***
Under nästa år ska jag försöka hålla lite koll på vad som händer på lyrikfronten i svenska folkbibliotek. Men redan i kväll har Utblicken studerat kalendern för "Värmland läser" hos Region Värmland. I den kan man läsa att Ismael Ataria, Hagforssonen, besöker just Hagfors på tisdag och sedan Hammarö på onsdag. Det blir diktuppläsning, med mera.
Så här fint presenterar han sig på sin webbplats, Ismael Ataria:
"Jag är poet, författare och artist. Jag reser ständigt runt och läser poesi på scener, föreläser och älskar att möta människor från scenkanten. Läser ibland till musik. Jag skriver böcker, texter, kåserier, dikter och figurera i olika kulturella projekt. Allt mitt skapande kommer ur samma källa och ibland råkar det bli en dikt, ibland en krönika i radio och ni förstår. Jag kom till världen under ett tidigt åttiotal och växte upp i en liten by vid namn Hagfors, långt in i den mörka värmländska storskogen. Jag var som alla andra barn fast ändå inte. Jag ansågs besvärlig och låstes in, nyckeln svaldes och jag glömdes bort. Ganska snabbt hittade jag då det skrivna ordet och har med det som bundsförvant klivit rakt ut i världen."
*
Det hjärtformade timglaset, av Ismael Ataria
(från ismaelataria.se)
Motorer inom som brummar,
bubblar och stiger
- Som en gräsklippare med mjuka blad
Vi trycker våra öron mot en känslan
nynnar med i takten, stampar foten till dunket,
det stundtals nästan ohörbara livet
som sjungs
genom distade mikrofoner
men rysningen rusar över huden
som ett godståg fyllt med den stora förnimmelsens last
- Som en glassbil med guld i frysen
En hemlighet som smugglas över gränsen
En känsla som bara kan uppfattas flyktigt
Vi täljer fram en bild som aldrig kommer synas
medan syskonen Igår, Idag och Imorgon silar sig själva
som sand
genom tidens hjärtformade timglas
***
Den 10 oktober avhölls årets VM-final i Poetry Slam. Vinnare blev den kvinnliga Yale-studenten, Emtithal “Emi” Mahmoud. Hon är ursprungligen från Darfur i Sudan. Hon kom 1998 till USA. Hennes finalbidrag får ni här:
Mama, by Emtithal Mahmoud
I was walking down the street when a man stopped me and said,
Hey yo sistah, you from the motherland?
Because my skin is a shade too deep not to have come from foreign soil
Because this garment on my head screams Africa
Because my body is a beacon calling everybody to come flock to the motherland
I said, I’m Sudanese, why?
He says, ‘cause you got a little bit of flavor in you,
I’m just admiring what your mama gave you
Let me tell you something about my mama
She can reduce a man to tattered flesh without so much as blinking
Her words fester beneath your skin and the whole time,
You won’t be able to stop cradling her eyes.
My mama is a woman, flawless and formidable in the same step.
Woman walks into a warzone and has warriors cowering at her feet
My mama carries all of us in her body,
on her face, in her blood and
Blood is no good once you let it loose
So she always holds us close.
When I was 7, she cradled bullets in the billows of her robes.
That same night, she taught me how to get gunpowder out of cotton with a bar of soap.
Years later when the soldiers held her at gunpoint and asked her who she was
She said, I am a daughter of Adam, I am a woman, who the hell are you?
The last time we went home, we watched our village burn,
Soldiers pouring blood from civilian skulls
As if they too could turn water into wine.
They stole the ground beneath our feet.
The woman who raised me
turned and said, don’t be scared
I’m your mother, I’m here, I won’t let them through.
My mama gave me conviction.
Women like her
Inherit tired eyes,
Bruised wrists and titanium plated spines.The daughters of widows wearing the wings of amputees
Carry countries between their shoulder blades.
I’m not saying dating is a first world problem, but these trifling moterfuckers seem to be.
The kind who’ll quote Rumi, but not know what he sacrificed for war.
Who’ll fawn over Lupita, but turn their racial filters on.
Who’ll take their politics with a latte when I take mine with tear gas.
Every guy I meet wants to be my introduction to the dark side,
Wants me to open up this obsidian skin and let them read every tearful page,
Because what survivor hasn’t had her struggle made spectacle?
Don’t talk about the motherland unless you know that being from Africa
means waking up an afterthought in this country.
Don’t talk about my flavor unless you know that
My flavor is insurrection, it is rebellion, resistance
my flavor is mutiny
It is burden, it is grit and it is compromise
And you don't know compromise until you’ve rebuilt your home for the third time
Without bricks, without mortar, without any other option
I turned to the man and said,
My mother and I can’t walk the streets alone back home any more.
Back home, there are no streets to walk any more.
***
Slutligen vill jag uppmärksamma jazzklubben Blå i Oslo. Varje tisdag har de litteraturafton. I förra veckan var temat "Twitterpoesi" och den kvällen hade de ett väldigt ambitiöst innehåll:
10. november snakker de svenske poetene Helena Fagertun, Elis Burrau og Anna Axfors med Kenneth Pettersen og diskuterer twitterformatets litterære begrensninger og muligheter. De amerikanske poetene Mira Gonzalez og David Fishkind vil lese fra sine twitterkontoer via Skype, og Alexander Fallo og Ingvild Lothe vil lese fra sine twitterkontoer ...
@axfors
"Alla som vill förkorta mina dikter är fascister", av Anna Axfors
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar