Fånge i orden - Onåd Egen Fri

  Kvällens avsnitt av Poeten och Översättaren handlar mera om översättargärningen än om de översatta verken. Jag anser att Helena Erikssons arbeten med Unica Zürns författarskap är enastående. Ni kan ju själva försöka att översätta en anagramdikt (i detta fall från tyska till svenska) och samtidigt behålla formen (alltså bokstäverna som ska kastas om) på dikten. 
  Utöver dikterna har hon översatt "Mörk vår" och "Jasminmannen", sammanställt andra texter under titeln "Semester på Maison Blanche : och andra texter", samt gett ut den digra essäboken "Någon syr, är det du?" om författarinnan.

***

  Unica Zürn, ursprungligen Nora Berta Ruth Zürn, född 6 juli 1916 i Berlin, död 19 oktober 1970 i Paris, var en tysk surrealistisk författare, poet och konstnär. Källa: Wikipedia

  Hon växte upp i Weimar, i en borgerlig miljö omgiven av de exotiska objekt hennes far, kavalleriofficer stationerad i Afrika, samlat under sina resor. Som ung arbetade hon som redaktör för ett tyskt statligt filmbolag. Sitt första psykiska sammanbrott fick hon när av en slump hörde en underjordisk radiostation rapportera om koncentrationslägren. Hon gifte sig under andra världskriget och fick två barn som maken fick vårdnaden om efter skilsmässan. När hon 1953 träffade den tyske, Parisbaserade surrealistiska konstnären Hans Bellmer levde hon ensam och försörjde sig nätt och jämnt som journalist.

  Zürn fick diagnosen schizofreni och vårdades periodvis intagen på mentalsjukhus i Berlin, Paris och La Rochelle. Många av hennes teckningar kom till under dessa vistelser.       Under 1960-talet gjorde Zürn en serie psykologiska teckningar där hon experimenterade med en surrealistinspirerad teckningsteknik "automatic drawing". Parallellt utforskade hon i sitt skrivande de gömda betydelserna i kryptiska anagram och slumpmässiga sammanträffanden. Det var en intensiv och produktiv period för Zürn men också en period när hennes mentala hälsa kraftigt försämrades. Källa: Alex författarlexikon

  Nedan följer en av hennes anagramdikter, dels i original och dels i Helena Erikssons anagramtolkning.

Wenn Die Neun zur Sechs geworden ist, bei Unica Zürn
(aus Der Mann im Jasmin.)

Wo regnet´s zwischen neun und drei? Es
Regnet zwischen uns so neu. Der Winde
Neun ist zur Sechs geworden. Wenn die
Wegw rot, renn´zu uns dich weiss. Enden
Werden wir, zu siegen! Stunden, schoen
Zu erroeten. Schweigend, wissend nun

Den gången Nian förvandlades till en Sexa, av Unica Zürn
(ur Mörk vår och Jasminmannen / Unica Zürn ; översättning: Helena Eriksson. Stockholm : Vertigo, 2004.)

Regnade då nian ned till sexan? En svan flög,
anföll sedan axeln. Ångrade inget. Vindens
nia förvandlad till en sexa. Sen en gång-den
låg röd. Fanns en sax, galen, i en vitnande led
Vi segrade. Saxen föll en annan lång tid. Den
tigande såg land: en vilsen, en flaxande örn.

***

Unica Zürn

  Jag tar även med ett stycke ur den tvådelade prosatexten "Det vita med den röda punkten" då den ger en bakgrund till ovanstående biografi och till hennes förkärlek för anagram.

(ur Semester på Maison Blanche : och andra texter / Unica Zürn ; i översättning och med ett efterord av Helena Eriksson. Stockholm : Vertigo, 2014.)

Ermenonville i februari -59

Tillägnad min son Christian

och 9:ans tabell.

Mina ögon har blivit långsynta: det mest avlägsna föremål ser de tydligt. Jag lägger märke till det, eftersom det var på ett annat sätt förut. Kan det möjligen ha att göra med min älsklingssysselsättning, att göra ANAGRAM? Idag när det efterlängtade (saknade) närmar sig mig, när det plötsligt är där, blir jag snarare förlägen och önskar att det skall försvinna igen (nästan dit pepparn växer!) - hur som helst tillbaka dit, till den plats där min längtan ända fram till denna dag hängivet har försökt att utforska det. Och detta är min motsägelse, min trolöshet.
  Hjärtat verkar stanna till av glädje ....
men sedan blir den omöjlig att avvärja, min förlägenhet. Vad skall jag ta mig till med lyckan, när jag har inrättat mig så väl i min olycka?

  I det ögonblicket önskar jag mig döden - att dö, tillsammans med min lycka. Och det är min egoism.

***

  Helena Eriksson (f. 1962) och hennes diktsamling Täthetsteoremet har redan förekommit i bloggen, 2015-03-25. Den gången bifogade jag en kort biografi. Den här gången vill jag lyfta fram att hon under 2015 tilldelades "Rumänska kulturinstitutets Sorescupris". Motiveringen löd:

... för hennes med åren allt mer vidgade författarskap, vilket har etablerat förbindelser både med samtiden och den nyss förflutna europeiska konst-, litteratur- och samhällshistoria som formar vårt nu. Genom kvalificerade översättningar av framför allt fransk poesi, en engagerad introduktionsverksamhet och nu senast ett djärvt omskapande av konstnärsbiografins form i boken om Unica Zürn och Hans Bellmer har Helena Eriksson, utöver att vara en av landets tongivande poeter, visat sig som en genuin syresättare av det svenska kulturella klimatet.

(ur Täthetsteoremet, av Helena Eriksson. Stockholm : Bonnier, 2012.)

           om vintern vore över, ljus genom
persiennerna
    om vintern hade kommit
hade du kommit, satt bredvid mig
läste, lång och med lång kappa,
denna tidiga morgon när det också doftar
champagne - en grå hinna
över staden och dess cementblock -
du läste, helt enligt direktiven. Jag kom på mig
med att önska en varm ton i din röst

Men kylde i stället vokalerna, lade is över dessa
stavelser, som vi så noga artikulerade

En ovanlig närvaro av röst som snappar upp
text, ord - intill mig, när jag lämnar raden
fångar du, fångar dina läppar
upp mina ord
Det är natt i orden ; min natt i din mun

expanderar, spelas in