Du, den underbara

  Årets näst sista inlägg med barnpoesi. Det blir två rutinerade rimsmeder, Lena Sjöberg och Julia Donaldson. Fast jag inleder med en tonårsroman (utom tävlan för Fågel Blå) där dikter spelar en central roll.

***

  Maria Frensborg har skrivit sju böcker för barn ur mellanåldern, alltså 9-12 år. Alla mycket uppskattade av mina skolelever. Speciellt debutboken "Eller, Sorken och hemligheten" (Bonnier Carlsen, 2012) har varit ett uppskattat inslag vid bokprat och högläsningsstunder. 

  Hennes senaste bok "Mina smala axlars längtan" vänder sig till betydligt äldre ungdomar.

  Den handlar om Magda som går på gymnasiet och önskar sig mer av allt. Framför allt mer av Jens, som är två meter lång och en vandrande dröm. När Magda får en hemlig inbjudan till Kvinnliga Gymnasieföreningen som säger sig syssla med konst, litteratur och musik är hon inte sen att tacka ja. Samtidigt går hon med i skoltidningen där Jens är chefredaktör. Och han verkar vara intresserad tillbaka … eller?

  Vid varje möte som Kvinnliga Gymnasieföreningen har ska någon av medlemmarna recitera en dikt. Vid ett tillfälle deklameras de här raderna:

"Jag hoppas du ligger vaken som jag och känner dig lustigt glad och rörd och yr och ängslig och mycket störd . . ."

(Diktraderna är ur "Från en stygg flicka", Karin Boye. Härdarna, Bonniers, 1927.)

  Romanen är på över 370 sidor men det är en av de tunnaste historier för gymnasieåldern som jag har läst. När jag slog ihop boken var den redan glömd. 

***

  Vi går raskt vidare till en bok för de yngsta barnen. Lena Sjöbergs böcker är ofta författade på rimmad vers. Två lyckade sådana är "Tänk om ..." (2010) och "Cirkusloppor på luffen" (2013). Hade jag haft en blogg då och om Fågel Blå varit född, så hade de varit starka kandidater till priset.

  Hennes senare utgivning har inte tilltalat mig lika mycket.

  Nu har hon gett ut en gullig liten bok (16 sidor kort) med verser för småbarnsåldern som handlar om kärleken till ett barn. Jag läste faktiskt den för mina barn i afton och vände mig ömsom åt dottern och ömsom åt sonen när vi hade vår sagostund.

  Trots att min son snart är 11 år så la han sitt huvud på min axel när jag kom till:

Aldrig har jag sett någon glupskare än du.
Med kålrot och potatis runt hela munnen, ju.
Och majskorn i din haklapp och ärtor här o där.
Min mätta lilla unge, vad rund och fin du är!

***

  Vi avslutar med ett besök på savannen. "The ugly five" är Julia Donaldsons tredje bok för i år. På boksajter har den fått recensioner som pekat på att den skulle vare den bättre av de tre. Jag håller inte riktigt med och mina barn är eniga med mig. Vi tyckte att "The everywhere bear" var en intressantare bok och att den hade bättre flöde i de rimmade textraderna.

  "The ugly five" handlar som titeln antyder om fem mindre populära djurarter i savannens fauna. De är gnu, vårtsvin, hyena, gam och maraboustork. Boken beskriver varför de har ett skamfilat rykte, men de fem håller ihop genom berättelsen. I slutet får de upprättelse när deras avkommor stolt berättar varför de älskar sina föräldrar, och proklamerar "You're the lovely five". Ändamålet med boken, att stärka barns självkänsla och förklara insidans betydelse i livet är verkligen godhjärtat. Men jag tycker faktiskt att ordvalen kunde övervägts noggrannare. Dessutom blir historien mer en kombination av fem djurarters porträtt än en löpande berättelse. Noterbart är att illustrationerna är gjorda av den fantastiska bildkonstnären Axel Scheffler som även var upphovsperson till Gruffalons utseende.

  Sista ordet går till vårtsvinet:

"Hello! I'm the warthog, as ugly as sin,
With two pairs of tusks and a bristly chin.
My tail stands on end and my body is dumpy.
My head is too big and my skin is too bumpy.
People are shocked by my deafening snorts
and my face that is covered in horrible warts.
I'm the worst-looking creature from here to Japan."

Then the other three shouted, "Yippee! Join the clan!"

Next to the impossible

  Kvällens barnpoesi bjuder på ytterligare en stark versroman från säsongens utgivning, samt en antologi med rim och ramsor från Irland.

***

  Dagens första bok är för tonåringar. Det är en versroman om femtonåriga Ivy som brottas känslomässigt med en frånvarande mamma (efter skilsmässan från hennes pappa), prestationsångest, och därtill en ätstörningsproblematik.

  Lily Myers som skrivit "This impossible light" är en slam poet som bland annat vunnit Best Love Poem vid 2013 års College Unions Poetry Slam Invitational för sin dikt "Shrinking Women”. Hon har också skrivit för NEDA's (National Eating Disorders Association) ungdomssajt Proud2BMe, och deras magasin, Making Connections. Lily Myers är bosatt i Seattle, WA. Källa: Penguin Random House

  Det här är på många sätt en bra bok om ett angeläget ämne. Frågan är dock om inte versromanens flow kunde ha spetsas till lite genom en annan prioritering. Boken innehåller en hel del dikter om skolan, läxorna och kompisarna medan familjerelationerna får lite mindre utrymme (främst i mittpartiet av de dryga trehundra sidorna).
  Skälet till att jag har den invändningen är styrkan som jag upplevde i bokens första dikt. Det är en av de bästa inledningarna jag läst på länge och som direkt sätter versromanen i rätt tonläge.

*

My mother, by Lily Myers
(From This impossible light. Penguin Young Readers Group 2017.)

is made of the bones of birds.
I look at her and hear the sound of twigs snapping.
Next to her I am giant
                               clumsy
                               obtuse.

She drifts through our house,
delicate wineglass in hand,
            filled pink and translucent.

Silver rings circle her knuckles;
Bangles clang together on her thin wrists.
She smiles at me
            a friendly ghost
when we pass each other on the stairs.

There's been more drifting
                         more pink liquid
                         less smiling
since my dad left three months ago.

Or

since she made him leave.

I don't have the story straight.
Don't want to know.

In this house we are planets in constant orbit,
tracing front door
             to kitchen
             to bedroom
             and back again.
Alone together,
a silent dance for two.

It feels like I haven't seen her in months.

***

  Som jag skrev ovan finns det ett längre utsnitt ur boken som jag upplever lite grann som transportsträcka. Författaren upprepar lite väl ofta, i olika verser, problematiken och Ivy's våndor. Å andra sidan kan anorexi vara en sjukdom som pågår länge innan insatser sätts in. Konkretionen från Lily Myers är det inget fel på. Den blir tydlig i nedanstående vers.

  Boken blir den tredje versromanen som kommer med på min korta lista till Fågel Blå. Den petar därmed bort den dokumentära "To stay alive" av Skila Brown, eftersom jag försöker fördela nomineringarna mellan åldersgrupper och format (versromaner, bilderböcker, diktsamlingar, etc.).

*

That night, by Lily Myers
(From This impossible light. Penguin Young Readers Group 2017.)

I go into the kitchen
stare at the open fridge
               the half-bare cabinet,
try to pick something for dinner.

Mom's in her room
with the door shut.

             Wisps
of conversation
play on repeat
in my head:
             No carbs at all.
                           It's awesome.

Nothing looks good.
I'll eat something later.

I head upstairs
finish all my calculus homework for the week
turn out the light by 10:00

and only then remember
I still haven't had dinner.

Strange
that I'm not even hungry.

I close my eyes
and dream.

***

  Dagens andra boktips kommer från Irland. Antologin "A sailor went to sea, sea, sea" innehåller redaktören Sarah Webbs urval av favoritverser och ramsor från sin irländska barndom. Det innebär förstås att den inte är aktuell för barnpoesi-priset men att den ändå gav mig en mycket lustfylld upplevelse. Bland de berömda storheter som hon hämtat verser ifrån finns: Oscar Wilde, William Butler Yeats, James Joyce, m.fl. Men många av bidragen är ramsor eller kortare verser med okända upphovsmän. Två sådana bidrag får ni här nedan.

Limerick
(From A sailor went to sea, sea, sea. Edited by Sarah Webb. Illustrated by Steve McCarthy. Dublin : The O'Brien Press, 2017.)

There once was a small girl called Maggie
Whose dog was enormous and shaggy,
The front end of him
Looked vicious and grim,
But the tail end was friendly and waggy.

**

On top of spaghetti
(From A sailor went to sea, sea, sea. Edited by Sarah Webb. Illustrated by Steve McCarthy. Dublin : The O'Brien Press, 2017.)

On top of spaghetti,
all covered with cheese,
I lost my poor meatball,
when somebody sneezed.

It rolled off the table,
and onto the floor,
and then my poor meatball
rolled out of the door.

It rolled out to the garden,
and under a bush,
and then my poor meatball
was nothing but mush.

So if you eat spaghetti,
all covered with cheese,
hold on to your meatball,
whenever you sneeze.

Samtidigt som räkan skrubbar däck ...

  Efter fyra raka veckor med intressanta kandidater till Fågel Blå så är kvällens trio inte lika fullfjädrade (fniss). Lite av en mellanvecka, även om det är habila barnböcker jag talar om.

***

  Först ut en bok som delvis fått beskrivningar om att vara poetisk i omdömen på olika sajter. Det jag tror läsarna har menat är den situation som uppstår i berättelsen när flyktingen (respektive tävlingsduvan) hittar ett nytt hem.
  Jag tycker inte att texten eller illustrationerna i sig är särskilt poetiska, och därför är "King of the sky" inte aktuell för barnpoesipriset. Boken är skriven av Nicola Davies och är utgiven av Walker Books men den har också fått publiceringsstöd av brittiska Amnesty International.

  Boken handlar alltså om en pojke som kommer till ett nytt land där han inte förstår språket. Han lär känna en äldre man och dennes tävlingsduvor.
  Illustrationerna är gjorda av Laura Carlin.

King of the Sky, by Nicola Davies
Illustrated by Laura Carlin.
London : Walker Books Ltd, 2017

It rained and rained and rained.
Little houses huddled on the humpbacked hills.
Chimneys smoked and metal towers clanked.
The streets smelled of mutton soup and coal dust
and no one spoke my language.

---

All of it told me this is not where you belong.

***

  Från duvorna i skyn till en räka i havet är steget inte långt, åtminstone inte i bloggen. Nästa bok är inte så tokig, handlingen är väldigt rolig. 
  Berättelsen handlar om en räka som är väldigt renlig av sig och städar allt och alla i sin omgivning. Idén påminner lite grann om Emily Gravetts bok "Städa" som jag skrivit om tidigare i år. Fast här får räkans renlighetsiver en sorts positiva effekter. Först blir hans vänner sura på honom för de vill inte bli putsade och få glänsande skal. Så småningom hamnar allihop i piraternas garn och kocken är redo att lägga dem i stuvningen. Då tycker plötsligt kaptenen att något är fel. De här skaldjuren går inte att äta för de är alltför skinande rena och därför kastas räkans vänner tillbaka i havet och undkommer grytan. Den kaxiga räkan stannar kvar och skrubbar piratskeppet och tvättar pirater.

(From Pirate stew, by Lou Carter. Illustrated by Nikki Dyson. London : Orchard, 2017.)

And as for you pirates,
you smell rather whiffy.
But I'll have you shipshape
and clean in a jiffy.

So he polished the floorboards,
and shined all the gold.
He wiped away bird poo,
and scraped off the mould.

He lined up the rum,
he washed all the sails,
then scrubbed every pirate
and trimmed all their nails.

***

  För ännu yngre barn passar kvällens sista bok "Samtidigt som", av Lisen Adbåge. Den ger barn en möjlighet att greppa saker och ting som händer samtidigt på olika platser i världen. Ett ganska välkänt tema men i en nyare och vardagligare tappning. Det var inte en bok som passar för mina barn, men går nog att läsa på en förskola.

Samtidigt som / Lisen Adbåge
Stockholm : Natur & Kultur, 2017

Samtidigt som du tar på dina kläder
ger Anneli mat till sin hund
samtidigt som det blir finare väder
kliar sig Hassan på ryggen en stund

Snip, Snap and Yap! Yap! Yap!

  Tre nya bilderböcker på engelska: en debuterande författare, en bok om insekter och en bok som handlar om tandfens besök hos lilla prinsen. En av dem är en riktig pärla, vilken tror ni?

***

  JO, årets sensation i Fågel Blå-kollektivet heter "Things to do" av Elaine Magliaro. Elaine är en pensionerad lärare och skolbibliotekarie!! från Massachusetts som gör författardebut med en bok om olika prylar, naturfenomen och företeelser. Hon inleder med en delvis rimmad vers om soluppgången och avslutar i månens sken. Däremellan får hon med poetiska texter om exempelvis sniglar, suddgummin, saxar och regntunga skyar.
  Det lilla ekollonet ges en helt otrolig beskrivning:

(From Things to do, by Elaine Magliaro. Illustrated by Catia Chien. San Francisco : Chronicle Books, 2017.)

Things o do if you are an   ACORN

Wear a bumpy, round cap
and a starched brown coat.
Grow plump, ripen,

                     snap from your stem . . .

. . . AND OFF YOU GO!

Fall to the forest floor below.

Tempt a scavenging squirrel.
Let him bury you in a bed of earth
            beneath a blanket of moldering leaves.

Dream the winter away.

Then, in spring,
                                sprout.
                       
                    Let a little oak out!

***

  Nästa bok, "Cricket in the thicket : poems about bugs", innehåller tjugonio olika insektspoem. Det bästa med den här boken är de små faktarutorna som ackompanjerar dikterna. Där står bland annat om Monarkfjärilens larver som livnär sig på giftiga växter, och att den anrikningen överförs till den utvecklade fjärilen. Det gör att de smakar illa och är ett sätt att undvika att bli uppäten av till exempel fåglar. 
[Fenomenet är en form av mimikry som kallas Browers mimikry och innebär en skyddande likhet inom arten.]

  Till bokens bästa poem utnämner jag texten om hoppspindeln.

Just Jumping, Spider! / Carol Murray
(From Cricket in the thicket : poems about bugs. Illustrated by Melissa Sweet. New York : Henry Holt and Company, 2017.)

The jumping spider
has a handy-dandy
way to travel.

He spins and winds
a silky thread,
and lets it all unravel.

He keeps his string
inside until
he finds he's moving slow.

Then he'll unlatch
hist trusty hatch,
and down the road he'll go.

***

  Slutligen följer vi med tandfen när hon ska göra visit hos lilla prinsen på slottet. Hon har nämligen fått besked från självaste drottningen att pojken har tappat sin första tand. Men det är inte så lätt för tandfen att undvika alla slottets säkerhetsanordningar . . .

(From The Tooth Fairy's royal visit, by Peter Bentley. Illustrations: Garry Parsons. London Hodder Children's Books, 2017.)

She flew over the railings but got a big fright ...
when FLASH - she set off the security light!

Dazzled and blinking, she shot through the yard -
and flew with a WALLOP straight into a guard!

"Yikes!" he declared, as she bounced off his hat.
"Whatever was that? A small owl? Or a bat?"

The Tooth Fairy whizzed round the palace and sighed.
There was no way to enter, as hard as she tried.

And then - a door opened! She dashed for the gap -
as three little corgis ran out - Yap! Yap! Yap!

**

  Boken "The Tooth Fairy's royal visit" hade kunnat tjäna på en lite mindre glättig fasad. Jag hade nog uppskattat bilderna mer om de var gjorda i en sorts "gammaldags Askungestil".
  Ovan citerade jag bokens bästa textavsnitt. I övrigt är berättelsen rätt tandlös (ursäkta!). I synnerhet avsnittet då drottningens löständer försvinner. Det sidospåret tycker jag historien kunde varit utan.

Basketlirare och svävande giraff

  Trenden är tydlig i de engelskspråkiga länderna. Det blir allt fler versromaner som erbjuds i bokhandeln. I år har ett av de mer framgångsrika exemplen fått en svensk språkdräkt. År 2015 tilldelades Kwame Alexanders "Crossover" Newberymedaljen för bästa barnbok av USA:s biblioteksorganisation. Nu har Jason Diakité (Timbuktu) översatt den till svenska.
  Även kvällens andra bok är en engelskspråkig försäljningssuccé som fått svensk tolkning.

***

  Crossover handlar om de unga tvillingbröderna Josh "Filthy" Bell och Jordan Bell. De är båda framgångsrika basketbollspelare men arvet vilar tungt efter faderns framgångsrika karriär.
  Dessutom brottas deras pappa med en del hälsoproblem. När slutspelet närmar sig för skolmästerskapen i basket har samtidigt Jordan "kärat ner sig" i en tjej.

  När det gäller versromaner brukar jag undvika att citera ur första kapitlet (versen), för det ger sällan rätt bild av boken. Men den här gången gör jag ett undantag för att sätta stämningen rätt och förstå Filthys basketambitioner.

Dribblar, av Kwame Alexander
(Ur Crossover ; översättning: Jason Diakité. Stockholm : Natur & Kultur, 2017.)
Längst upp vid straffkastlinjen, jag
              FLYTER & PLOCKAR,
POPpar och ROCKAR.
Varför PUTTA?
Varför KROCKA?
Du, det här KNOCKAR.
Akta,
jag BLOCKar
             TRÅCKLAR
och SKROCKAR
rustar
och frustar så att du
P
U
S
T
A
R          på golvet medan jag
SVEPER in
och avslutar med ett starkt fingerkast ...
Rakt ner i hålet.
Svooosh.

**

  Jag tycker Crossover är en svår bok att bedöma. Jag förstår varför den har avgudats av skolbibliotekarier och av lärare, för att den fått pojkar att bli intresserade av en skönlitterär bok. Den har lite "Jag är Zlatan"-status. 
  Bitvis tycker jag mycket om verserna men ibland tappar boken rejält med fart, i synnerhet under sista tredjedelen.
  Boken kommer att bli nominerad bland de åtta som gör upp om Fågel Blå men kandidaturen är inte så helgjuten som jag hade förväntat mig.
  Jag avslutar med ytterligare en basketuppvisning ur den högre skolan.

Showen, av Kwame Alexander
(Ur Crossover ; översättning: Jason Diakité. Stockholm : Natur & Kultur, 2017.)

Ett snabbt axelSKAK,
ett slugt öga kastar BAK -
Nummer 28 är så sne        att han blir rak.
Han försöker läsa mig som en BOK,
men medan jag vänder sida,
är han beredd att strida,
vilket bara kan betyda
jag har honom på min
KROK.
Hans fötter är en bank
och jag är rånare.
Jag bryter, bromsar,
lirar som en tok,
för honom till vänster,
Nummer 14 följer efter.
Nu har jag dom
i hasorna,
Jag är som ett  L
                               O
                                   K.
Jag har TVÅ i mitt kök,
dags för STORKOK.
Fixar middag, sen blir det glass ...
Ingen är redo för min p a s s
Jag ser Vondie redo för ett scoop
så jag serverar en
Alley-oop.

***

  Tukan förlag har gett sig i kast med att ge ut en svensk version av den internationella storsäljaren "Giraffes can't dance". Originalet publicerades 1999 och blev en megasuccé på bilderboksmarknaden. 

Giraffer kan väl inte dansa? / Giles Andreae
illustrerad av Guy Parker-Rees
översättning: Marie Helleday Ekwurtzel
Göteborg : Tukan förlag, 2017

  Boken handlar om giraffen Raffe som blir utskrattad när han försöker ta danssteg vid djurens årliga djungeldans. Han går ledsen därifrån, men träffar så gräshoppan som vet på råd: "Du måste hitta din musik ..."

  och mötet leder slutligen till ...

Gräshoppan log och bugade,
tog fram sitt instrument.
Då kände Raffe något
som han aldrig förut känt.

Hans hovar börja' glida runt
i cirklar, jo, minsann!
Den långa halsen vaggade.
Hans svans for av och an.

Han slängde sina framben.
Humöret var på topp.
Sen gjorde han en bakåtvolt.
Nu svävade hans kropp.

>>

  Jag kan inte sätta fingret på varför jag inte tycker att den svenska tolkningen lyfter. Jag har läst boken tre gånger men blir inte berörd av berättelsen. Den här gången delar jag och dottern ut var sitt "jaha-omdöme".

What is down under?

  Tre bilderböcker på engelska växer fram ur bokh myllan. Det blir två bekanta författarnamn senare i inlägget, men jag inleder med en ny förmåga.

***

  Michelle Schaub debuterar med en diktsamling/bilderbok där samtliga texter kretsar kring lantbrukarnas marknadsdag i staden. Jag vet inte mycket om författaren. Hon har fått med ett par dikter för barn i olika antologier.
  "Fresh-picked poetry : a day at the Farmer's market" håller varken A- eller F-klass. Det är en bok av medelstandard och ämnet ger oss inga överraskningar. Den här sortens vardagliga verser om djur- eller växtriket går det tjugo på dussinet i de engelskspråkiga länderna. Jag är mätt redan innan jag kommer till krusbärsståndet.

Goose chase, by Michelle Schaub
(From Fresh-picked poetry : a day at the Farmers' market. Watertown, MA : Charlesbridge, 2017.)

We're on a chase,
a wild-goose chase,
a wild gooseberry chase.

Down the rows,
around each strand,
we're searching everyplace.

We'll buy a pint;
we'll buy a quart;
we'll but them by the case.

To make some jam
and bake a pie
with crust of lattice lace.

They won't last long;
they'll soon be gone;
that's why we need to race.

We're on a chase,
a wild-goose chase,
a wild gooseberry chase.

***

  I nästa bok däremot lyckas författaren variera ett tema på ett nytt sätt. Jane Yolen har redan haft med en bok i årets barnpoesi-inlägg. Den här gången lyckas hon riktigt bra. Det är definitivt veckans bästa barnbok.

  Boken heter "Thunder underground" och fokuserar på allt det som utspelar sig under markytan, den behandlar såväl majsplantornas och trädens rötter som grottäventyr.

*

Spelunk, by Jane Yolen
(From Thunder underground : poems. Honesdale, Pennsylvania : Wordsong, an imprint of Highlights, 2017.)

Go into the mouth
of a very large cave.
It will feel awfully much
like a dark and damp grave.

There are people who will not
spelunk on a bet
for it all sounds quite scary,
and dirty, and wet.
                                  And yet . . .

Turn on your headlamp -
stone jewels everywhere.
Stalactites hang down,
so you have to take care.

Take a breath, take your time,
and look wonderingly around,
at the fairy-tale castles
so far underground.

***

  Det har kommit ut flera böcker av Britta Teckentrup på kort tid. Hon har framför allt fått uppmärksamhet för sina pedagogiska "leta fel-böcker". Jag har tagit upp boken "Två coola katter och andra par" här i bloggen. Den tycker barnen om och det är ganska svårt att hitta vilka djurpar som avviker i de olika bilduppgifterna.
  Nu har jag läst hennes Under the same sky, som är en "peek-through" för de yngsta barnen. Det innebär att en del av texten följer med till nästa uppslag genom ett utskuret moln, eller ett hjärta (etc.). 
  Den har fått rätt bra omdömen på olika recensions-sajter. Jag inbillar mig att det kan bero på bildernas konstnärlighet, även om jag inte är så begeistrad av dem. Texterna är väldigt enkla och består bara av en kort mening per uppslag. 
  Jag gillade helt klart hennes förra bok. Den här har jag redan glömt.

(From Under the same sky, by Britta Teckentrup. London : Caterpillar Books, an imprint of Little Tiger Group, 2017.)

We live under the same sky . . .
. . . in lands near and far.
We live under the same sky . . .
. . . wherever we are.

--


We feel the same love . . .
. . . in the cold ice and snow.

We feel the same love . . .
. . . where soft meadows grow.

Någonting händer när nyckeln vrids om

  Dags för en ny poesipromenad i årets barnlitteratur. Det blir rolig nonsensvers à la Anders Holmer. Säsongsmys med Hanna Lundström som guide. Och slutligen skiftar vi från dag till natt tillsammans med Louise Greig (sv. tolkning av Mårten Melin).

***

  Vi börjar med en debutant. 
  Anders Holmer är bildkonstnär och arkitekt från Bohuslän. Han skriver och illustrerar humoristiska berättelser fyllda med egenartade och underfundiga karaktärer. Allting händer är hans debutbok. Källa: Förlagsbeskrivning, Natur och Kultur

  Det är nonsensrim av bästa märke, kreativt och fyndigt. Nackdelen med en sådan här bok är att berättelsen uteblir och verserna har toppar och dalar. Överlag fungerar det riktigt bra, men det räcker inte för en nominering till Fågel Blå.
  Min favoritvers är den här:

(Ur Allting händer!, av Anders Holmer. Stockholm : Natur & kultur, 2017.)

Allting händer alla faller
ingen skakar längre galler
det är dags att ta semester
packa djurpark och orkester
cello, tvärflöjt, ko med klöv
singlar långsamt ner som löv
bete, fena, klo och tass
viftar nu i takt till jazz
luften fylls av skön musik
höjdrädd sjöhäst får panik

***

  För två år sedan blev Hanna Lundströms debutbok "Rassel prassel puss" nominerad till premiärutdelningen av Årets barnpoesi. Den gången tilldelades Grethe Rottböll priset för bilderboken "Tio vilda hästar till toppen". 
  I år har hennes uppföljare getts ut på Schildts & Söderströms. "Rassel prassel promenad" är inte ett dugg sämre än sin föregångare. Det är fina dikter för de yngsta barnen. Den passar utmärkt som komplement till en traditionell bilderbok. Jag tror att Hanna Lundström ligger bra till för ytterligare en nominering.

  Boken inleds i krukans vårmylla.

I krukan, av Hanna Lundström
(Ur Rassel prassel promenad : poesi bland barr och blad / text: Hanna Lundström ; bild: Maija Hurme. Schildts & Söderströms, 2017.)

Det allra första gröna
det första fina fjunet
litet strå som är så tunt
som minsta lilla dunet

Vågar inte nudda
vågar inte röra
vågar bara viska tyst
åt fina, gröna, sköra

***

  Nu kommer min favorit ur bilderboksflödet, "Nattlådan". Det kan bli första gången som en poetisk bok vinner Fågel Blå. Den har varken verser eller rim. Det är inte någon ABC-bok och det är ingen diktsamling. Men texten är något av det mest poetiska jag läst. Jag har ännu inte läst originaltexten utan enbart Mårten Melins förtjänstfulla tolkning.

  Louise Greig växte upp i Lenzie, nära Glasgow, men har bott i Aberdeen under större delen av sitt vuxna liv. Hon skriver för närvarande barnböcker för Egmont UK och Floris Books. "Nightbox" är hennes debutbok. Källa: Scottish Poetry Library

  Berättelsen handlar om pojken Max som bär en särskild nyckel i ett band. Historien inleds med att dagen närmar sig sitt slut och snart ska Max nattas av sin mamma. Det är då Max tar fram nattlådan, öppnar den, och släpper ut natten. Så här vackert blir det när natten tar över.

(Ur Nattlådan, av Louise Greig. Illustrationer: Ashling Lindsay ; översatt av Mårten Melin. Stockholm : Hippo bokförlag, 2017.)

Natten strömmar ut. stiger, sträcker sig
långt upp i himlen som en drake
och plötsligt är där tusen stjärnor
som glimmar, gnistrar och blinkar.
Den här vägen, säger de till en svan.
Vart är hon på väg?
Hon slår med sina starka vita vingar
och svarar med ett enda ord -
hemåt.

Natten är mild. Den faller
mot marken som en fjäder.
Den lägger sig över kalven,
som sover hos sin mamma.
Natten är modig.
Lämna dem i fred, varnar Natten.

Jump a rope, dance a step or read a book

  Höstterminens första helengelska barnpoesi-inlägg. Tre böcker som alla har mycket goda syften. Men ingen av dem har "den rätta knycken". 
  Jag kan dock lova snabb bättring i de kommande barnböckerna i bloggen. Majoriteten av de nominerade till Fågel Blå:s korta lista kommer att figurera under höstens återstående barnlördagar.

***

  Vi börjar med en hyllningsbok. Författarinnan Marilyn Nelsons mor var en banbrytare. Hon var en av de första afroamerikanska lärare som undervisade i en skola med vita elever. Detta skedde på en amerikansk militärbas.
  I boken "Mrs. Nelson's class" berättar Marilyn och hennes författarkollegor episoder ur klassens historia och tankar från lärarinnans perspektiv. Elevdikterna är alltså skrivna av poetkollegor medan Mrs. Nelsons tankar är författade av hennes dotter Marilyn Nelson. Ett mycket behjärtansvärt projekt, som dock inte riktigt lyfter.

Jumping rope, av Helen Frost
(Ur Mrs. Nelson's class. Edited by Marilyn Nelson. [Tillamook, OR] : World Enough Writers, 2017.)

Eloise and Annie twirl the two ends of a jump rope.
Me and Colleen wait our turns, while Bridget
jumps in as they sing:
                 I know a girl whose name is BRIDGET.
                 She was born in BOSTON on a BLUSTERY day.
                 She likes BABIES but she doesn't like BALLOONS.
She loves BACON but she hates BALONEY.
She plays BASEBALL but she never plays BASKETBALL.
She loves BOBBIE but she doesn't like BILL.
She wears a BLUE BAND-AID to a BIRTHDAY PARTY.
Bridget jumps out, and I jump in.
                 I have a friend whose name is DORRIE, Bridget sings.
                 She was born in DENVER on a DRIZZLY day.
                 She likes DRAGONS but she doesn't like DOGS.
                 She likes DOUGHNUTS but she hates DILL PICKLES.
She loves DANCING but she doesn't like DODGEBALL.
She loves DAVID but she doesn't like DAN.
She wears a DARK DRESS to a DRAG RACE.
And all the time I'm jumping, I keep smiling because
Bridget changed I know a girl to I have a friend.

I jump out, Colleen jumps in, and we go on
taking turns like that, swinging the rope
and jumping, 'til the bell rings. As we walk
together to line up, Annie whispers, I wish
my name was Dorrie. Later, I ask Bridget,
Why would Annie want my name?
Bridget thinks, then smiles: It's not your name
she loves. It's David, I bet anything.

***

  Nästa bok sprider kunskap om olika danser, från Cha-Cha till Polka. Även det ändamålet gillar jag. Lite märkligt dock att texten om Square dance inte är särskilt positivt inställd. Dikterna är överlag rätt så tunna även för att vara en barnbok. 
  Författaren Marilyn Singer har ni redan fått en dos av det här året. Hon förekom inom barnpoesin i februari med boken Miss Muffet, or what came after. Man kan faktiskt säga att den var lite för avancerad medan hennes bok om danser är lite för grund. Till exempel så sägs inte mycket om foxtrot i den dansdikten.

Foxtrot, by Marilyn Singer
(From Feel the beat : dance poems that zing from salsa to swing. New York, NY : Dial Books for Young Readers, 2017.)

I can't believe
that's my sister.
She never had any grace.
Now watch her glow -
star of the show,
dressed up in lace
with a look-at-me face!

I can't believe
that's my sister.
I really hope that she wins.
Her foxtrot is fine,
so much better than mine.
I can't believe that we're twins!

***

  Slutligen en bok med ännu större betydelse. Margarita Engle har satt samman en diktbok om berömda latinamerikaner, en del mer kända än andra. Det är alltid viktigt med förebilder och att någon för deras talan.
  Dock ger bokens undertitel sken av att det är ett skönlitterärt verk, när texten snarare ger en känsla av faktabok för barn. Även hennes förra inslag i bloggen, Orangutanka (april 2016), hade en del identitetsproblem.
  Ett plus får hon för att hon lyfter fram den första puertoricanska barnbibliotekarien i New York, Pura Belpré (1899-1982).

Two languages at the library, by Margaita Engle
(From Bravo! : poems about amazing Hispanics. New York : Goodwin Books, Henry Holt and Company, 2017.)

My journey to Nueva York
has been a voyage made of stories
that grow.

I came to attend my sister's wedding,
but I stayed, found work, and studied
to become a children's librarian - the first
puertorriqueña ever hired in the entire
New York Public Library system!

How strange that I am the first, in this city
with so many two-language children who are
so eager to read, so happy to learn . . .

Nothing makes me feel more satisfied
than a smile on the face of a child who holds
an open book.

Söta katter och kära paddor

  Senvårens barnböcker gör intåg i bloggen. Det ska bli spännande att ta in allt det nya. Jag har läst många av dem och även ett par av sommarnyheterna. I år tror jag att det blir svårare för jurymedlemmarna att bli eniga när Fågel Blå och Årets Stjärnbild ska utses i november-december.
  Idag får ni två böcker på svenska (varav den ena är en ABC-bok) och en nyutgåva på engelska av den populäre Dick King-Smith som gick bort 2011. Den går så att säga utom tävlan för de nämnda priserna.

***

  Gudrun Wessnert har skrivit flera intressanta barnböcker med utgångspunkt från svensk historia. Min absoluta favorit är Sketna Gertrud och kung Magnus kalas (2002) som jag läst högt ur vid upprepade tillfällen under klassbesök i skolbiblioteket.
  Gudrun Wessnert är museilärare och barnboksförfattare. Hon växte upp på ett gods med slottsträdgård i Skåne, där hennes föräldrar arbetade. Hon har arbetat som guide och museipedagog vid Stockholms medeltidsmuseum. Källa: Wikipedia

  Hennes senaste barnbok utspelar sig på en teater, som ägs och drivs av katter. "Teaterkatternas ABC" är en rätt okej abc-bok även om det förekommer lite svåra ord emellanåt. Det roligaste tyckte jag var att man i slutet av boken får tips på hur man gör teatermasker och åskmaskiner. Verserna till bokstäverna kommer inte riktigt upp i samma standard som fjolårets "Bokstavspromenaden". Här följer två av de bättre exemplen:

Teaterkatternas ABC
Gudrun Wessnert, Måd Olsson-Wannefors
Stockholm : Bokförlaget Mormor, 2017

B
BETTY övar i baletten
svävar fram på alla sätten:
tåspets, kattsteg och brisé.
Allt hon gör blir stor succé!

W
WILLIAM han är wc-vakt
alla står som i givakt.
För i pausen vill man kissa
det vill ingen kisse missa.
Åh, vad lång den toakön
William hör ett ljudligt stön ...

***

  Ett förlag som ger ut en hel del barnpoesi är det Helsingfors-baserade Schildts & Söderströms. Annika Sandelins böcker känner ni till och för två år sedan var "Rassel Prassel Puss", av Hanna Lundström, en kandidat till den första "Fågel Blå". Hanna Lundström har gett ut en uppföljare som jag återkommer till i bloggen. Kvällens titel är "Nyckelknipan" av Sanna Mander.
  Den här boken hade jag hört en hel del gott om. Jag tycker dessvärre inte att den levererade. Jag tycker språket var lite kantigt. Dessutom var historien lite otydlig att greppa. Det handlar om en försvunnen nyckel och om hyreshusets invånare, de som är grannar till jag-personen.
  Det var första gången på länge som mina barn tappade fokus under vår nattstund, inget bra betyg för boken.
  Vi gillade versen om godissamlaren Harry.

(Ur Nyckelknipan, av Sanna Mander. Schildts & Söderströms, 2017.)

Ingen nyckel finns här heller
bara tusen karameller.
Här bor Harry som samlar på snask
sällsynta sorter har han i ask.
Sega råttor, kola och plopp,
en dyrbar urgammal kokostopp,
lakritsrullar, en tolvtummars rem.
Sötsaker fyller hela hans hem!

Du kan försöka böna och be
men ingen får smaka - bara se!

***

  Jag vill även berätta om nyutgåvan av Henry Pond the poet, som publicerades första gången 1989. Den handlar om den populära (och berömda, åtminstone i de närmsta vattendragen) paddan Henry Pond och hans poesiuppläsninngar, samt hans trånad efter den vackra paddan Victoria Garden-Pool.
  Det är inte ofta man får insprängda dikter i en traditionell barnbokshistoria. Berättelsen är både originell och dramatisk, för den avslutas med en riktig padd-fajt mellan Victorias kurtisaner.
  Jag väljer en dikt ur kapitel två där Henry ger dammens nykomlingar en uppmaning.

(Ur Henry Pond the poet, by Dick King-Smith. With illustrations by Victor Ambrus. Edinburgh, Scotland : Barrington Stoke, 2017. ©1989.)

Now, never speak to strangers -
A crow, a snake, a rat -
For life is full of dangers,
and cows will squash you flat.

And flatly you'll be sorry
If you should cross the road -
It doesn't take a lorry
To pulverise a toad.