***
De irländska och kroatiska författarna var nya för mig. Jag läser mycket poesi från Irland och de brittiska öarna, men jag hade inte stött på Noel Duffy (f. 1971) och Eleanor Hooker (f. 1963) förut. Eleanor är en ganska ny poet men Noel Duffy förstår jag inte hur jag missat.
I första omgången var de helt överlägsna sina brasilianska motståndare.
Kroatien har ett intressant par: Robert Perišić (f. 1969) och Olja Savičević Ivančević (f. 1974). I första omgången imponerade Perišić och fick full pott för sin dikt när Kroatien besegrade Danmark med 4-3.
Hur gick det då? Det här blev den bästa åttondelsfinalen, men tyvärr för Kroatiens del så gavs de högsta poängen åt Irland. Noel Duffy fick fyra för den långa dikten "Reykjavik", och matchen slutade 7-3.
*
Reykjavik (extract), by Noel Duffy
(From On light and carbon. London : Ward Wood Publishing, 2013.)
At first it was the word I heard,
simply the word. The throat tightened
and tongue taut, to spit out the sharp v,
the clipped k's. The rumble of the r
in the cave of the mouth echoes a harsh
landscape: Rey-k-ja-vik.
Then there was a grey canvas that lay
empty for days, just hanging there
somewhere inside the mind, swaying
to the thrum of that syncopated word
(it a mumbled mantra of sorts).
Today it is a grey sea, a grey sky rising
from it, flexing a heavy swell and fall,
coughing up a white froth. From below
the seal-god comes, calling from
his underworld: swim deep, cross
the sea, how else will you learn to speak?
 |
| Reykjavik |
Blue is my world now that I follow him.
We weave a slow course beneath the fishing boats,
soundlessly dodging the nets they drag behind them.
He has brought me to the waiting room
of myself across the blue corridor of ocean.
But I must not be fooled, for soon
I will stand alone on a glacial shore.
(...)
***
Kvällens andra duell står mellan Nya Zeeland och Spanien. Även Spanien är nykomlingar den här säsongen.
För Nya Zeeland tävlar Ian Wedde (f. 1946) och en av de yngsta deltagarna, Hera Lindsey Bird (f. 1987). Henne har ni kunnat läsa om tidigare i bloggen. Ian hade jag inte läst förut. Laget vann rätt komfortabelt över Ryssland i rond 1.
I Spaniens lag hittar vi kanske årets mest meriterade författare. Det är så klart svårt att mäta sådant, men Luis García Montero (f. 1958) borde ligga bäst till för den titeln. Hans lagkamrat är Maria Antonia Ortega (f. 1954).
I första omgången var det Monteros dikt som gav dem segern över det starka ungerska laget.
Den här gången var Monteros text inte riktigt lika stilsäker, men det räckte ändå för seger. Spanien går till kvartsfinal efter 4-2 mot Nya Zeeland.
Luis García Montero är känd för att skriva riktigt långa diktcykler (läs: diktberättelser) och båda texterna i de två första matcherna hämtades från "Diary of an accomplice", fast från olika delar (Book I och Book II).
*
Diary of an accomplice, Book II:I, by Luis García Montero
(From department of Comparative Literature at Oberlin College. Translation work by Alice McAdams. April 2013.)
I
These are not blue days,
but the sea attacks us on the highway,
drawing near its waves
— martial and ebbed—
like old soldiers to the shore.
Also like an orgasm.
Reflected on the windshield
are ferries with women’s names,
making love in the bay
making do with the sea.
This is not the 18th day.
We tear it finally from the calendar,
and this rain, peaceful in summer,
fills us with a smoke like that of
the cigar you sometimes enjoyed sharing,
so as to love me slowly,
to continue caressing me.
This is not the 18th day.
A teenager with a dragon’s stare
brings our suitcases to the tenth floor,
leaving us next to this dubious sky
whose body is sore
from so many gray clouds and storms
that moan like you when I kiss you.
Tomorrow, when we wake, the sea will be
a cold sheet, fallen to the floor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar