***
I år är det bara ett lag där jag läst båda poeterna tidigare, det svenska laget. Både Pär Hansson (f. 1970) och Ida Börjel (f. 1975) har förekommit i bloggen förut. Pär Hansson så sent som i februari när jag hyllade hans nya bok Kajak. I första omgången imponerade inte det svenska laget, men det räckte för att besegra Schweiz med 2-1.
Nederländerna fick liksom förra året möta grannlandet Belgien. Den här gången fick de revansch och tog hem fajten med 4-2. I laget finns Alfred Schaffer (f. 1973) och Kira Wuck (f. 1978). De var helt obekanta för mig.
Det innebär alltså att fyra sjuttiotalister gör upp om en plats i kvartsfinalen.
Den här gången var jag mer nöjd med de svenska dikterna. Matchen slutar 5-2 till Sverige och Ida Börjel fick full pott för följande dikt (ni får det svenska originalet, medan jag har bedömt den engelska tolkningen).
*
En historia av köld och hetta, av Ida Börjel
(Publicerad i Glänta. November 2005.)
 |
| Saunassa (1925) Pekka Halonen |
Juha kommer och hälsar på mig. Det är dagen efter i den friska råkalla finska luften som alltid håller kroppen samman. Finska människor böjer sig inte för något. Finska människor är godhjärtade ståtliga vithåriga människor med en fin känsla för humor att hantera klimatet med. Juha dricker lite från flaskan för att stärka sitt blod. Han behöver det för att hålla sig varm och stående. Vi kör genom den finska skogens gröna oändlighet. Alltid bra att gömma sig i alltid bra för bärplockning och bygge. Vi byggde den finska saunan och kanske vi drack något starkt. Namnge de stående. Ingen holländsk människa skulle förbli stående. Ingen britt skulle förbli stående i det finska deltat med den sortens blod i sig. Titta på de spanska hur de svajar, de danska glidningarna, de grekiska hit och dit. Jag är den finska kvinnan och jag står rakryggad med nöje utanför den finska saunan. Aino kommer förbi. Hon uttrycker sig bra i en sluten form med blicken bredvid. Ja vi känner till kontraster jo vi vet vad kyla är och vi vet hetta. Kontrasterna driver blodet i livsådran och håller oss levande. En gång var jag i Portugal på en semester. Där fanns inga kontraster värda att nämna. Jag minns Portugal som att det regnade även om det var sol. I Finland för aldrig vädret med sig någon tvekan. Vi är de finska överlevarna. Vem mer har något om överlevnad att nämna? Den finska naturen är isig snöig och täckt av höga finska granar som fortsätter nu och för alltid. Och någonstans mellan träden står den finska saunan invid en sjö. Jag stiger in för att sitta, kanske dricka och märka hur blodet knycker av liv i kroppen.
***
I nästa åttondelsfinal träffar vi på Argentina. Deras lag består av Hugo Mujica (f. 1942) och Carolina Zamudio (f. 1973). Jag borde nog ha känt till Mujica sedan tidigare, men det gjorde jag inte, så båda var nya bekantskaper. I första omgången slog de ut förra årets silvermedaljörer, Litauen.
De möter Tyskland, som ställer upp med Volker Sielaff (f. 1966) och Nora Gomringer (f. 1980). I år har jag lusläst information om deltagarna och det var de artiklarna som fick mig att tro på Sydkorea och Tyskland i förhandstipsen. De förstnämnda var en rejäl besvikelse även om de nådde åttondelsfinal. I första omgången var de tyska dikterna klart godkända och Volker Sielaff fick fyra poäng för sin text. De besegrade Turkiet med 5-2.
Hur gick det? Tyskarna kom med två mycket habila texter som gav dem 3+2 och matchen slutade 5-1. Multikonstnären Nora Gomringer gav sina läsare ett plingplong ur Pandoras ask.
*
PlingPlongPanDora, av Nora Gomringer
(Ur Monster Poems : ett lyriskt konceptverk. Inom ramen för Goehte-Institutets programserie Soundtrack. Svensk översättning: Cecilia Hansson. Publicerad på ceciliahansson.com.)
Förr kom hon med en storm
över tröskeln till dem
som visste att en present också
alltid kan vara ett vapen.
Hon var ett fullt utrustat sådant
men ändå bara lockbete och bröllopsgåva
åt den dummare brodern.
Hennes lilla skatt, fullproppad med olycka,
gjorde henne till en ständigt oönskad gäst.
Vad är man för en flicka,
om man får hunden bussad på sig
när man ringer på?
Man är den oombedda budbäraren,
med ett hjärta av metall,
som gömmer ett sandkorn
i det innersta hålrummet.
En konstnär har penslat filigran på det:
hopp. Men att dela det
lyckas bara den som litar på andra.
Vem litar på flickan
med tändsticksasken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar