kritiker i Jyllands-Posten.
Per Højholt är en av postmodernismens stora förgrundsfigurer i Danmark och förmodligen en av de mest konsekvent experimentella författarna i Norden. Han debuterade 1949 med diktsamlingen "Hesten og Solen" och publicerade därefter ett trettiotal verk: lyrik, romaner, essäböcker och novellsamlingar. Källa: Alex författarlexikon
*
Jag är inte så begeistrad av den experimentella poesin, och fann mycket som var svårtuggat i Højholts bok. Ibland var det svårt att veta om det var översättningen som ställde till det för mig, eller om originalet också innehåller förväxlingar (som jag väljer att kalla det) av ords betydelser och de sammanhang de används i.
Trots den kritiken tycker jag ändå att flera av dikterna bärs upp av känslor (mer än språkteori) och sammanhang, sådant som jag tycker saknas hos flera av hans efterföljare under 2000-talet. Finast tycker jag följande dikt är:
Känslans landskap, av Per Højholt
(Fyra ägg : 60-talsdikter i urval ; översättning och efterord av Catharina Gripenberg. Malmö : Rámus, 2007. Ur 'Poetens hoved', 1963.)
Vägarna möts framför bron
och flätar sig samman tätt
som över ett djupt sår krökta
som världsbilden - eller
täcker horisonten över tvär
branta nedfarter till ett hav?
Högt uppe vecklar sig en mås
djupare in i himlen. - Vänner
har detta landskap medborgarskap
i någon Kännande måste det spåra honom
på viadukten som meningslös
ännu utan infarter talar
om en plan en väg genom skogen.
Där står han och fryser och lyssnar
till högspänningsledningarnas
skinande ståladoranter
som är de tysta och fulländade
bärarna av tidens gräshoppsljud.
Men stannar vi upp, vi i skogen
och lyssnar till bladdropp och vindens
grepp i grenar eller träder vi fram
synliga släpps alla drag
från tidens ansikte och störtar ner
och det blir känslans landskap.
***
Titeln anspelar på en diktsvit i boken som består av fyra märkliga kortdikter om fyra olika "ägg". Dessa efterföljs sedan av ytterligare en svit, denna gång med fem dikter som går under titeln "Sex B-ägg". Jag tycker faktiskt att de är något fyndigare än de förra.
Per Højholt med ett ägg i munnen |
Sex B-ägg (tre av dikterna), av Per Højholt
(Fyra ägg : 60-talsdikter i urval ; översättning och efterord av Catharina Gripenberg. Malmö : Rámus, 2007. Ur 'Show', 1966.)
3.
Ägget på Nørreport station köper äpplet och cigarren och går in på Nørreport bio. Ägget har dagen framför sig och glömmer sig själv för ett par timmar. Ägget i Søndermarken vistas på historisk mark och gör herrbekantskaperna.
4.
Det barfota ägget bär ut skålen med mjölk i köket och kommer tillbaka med gummiband om handleden. Ägget öppnar lådan med skruvar, lådan med pudersocker och lådan med vanilj och gafflar. Slut!
5.
Ägget kör i Renaulten längs Borups allé, Torvegade, Frederiksberggade, Østbanegade och Kattesundet till Thorvaldsens museum. Det höga ägget undervisar i gymnastik och naturhistoria, gärna för mig!
***
Catharina Gripenberg är född och uppvuxen i Jakobstad i Finland, hon tillhör landets svensktalande minoritet. Gripenberg har läst nordisk litteratur vid Helsingfors universitet, film i Danmark och gått på skrivarkurs i Norge. Sitt slutarbete skrev hon om den danska systemdiktaren Per Højholt och många av frågeställningarna kretsade kring vad ett diktjag är. Förutom lyrik har hon också skrivit för, och arbetat med teater. Nu bor hon i Köpenhamn.
1998 vann hon första pris i Arvid Mörne-tävlingen i lyrik i Finland. Samtidigt som hon gick på skrivarkurs i Norge gjorde hon en ovanligt framgångsrik debut 1999 med "på diabilden är huvudet proppfullt av lycka". Diktsamlingen sålde slut och fick tryckas i nya upplagor. Gripenberg utnämndes snabbt till en av de viktigaste finlandssvenska unga författarna av en upprymd kritikerkår.
I sin tredje diktsamling, "Ta min hand, det vore underligt" (2007), ger hon sig i kast med att skriva sina egna versioner av några av Edith Södergran och Ovidius mest kända dikter. Hon samplar, flyttar om och låter ironi och allvar korsas. Dikterna alluderar även på Bibelns skapelseberättelse, grekisk mytologi och litterära klassiker, bl.a. Virginia Woolf.
Källa: Alex författarlexikon
Så här inleds dikten om Virginia Woolf (1882-1941):
Ett porträtt av Virginia Woolf Roger Fry (1917) |
V.W. (inledningen), av Catharina Gripenberg (f. 1977)
(ur Ta min hand, det vore underligt. Stockholm : Norstedts, 2007.)
Någon måste dö i min roman, resonerade Virginia Woolf.
Så dog bipersonen på en rad, och Virginia Woolf
fick gå ut och dränka sig.
V.W. i vattenflödet.
Hon tar sig inte upp på land, till syret på pappret,
där hennes röst i tredje person ropar Virginia Woolf.
I trädgården finns nypon och popplar.
På verandan står romanens övriga personer
och undrar var i sina tankar, de nu ska sätta komma.
Hennes huvudperson överlevde.
Hon sitter torrskodd på trappan, skakar vattnet ur bladen
och försöker betrakta utsikten i första person.
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar