Thorstein tar ton vid stockelden

  Musikfredagarna byter skepnad nästa fredag. Då börjar tio veckors genomgång av Melodifestivalens historia. Det blir tio textförfattare som deltagit i festivalen under 1960-, 70- och 80-talen. Men idag hyllar jag en visdiktare och stor tolkare av lyrik, Thorstein Bergman. Under 2015 firade han 50 år som artist.

Thorstein Bergman (f. 1942)

***

  Thorstein Bergman föddes 23 augusti 1942 i Härnösand och växte upp i Sörbyn (utanför Umeå) där pappa Nils jobbade på fångvårdsanstalt. Bergman flyttade vidare till Örebro, tillbaka till Härnösand igen för att göra lumpen, sen till Västerås och Falun och hans olika yrken innefattade tandteknikerelev, stämpelgravörslärling, fabriksarbetare, trafikbiträde och resebyråtjänsteman – alla med samma nedslående resultat.

  Musikkarriären hade han egentligen lagt på is, men i kölvattnet av sina tillkortakommanden på arbetsmarknaden skickade han vintern 1964 han på chans in ett band med inspelningar till EMI. EMI nappade och en demo spelades in på senvintern 1965. Nu gick det fort, i mars debuterade Bergman som vissångare i Hylands hörna och en folkparksturné följde under sommaren. På bara några månader hade Bergman slagit igenom! 

  Och senare under 1966 spelade han in en skiva som blivit en klassiker, som växelvis är namnlös och ibland kan hittas under namnet Helgdagskväll i timmerkojan – bestående av enbart Dan Andersson-tolkningar. I min spellista kan ni lyssna till "Jag väntar (vid min stockeld)". Källa: obladoo.se

*

Jag väntar ..., av Dan Andersson (1888-1920)
(Ur Kolvaktarens visor. Stockholm : Tiden, 1915.)

Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida,
medan stjärnorna vandra och nätterna gå.
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida –
den käraste, den käraste med ögon blå.

Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma,
och drömde om ett skälvande, gäckande skratt,
jag trodde jag såg den mest älskade komma
genom skogen, över hedarna en snötung natt.

Glatt ville jag min drömda på händerna bära
genom snåren dit bort där min koja står,
och höja ett jublande rop mot den kära:
Välkommen du, som väntats i ensamma år!

Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
medan skogarna sjunga och skyarna gå.
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida –
den käraste, den käraste med ögon blå.



*

  En annan poet som tolkats av Thorstein Bergman är Nils Ferlin. År 1972 gav han ut ett album med Ferlin-visor, där ingick den här - fast då under namnet "Gammal visa":

En skål I bröder, av Nils Ferlin (1898-1961)
(ur Kejsarens papegoja. Stockholm : Bonnier, 1951.)

En skål, I bröder, som vilse vandra,
en skål för livet som rullar här.
Vi är väl lika så bra som andra
ty andra är inte som dom är.

Ty andra köper sig etiketter
och sätter på sej och tar en ton
som om de vandrat på Juda slätter
i smått profetisk inkarnation.

Och andra skiljer för guld och ängar
och skiljer ända till hundradel,
men skiljetecknet som heter pengar
är alltid interpunkteringsfel.

Och dessa blinda som tror sej stora
de blåser upp sej och drar ihop
med andra blinda sin storhets fora
och står på huvut i samma grop.

Och skiljetecknen de står vid graven
och säjer: här ligger stor mans ben!
Men döden skrattar och bryter staven
snabbt över allt som var lögn och sken.

För svarta, vita och röda, gula
fattiga, rika är samma folk,
och allihopa är vi lika fula
och allihop är vi bara smolk.

Och allihopa är vi skrämda råttor
som girigt knaprar i livsens bod,
och allihopa är vi undermåttor
och ärligt värda en syndaflod.

En skål, I bröder, som vilde vandra
hur säkra vägar ni än beträr.
Er skål, I bröder, som alla klandra
och skål för livet - varthän det bär!

***

  Till kvällens spellista har jag också lagt till en av Thorstein Bergmans mest kända skapelser, "Om du nånsin kommer fram till Samarkand". Den spelades in på skiva av Lena Andersson, och hennes version utkom på skiva i oktober 1972. Lill Lindfors version kom ut 1978. Thorstein själv sjöng inte in den förrän år 1994. Källa: Wikipedia

Om du nånsin kommer fram till Samarkand, först framförd av Lena Andersson (1972.  Text & Musik: Thorstein Bergman.

När jag vaknade så lyste solen på mej,
genom fönstret som stod öppet kom en vind.
Alla sommarns ljus och dofter kunde nå mej
och i kudden såg jag avtryck av din kind.
Och jag visste det i samma stund jag vaknat
att det hänt det som vi talat om ibland.
Och jag hoppas att du får allt det du saknat
om du nånsin kommer fram till Samarkand.

Jag gick ut och hela sommarn var mej nära,
allting levde nu och livet var ett lån.
Jag försökte inte ropa på dej kära,
för jag visste du var långt, långt härifrån.
Och jag kanske grät för nätterna de klara
men jag hoppas att du når ditt drömda land.
Att nån blir för dej vad aldrig jag kan vara,
om du nånsin kommer fram till Samarkand.

Fåglar sjunger, humlor surrar runt omkring mej
och i gräset ligger daggen ännu klar.
Fast jag saknar dej så skadar ingenting mej,
allt du gett mej har jag ändå alltid kvar.
Du finns här hos mej, allting som nånsin rör dej,
som en fjäril, som en blomma i min hand.
Allt det vackraste så långt din längtan för dej,
om du nånsin kommer fram till Samarkand

Till bristningsgränsen

  Det har väl inte undgått mina kära läsare att fredagarna under 2016 har varit lite misslyckade, eller ska jag säga felplanerade. Trots det kan jag rapportera att det populäraste inlägget i februari månad var musikfredagens "Vaggande skog och gungande gräs" från den 5 februari.
  På tisdag är det Internationella Kvinnodagen, men redan ikväll får ni tre sångerskor som framför tre dikter skrivna av kvinnor. Det gör inte ont alls.

***

  Jag hade lovat er mer av Sarah Riedel men tyvärr är det problem med länkningen, så jag får hänvisa till Spotify. Där kan ni lyssna till hennes tolkning av Kristina Lugns dikt "I grannkommunens källarvåning", från albumet Hemligheter på vägen (Footprint Records, 2010).

*

(Ur Bekantskap önskas med äldre bildad herre, av Kristina Lugn. Stockholm : Alba, 1983.)

I grannkommunens källarvåning
bara en sekund innan det obeskrivliga
tar överhanden
finns ett smutsigt vattendrag och traktens damer
härjar där när herrarna sover

Det finns en döende gråsparv också.

Och när mörkren faller på
vaknar herrarna till sans igen och damerna
simmar djupare ner
(vilket är helt i sin ordning)

Man ska aldrig hänga upp sej på en bagatell
och köttet smakar bäst när det är både välhängt
och genomstekt
Alla har vi någon
som vi särskilt ömmar för
och det gör inte saken bättre
(men förändrar den inte heller)

Allt har sin tid
och ibland lönar det sej inte
att försöka tala personalen tillrätta

I alla fall är det så
just jag upplever det
just nu

***

  Såväl Sonja Åkessons texter som Sofia Karlssons musikaliska tolkningar har förekommit tidigare i bloggen. Här möts de och jag säger bara "Ja, tack".

Från albumet Sonja Åkesson tolkad av ... (Playground Music, 2010).

Ja tack, av Sonja Åkesson
(ur Hästens öga. Stockholm : Författarförl., 1977.)

En varm hand.
Ett varmt bo.
En varm kofta
att trä på de isande tankarna.
En varm kropp
att trä på kroppen.
En varm själ
att trä på själen.
Ett varmt liv
att trä på de isande livet.

***

  Jag avslutar med en dikt som sjungits i åtskilliga versioner. Katarina Hallbergs tolkning sticker ut på ett intressant sätt, tycker jag. Karin Boyes text skulle förmodligen komma "topp tre" i en undersökning om vilka dikter som är mest bekanta för allmänheten.

Från albumet Min hud är full av fjärilar (Modesty Music, 2013). Med Jonas Bleckman på cello.

Ja visst gör det ont, av Karin Boye
(ur För trädets skull : dikter. Stockholm : Bonnier, 1935.)

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

Tryckta till ditt hjärta

  På söndag är det Alla Hjärtans dag. Jag inleder romantiken redan idag. Det blir visor med text av Birger Sjöberg, Ture Nerman och E.E. Cummings.

Från Tyger & Ting

***

Rosig uppå kinden dröjer, framförd av Ulf Dageby

(Text: Birger Sjöberg, 1885-1929. Discreet Records, "Minnen från jorden", 1987.)

***

  Ture Nerman (1886-1969), var en svensk journalist, radikal politiker, antimilitarist och poet. Som poet debuterade Nerman 1909 och gav totalt ut arton diktsamlingar samt några romaner. Hans mest kända dikt är troligen "Den vackraste visan om kärleken", som handlar om första världskrigets meningslöshet.  Den tonsattes senare av Lille Bror Söderlundh. Källa: Wikipedia

*

Den vackraste visan om kärleken, framförd av Sven-Bertil Taube
(Text: Ture Nerman, 1916; Musik: Lille Bror Söderlundh, 1939)

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig parisstudent.

Den skulle ha lyst över länderna
och bringat en vår på knä,
och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny, en ny Musset.

Han skulle ha vandrat längs kajerna
med en blek liten blåögd Lucile
och diktat violer och kyssar
nu en natt i april.

Men den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
med en fattig parisstudent.




***

  Edward Estlin Cummings, känd som e.e. cummings (1894-1962), var en amerikansk poet, målare och novellist. Han har skrivit ungefär 2 900 dikter, två biografiska texter, fyra pjäser och otaliga uppsatser.

  Trots Cummings lojalitet gentemot avantgarde-stilen så är många av hans verk väldigt traditionella. Många av hans dikter är sonetter, fast med en modernistisk ton. Hans teman var ofta kärleken och naturen. Källa: Wikipedia

Sweet Spring, performed by Carla Kihlstedt and Tin Hat
(Text: E.E. Cummings. From album "the rain is a handsome animal", 2012.)



“sweet spring is your
time is my time is our
time for springtime is lovetime
and viva sweet love”

(all the merry little birds are
flying in the floating in the
very spirits singing in
are winging in the blossoming)

lovers go and lovers come
awandering awondering
but any two are perfectly
alone there’s nobody else alive

(such a sky and such a sun
i never knew and neither did you
and everybody never breathed
quite so many kinds of yes)

not a tree can count his leaves
each herself by opening
but shining who by thousands mean
only one amazing thing

(secretly adoring shyly
tiny winging darting floating
merry in the blossoming
always joyful selves are singing)

“sweet spring is your
time is my time is our
time for springtime is lovetime
and viva sweet love”

Vaggande skog och gungande gräs

  En ny musikfredag med tonsatta dikter. Det blir dikter av tre av våra största poeter: Dan Andersson, Tomas Tranströmer och Gustaf Fröding. Jag är inte helt kurant idag så jag håller mig ganska kortfattad.

Hankasalmi, Finland

***

  Vi börjar med den underbara Sofia Karlssons tolkning av Dan Anderssons "Vaggvisa".



Vaggvisa, av Dan Andersson (1888-1920)
(ur Samlade dikter. Stockholm : Bonnier pocket 2014.)

Nu skälver visan vaggande
som tung skog i vingad vind,
nu somna och i drömmar le,
nu vila, rosenkind!

Nu vaggar visan vän och öm,
det är djup och ro i den,
och när du ler i sagodröm,
då tystnar den igen.

Den är som trädens tunga sus,
som skvalp mot land i sommarsjö,
och milt som våg mot gräsväxt grus
den lägger sig att dö.

Den skall nog susa stark en gång,
högt glad, som himmelen,
den skall bli lek och rusig sång
och tystna av igen.

*

Den skall bli glad som himmelen,
kärleksröd, rosenfin,
och du skall dricka djupt till den
ditt ödes tunga vin.

Men när du styvnat stelt till ro
och bäres bort av svarta män
och bäddas djupt i jordebo,
då tystnar den igen.

***

  Jag har tidigare haft med Sarah Riedel i bloggen, då gällde det hennes album Genom natten (2014). Det kan ni läsa om här. Jag kan dessutom utlova att hon återkommer om en månad med en annan tonsatt dikt.

Han som vaknade av sång över taken, av Tomas Tranströmer
(ur Hemligheter på vägen. Stockholm : Bonnier, 1958.)



***

  Veckans sista visa blev en stor framgång för gruppen Mando Diao. De gav 2012 ut Infruset, en platta med Fröding-texter. Från den lyssnar vi till "Strövtåg i hembygden".

Strövtåg i hembygden, av Gustaf Fröding (1860-1911)
(ur Stänk och flikar : dikter. Stockholm : Bonnier, 1896.)

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugo år,
det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal."

Bloggen går i dur men visorna i moll

  Idag var det tänkt att jag skulle introducera fenomenet "Poetry with Playlist". Men jag har blivit lite tvehågsen till rubrikidén. Det har visat sig att författarnas spellistor, utvalda för att vara spegla innehållet i deras diktverk, är betydligt intressantare än deras poesi. Möjligen att jag väljer någon av dem i februari men jag behöver längre betänketid.     Fast det finns en poet som alltid kan överta huvudrollen, vilket han dristade sig att beskriva så här:

  Jag har sålt mina visor till nöjets estrader .. Jag ger er tre tonsatta dikter av Nils Ferlin (1898-1961).

  För övrigt kan jag berätta att jag haft en intressant vecka. Jag fick ett samtal i onsdags som förvånade mig. Jag blev intervjuad om min blogg och det kommer att bli ett litet inslag i en litterär tidskrift. Jag avslöjar mer när publiceringen skett. Jag blev mycket glad [och lite stolt] över uppmärksamheten.

***

Vilse, av Nils Ferlin
(ur Goggles : dikter. Stockholm : Bonnier, 1938.)

Månen kommer och solen går,
drömmen förde dig vilse.
Drömmen från liljekonvaljeår 
förde oss städse vilse.
Tistelstigar och kolnad mo
trampe du nu med trasad sko.
- Drömmen från liljekonvaljeår 
förde dig vida vilse.



  Marit Turid Lundqvist (mer känd som bara Turid), född den 16 november 1949 i Stockholm, är en svensk vissångerska, kompositör, sångtextförfattare och musiker (piano, gitarr).

  Turid vann år 1966 Sveriges Radios vismästerskap med egna visor och framträdde även i TV-programmet Hylands hörna. År 1969 sjöng hon på Visfestivalen i Västervik och året därpå medverkade hon på den andra musikfesten på Gärdet i Stockholm. Hon anslöt sig till proggrörelsen och blev också engagerad inom kvinnorörelsen. Hon blev ofta jämförd med Joni Mitchell och Melanie. Under förra hälften av 1970-talet uppträdde hon ofta tillsammans med rockgruppen Kebnekaise och 1976 utgav hon ett album tillsammans med Lena Ekman och Jan Hammarlund. Källa: Wikipedia

***

  Mitt hjärta är ditt från 1989 är ett album av Rolf Wikström (f. 1949) där han sjunger sånger med texter av Nils Ferlin. Albumet blev en försäljningsmässig framgång. Det nådde åttonde plats på den svenska albumlistan.

  Albumet producerades av Tony Thorén, basist i Eldkvarn. Sångerskan Anna-Lotta Larsson medverkar på sången "Mitt hjärta är ditt". Skivan gästas också av Plura Jonsson och Peter LeMarc. Källa: Wikipedia

Stjärnorna kvittar det lika, av Nils Ferlin
(ur En döddansares visor. Stockholm : Bonnier, 1930.)

Man kan inte räkna dem alla
sägner och sånt man hör...
Det sägs att en stjärna skall falla 
var gång när en människa dör -

Lyhörd i nätternas kyla 
och vindarnas frusna musik
hundarna hörde jag yla,
som hundar yla för lik,

änkorna hörde jag skrika
och barnen snyfta för bröd -
- Stjärnorna kvittar det lika
om någon är född eller död.

***

I livets villervalla, av Nils Ferlin
(ur En döddansares visor. Stockholm : Bonnier, 1930.)

I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll -

Vi dölja våra tankar,
Vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -

I livets villervalla
så nära vi gå
men så fjärran från varandra
ändå.

(musik: Karl-Erik Mattsson; album: Villervallan- Boye, Ferlin, Forslin, Fröding. Kem Musikproduktion, 2015.)

**

  Jan Åström, f. 1960, är en svensk sångare och skådespelare.
  Han har studerat klassisk sång vid The San Francisco Conservatory of Music.

  Han har spelat i musikaler som Les Miserables på Cirkus i Stockholm, Annie på Göta Lejon, Guys and Dolls på Oscars och Little Shop of Horrors på Chinateatern, i den sistnämnda gav han röst åt den köttätande växten. Här bör även nämnas rollen som Samuel Nöjd i Kristina från Duvemåla på Cirkus i Stockholm och Lustigs-Per i dalapjäsen Skinnarspelet i Malung. Under hösten 2011 gestaltade han Tevje i Dalateaterns uppsättning av Spelman på taket. Åström har under flera säsonger medverkat i krogshowen R.E.A. (Roligt Elakt Aktuellt) på Hamburger Börs i Stockholm. Källa: Wikipedia

Dagerman, Setterlind och Bellman

  Tre tonsatta dikter står på programmet. Det blir Stig Dagerman, Bo Setterlind och Bellman. En av sångerna framförs av Lill Lindfors, den outtröttlige stjärnan. Hon var för övrigt gäst i Skavlan i kväll.

***

  Kvällens första dikt är Stig Dagermans sista dagsedel, publicerad samma dag som han tog sitt liv.

Varning för hunden, av Stig Dagerman (1923-1954)

(publicerad i Arbetaren, 5 november 1954.)

Lagen har sina blottor

Hund får de fattiga ha.

De kunde väl skaffa sig råttor,

som är skattefria och bra.

Nu sitter folk i små stugor

med dyrbara hundkreatur.

De kunde väl leka med flugor,

som också är sällskapsdjur.

Kommunen bara betalar.

Det måste bli slut på, ithy

att annars så köper de valar,

fruktar herr Åleby.

Något måste beslutas:

Hundarna skjuts!  Inte sant?

Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,

så spar kommunen en slant.

***

  Jag fortsätter med ett klassiskt musikstycke, vars svenska text är skriven av Bo Setterlind. Jag är fullt medveten om att hans tillägnan gällde Jesus Kristus, men tolkningen är fri vilket inte minst Lill Lindfors har hävdat.

Du är den ende, av Bo Setterlind (1923-1991)
(från Lill Lindfors album med samma namn. Polydor, 1967!!)

Du är den ende, som hemligen ser mig, 
fast ingen har talat, du vet vad jag ber dig. 
Min längtan är bara du. Blott du mig ger 
ett enda litet ord, är jag din. 

Du är den ende, jag aldrig kan glömma, 
din mun, dina ögon, din lugnande stämma. 
Och därför jag ber dig nu: Blott du mig ger 
ett enda litet ord, är jag din. 

Ingen som du, fast du hör till en annan, 
du skänker mig kärlek, hos dig vill jag stanna! 
Mitt öde det är att bli din i min fantasi, 
del av den värld som är din. 

Du är den ende, som får mig att drömma, 
den ende som anar, vad tårarna gömma. 
Min längtan är bara du. Om blott du ger 
ett enda litet ord, är jag din. 

Du är den ende, jag aldrig kan glömma, 
din mun, dina ögon, din lugnande stämma. 
Och därför jag ber dig nu: Blott du mig ger 
ett enda litet ord, är jag din. 

Ingen som du, fast du hör till en annan, 
du skänker mig kärlek, hos dig vill jag stanna! 
Mitt öde det är att bli din i min fantasi, 
del av den värld som är din.

***

  Och så blir det Bellman. Närmare bestämt Fredmans Epistel N:o 72, "Glimmande nymf". Jag är väldigt svag för Nina Ramsbys version och jag vill rekommendera att ni lyssnar till hela hennes album "Visorna" (2004).

Fredmans Epistel N:o 72, "Glimmande nymf", av Carl Michael Bellman (1740-1795)
(först utgiven 1790)

Glimmande Nymph! blixtrande öga!
Sväfvande Hamn på bolstrarna höga!
     Menlösa styrka!
     Kom, kom nu at dyrka,
     Vid et smalt och utsläckt ljus,
     Sömnens Gud, vår Morpheus.
Luckan ren stängd, Porten tilsluten,
Natthufvan ren din hjässa kringknuten,
Ren Norströms Pisk-peruk
den hänger på sin spik.
Sof, somna in vid min Musik. :||:

* * *

Bofinken nyss, nyss, Caisa Lisa, 
Slumrande slöt sin qvittrande visa;
     Solen nyss slocknat,
     Och Fästet har tjocknat,
     Enslighetens tystnad rår;
     Jag til Fröjas dyrkan går.
Regnet nedöst i bullrande låga,
Hvälfver i skyn sin brandgula båga,
Som randas lugnt och skönt
Af purpur guld och grönt,
Sen jorden Jofurs åska rönt. :

* * *

Somna min Nymph! dröm om min Lyra,
Til dess vår Sol går opp klockan fyra,
     Och du dig sträcker,
     Och armarna räcker
     Til min kanna och min famn,
     Eldad af mit blod och namn.
Caisa du dör, Himmel! hon andas;
Döden ger lif och kärlek bortblandas.
Men fast din puls slår matt,
Så blundar ögat gladt.
Håll med Fioln; god natt! god natt! :||:

Tonsatt poesi är helt Åkej

  Det finns bland en del poeter och även hos låtskrivare en uppfattning om att poesi och musik inte hör ihop. Poeterna hävdar att sångtexter inte är poesi och kompositörer påstår att dikter inte går att tonsätta utan att man anpassar texten. Jag hoppas det står klart för alla läsare av denna blogg att jag är av en helt annan uppfattning. 

  Jag uppmanar poeterna att lyssna till "Ta mig till havet" och kompositörerna kan helt enkelt lyssna till de tonsatta dikter som musikfredagarna har att erbjuda. Låt oss lyssna till Eva Dahlgren, Annika Blennerhed och Annika Norlin.

Sonja Åkesson

***

  Den första dikten är skriven av Karin Boye (1900-1941) och finns med i den postumt utgivna De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (1941).
  Den inleds med en diktcykel, som skulle omfatta alla de sju dödssynderna, men där Boye bara hann behandla lättja, vällust och högmod. Ett antal av de övriga dikterna vittnar om under vilken tid de tillkommit, i ett oroligt Europa som 1939 stod inför krigets fullbordade faktum. Källa: Litteraturbanken.se

Blomman bitterhet, av Karin Boye
(ur De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter / utg. och försedda med inledning av Hjalmar Gullberg. Stockholm : Bonnier, 1941.)

Blomma blomma Bitterhet,
hur står du nu så full
av guldmogen honung
för all din beskhets skull.
Hur dignar du av skänker,
som ängarnas mandelblomma
väl aldrig kunde bära,
den blidhyllta fromma.

Plåga och välsignelse --
var har väl sin.
Inte vet jag livets mått,
men vet att du blev min.
Din kalk var som eld.
Din saft var som galla.
Du bjöd sju bedrövelser,
och jag drack dem alla.

Blomma blomma Bitterhet,
hur blev du sist så rik
på varmgyllne honung,
som är solljuset lik.
Här står jag, matt av sötman
i din klarnade gåva.
Med Adam vill jag jubla.
Med Job vill jag lova.



  "Finns det nån som bryr sej om" är Eva Dahlgrens debutalbum, släppt 1978. Albumet återutgavs i ny version 1979, där en låt bytts ut mot Om jag skriver en sång, vilken hon framförde i Melodifestivalen 1979. Nyutgåvan hade även ett helt nytt konvolut.
  Låten "Blomman bitterhet" var den första Dahlgren framförde i TV, med sitt dåvarande band Dying Dawn. Källa: Wikipedia

***

  Kvällens andra dikt är skriven av Dorothy Parker (1893-1967) och mycket välkänd. "The red dress" förekommer i diktsamlingen Sunset gun (1928).

The red dress, by Dorothy Parker
(from Sunset gun; poems. New York, Boni & Liveright, 1928.)

I always saw, I always said
 If I were grown and free,
I'd have a gown of reddest red
 As fine as you could see,

To wear out walking, sleek and slow,
 Upon a Summer day,
And there'd be one to see me so
 And flip the world away.

And he would be a gallant one,
 With stars behind his eyes,
And hair like metal in the sun,
 And lips too warm for lies.

I always saw us, gay and good,
 High honored in the town.
Now I am grown to womanhood….
 I have the silly gown.

**

  Annika Blennerhed, född 1962 i Göteborg, är en svensk, kompositör, sångerska och lärare som är uppvuxen utanför Kungsbacka. Hon har bland annat spelat med musiker som Fläskkvartetten och Ebba Grön. Då hon blev med barn under slutet av 1980-talet drog hon sig tillbaka från sin musikaliska karriär för att bli lärare i svenska och musik. Dock släppte hon Reconnect 1996 och Song of my Own 2008 med spelningar runtom i landet.

  Under 1980-talet släppte hon en skiva med tonsättningar av Dorothy Parker-dikter, som blev mycket uppmärksammad. Albumet heter "Light of love".

***

  Jag avslutar med ytterligare en kvinnlig poet. 

  Sonja Åkesson (1926-1977) tillbringade sina barn- och ungdomsår på Gotland, ständigt sida vid sida med bästa vännen Birgit Wemne. Åkesson var dotter till en stins och fick avbryta sin skolgång tidigt på grund av familjens dåliga ekonomi. 1951 flyttade hon till Stockholm. Hon kom senare att försörja sig som servitris, affärsbiträde och telefonist.

  Sonja Åkesson brukar beskrivas som en nyenkel poet med dikter som kritiserade samhället och skildrade vardagen med ett avskalat språkbruk och har ibland kallats för folkhemspoeten. Källa: Wikipedia

  Dikten "Åkej" finns med i samlingen "Jag bor i Sverige" från 1966 (Stockholm : Rabén & Sjögren, 1966). Det är en ganska lång dikt så jag överlåter åt Annika Norlin att ger er texten. Hennes tolkning är underbar.