lördag 19 augusti 2017

Någonting händer när nyckeln vrids om

  Dags för en ny poesipromenad i årets barnlitteratur. Det blir rolig nonsensvers à la Anders Holmer. Säsongsmys med Hanna Lundström som guide. Och slutligen skiftar vi från dag till natt tillsammans med Louise Greig (sv. tolkning av Mårten Melin).

***

  Vi börjar med en debutant. 
  Anders Holmer är bildkonstnär och arkitekt från Bohuslän. Han skriver och illustrerar humoristiska berättelser fyllda med egenartade och underfundiga karaktärer. Allting händer är hans debutbok. Källa: Förlagsbeskrivning, Natur och Kultur


  Det är nonsensrim av bästa märke, kreativt och fyndigt. Nackdelen med en sådan här bok är att berättelsen uteblir och verserna har toppar och dalar. Överlag fungerar det riktigt bra, men det räcker inte för en nominering till Fågel Blå.
  Min favoritvers är den här:

(Ur Allting händer!, av Anders Holmer. Stockholm : Natur & kultur, 2017.)

Allting händer alla faller
ingen skakar längre galler
det är dags att ta semester
packa djurpark och orkester
cello, tvärflöjt, ko med klöv
singlar långsamt ner som löv
bete, fena, klo och tass
viftar nu i takt till jazz
luften fylls av skön musik
höjdrädd sjöhäst får panik


***

  För två år sedan blev Hanna Lundströms debutbok "Rassel prassel puss" nominerad till premiärutdelningen av Årets barnpoesi. Den gången tilldelades Grethe Rottböll priset för bilderboken "Tio vilda hästar till toppen". 
  I år har hennes uppföljare getts ut på Schildts & Söderströms. "Rassel prassel promenad" är inte ett dugg sämre än sin föregångare. Det är fina dikter för de yngsta barnen. Den passar utmärkt som komplement till en traditionell bilderbok. Jag tror att Hanna Lundström ligger bra till för ytterligare en nominering.

  Boken inleds i krukans vårmylla.


I krukan, av Hanna Lundström
(Ur Rassel prassel promenad : poesi bland barr och blad / text: Hanna Lundström ; bild: Maija Hurme. Schildts & Söderströms, 2017.)

Det allra första gröna
det första fina fjunet
litet strå som är så tunt
som minsta lilla dunet

Vågar inte nudda
vågar inte röra
vågar bara viska tyst
åt fina, gröna, sköra


***

  Nu kommer min favorit ur bilderboksflödet, "Nattlådan". Det kan bli första gången som en poetisk bok vinner Fågel Blå. Den har varken verser eller rim. Det är inte någon ABC-bok och det är ingen diktsamling. Men texten är något av det mest poetiska jag läst. Jag har ännu inte läst originaltexten utan enbart Mårten Melins förtjänstfulla tolkning.

  Louise Greig växte upp i Lenzie, nära Glasgow, men har bott i Aberdeen under större delen av sitt vuxna liv. Hon skriver för närvarande barnböcker för Egmont UK och Floris Books. "Nightbox" är hennes debutbok. Källa: Scottish Poetry Library


  Berättelsen handlar om pojken Max som bär en särskild nyckel i ett band. Historien inleds med att dagen närmar sig sitt slut och snart ska Max nattas av sin mamma. Det är då Max tar fram nattlådan, öppnar den, och släpper ut natten. Så här vackert blir det när natten tar över.

(Ur Nattlådan, av Louise Greig. Illustrationer: Ashling Lindsay ; översatt av Mårten Melin. Stockholm : Hippo bokförlag, 2017.)

Natten strömmar ut. stiger, sträcker sig
långt upp i himlen som en drake
och plötsligt är där tusen stjärnor
som glimmar, gnistrar och blinkar.
Den här vägen, säger de till en svan.
Vart är hon på väg?
Hon slår med sina starka vita vingar
och svarar med ett enda ord -

hemåt.

Natten är mild. Den faller
mot marken som en fjäder.
Den lägger sig över kalven,
som sover hos sin mamma.
Natten är modig.
Lämna dem i fred, varnar Natten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar