Kärlekens vågor löper an

  Veckorna går fort och det är torsdag igen. Det blir två kontraster på 50-listan. Den ena poeten har jag gillat från första stund, den andra har jag "växt" in i. Inlägget avslutas med att Utblicken uppmärksammar en återuppstånden texttävling.

Inishbofin, Irland

***

"Dikten lutar sig mot havet
för att inte dränkas"

Marie Lundquist (2017)

***

  Jag har poängterat vikten av att ha en unik författarröst. Det gäller i högsta grad för Kristina Lugn. Hon skriver om vardagliga problem i en avväpnande stil, ofta med en twist av humor. Hon innehar stol 14 i Svenska Akademien och jag fyller år den 14:e, så självklart får hon plats 16 på listan .....
  Jag kan också sätta knorr på tillvaron.

50-listan : Plats 16

Hundstunden : kvinnlig bekännelselyrik
Kristina Lugn
Stockholm : Alba, 1989

(Ur Hundstunden, av Kristina Lugn.)

Förr i tiden
brukade jag skriva brev till dig.
Jag gick under månen under månen
som en hemlös hemmafru
med en lycklig hund i släptåg.
Hand vid hund och hjärtat till månen kopplat.
Blod på mitt förkläde.
Hela mitt liv
var ett kärleksbrev till dig.
Nu är jag redan långt framskriden
i ålder och brist på tillägnad erfarenhet
och det råder en olycksbådande stiltje
i min malplacerade
sängkammarsalong.
Galopp galopp.
Jag är svårt väderbiten.
Och desinformerad.

***

  Den irländske nobelpristagaren Seamus Heaney föll inledningsvis inte mig i smaken. Jag blir oftast trollbunden av de som bryter mönster (läs förra veckans inlägg om busfröna; Öijer och Różewicz), medan jag upplever de som skriver enligt formulär A som en aning grå. Nu har jag tack och lov ändrat uppfattning om Heaney.

50-listan : Plats 15

Seeing things / Seamus Heaney
London : Faber and Faber, 1991

Seeing things, by Seamus Heaney

I

Inishbofin on a Sunday morning. 
Sunlight, turfsmoke, seagulls, boatslip, diesel. 
One by one we were being handed down 
into a boat that dipped and shilly-shallied 
scaresomely every time. We sat tight 
on short cross-benches, in nervous twos and threes, 
obedient, newly close, nobody speaking 
except the boatmen, as the gunwales sank 
and seemed they might ship water any minute. 
The sea was very calm but even so, 
when the engine kicked and our ferryman 
swayed for balance, reaching for the tiller,
I panicked at the shiftiness and heft 
of the craft itself. What guaranteed us - 
that quick response and buoyancy and swim -
kept me in agony. All the time 
as we went sailing evenly across 
the deep, still, seeable-down-into water, 
it was as if I looked from another boat 
sailing through air, far up, and could see 
how riskily we fared into the morning, 
and loved in vain our bare, bowed, numbered heads.

***

Utblicken (v. 34)

  Times Literary Supplement anordnade fram till 2008 en årlig och högt ansedd texttävling. Vid det tillfället var tidskriftens poesiredaktör, Mick Imlah, ansvarig för upplägget. I januari 2009 dog Mick Imlah i sviterna av ALS, som han diagnostiserades med 2007.
  Sedan dess har TLS inte arrangerat någon ny texttävling. 

  I förra veckan tillkännagav de att pristävlingen återupptas, nu under namnet "The Mick Imlah Poetry Prize". Så har du en bra engelsk dikt i byrån kan du betala inträdesavgiften £5 och ladda upp din text. Den får inte vara mer än 35 textrader lång. Förstapriset ligger på £3,000.

Mick Imlah (1956-2009)

  Mick Imlahs sista utgivning blev "The lost leader". Det är en ganska svår bok som kräver goda förkunskaper i ämnena historia och Skottland. Imlah växte upp nära Glasgow.
  Men så plötsligt, tjugo sidor från slutet kommer en fantastisk dikt om Maren, hans livskamrat. Det är kärleksdikt, banne mig.

*

Maren, by Mick Imlah
(From The lost leader. London : Faber, 2008.)

You saw so much romance in competition,
like Atalanta before you – daughter
of thick-witted Schoeness, a Boeotian –
they said you’d marry anyone who beat you
in a footrace. Hence our peculiar courtship:

you, crowned once fastest girl over
three thousand metres in Lower Franconia,
myself the great Caledonian bore,
we took to jogging round the astroturf
of Wapping’s amenable sports arena.

Plainly, you could have romped ahead
at any point; instead, you made me lead,
woman after my own heart! – dropping
your courteous metres back, as if
feeling the pace, an arrangement

you gilded with ‘I can’t keep up
when you accelerate!’ So we complete
our sixth or seventh lap of the course;
and only when I flag, an end in view,
near to the bags and coats, do you appear

flush at my ear, demanding ‘more!’
Together, then, after our fashion:
exchanging oaths like old antagonists,
your Focke-Wulf tailing my Spit
into fresh air and another orbit.