Blod, korv och tårar

  De första två duellerna är avklarade i den "uppdiktade" landskampen mellan Sverige och Danmark. Naja Marie Aidt vann den första duellen åt Danmark med tyckarrösterna 3-0. Den andra togs hem av Lotta Olsson för Sverige med siffrorna 2-1. 

Naja Marie Aidts dikt fick följande kommentar av läsaren Jakob: 
Förmedlar sommarens flykt och flyktighet, att det kanske bara är en dröm mitt upp i allt mörker. Sommaren som det mest verkliga och det mest overkliga på en och samma gång.

Ikväll börjar vi med två giganter på temat relationer. Katarina Frostenson (f. 1953) möter Pia Tafdrup (f. 1952).




Duhunger, av Katarina Frostenson
(ur Tal och regn. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2008.)

Inlevelsen är ett djur
djurisk är inlevelse
hungrig på den andre
blod och sorg jag
äter för att gröpas ur

jag vill leva i ditt ställe, självglömsk kall förlåten

så, var sårig
innerligen säger jag och med
berått mod
sörj ut  lev fram
lägg nu
ut
din skälva här

på denna filt
blå
säger jag och njuter dina mjukdelar
alltid lika gott A

(Ur Salamandersol, av Pia Tafdrup ; översättning: Jonas Rasmussen. Lund : Ellerström, 2013.)

Jag är timglaset i vilket sanden
inte lägger sig för att sova.
Jag önskar att få vila på en vild ström,
lyssna till ditt blods rytm,
    ditt hjärtas slag.
Jag önskar mig ett famntag
som inte formar den famnades väsen
    efter den som omfamnar.
Önskar tro på det
som inte kan tillintetgöras
    och som inte tillintetgör.
Jag är vinge och uppbrott
från ett avstannat liv.
Drömmen om ett möte
    finns,
vallmons eld på ett vetefält.
Drömmen om att uppnå
kollektivt minne
    utan att förlora sig själv.
Jag vill gärna tro att det är möjligt,
men det är det kanske
    bara i en dikt?
Till att börja med nöjer sig tunga och läppar
med att viska det
    genom en reva i tiden.

***

  Den fjärde fajten handlar om att vara lycklig/olycklig. Danmark representeras av Pia Juul (f. 1962) och för Sverige diktar Ingela Strandberg (f. 1944).

(ur "sade jag, säger jag", av Pia Juul ; tolkad till svenska av Jörgen Lind. Ystad : Kabusa böcker, 2003.)

Jag förstår inte
att du vill vara en annan
Är det mig
du vill vara? Varför då?
Jag är inte lycklig
det vill säga jag själv
det vill säga vad vet jag om det?
det vill säga kanske är det dig
jag vill vara
Jag är en blomma så besk
i munnen på den sjuke
att jag spottas ut
och besöks av gråten
och fruktan
Hos dig går solen upp
de nickande backsipporna
brinner av ljus
din silvertunga
din fröjdesång

**

Vråkblick, av Ingela Strandberg

Vråkkungen sitter
på ekens nedersta gren,
har ingen världsbild
men riket är hans.
Vinden blåser upp honom
underifrån och snön
ryker under fjädrarna.

Jag är intagen i hans blick,
ett djup, svart som sot mot min
snöklänning som jag provar
utanför min människoboning.

Hela mitt liv
ligger samlat i hans blick nu.
När han lyfter tar han
mitt liv med sig in i skogen
och jag kommer att flyga
omkring där
var jag än befinner mig.