Listen to the bird from Andalusia

  Kvällens kvartsfinaler bjuder på två riktiga stänkare till dikter.  Det står också klart efter den här omgången att PMC handlar om lag.

***

  Vi börjar med säsongens andra U-sväng, Uruguay mot Ukraina. På förhand låg där ett litet favoritskap över sydamerikanerna, eftersom Andriy Bondar inte dragit in några poäng alls till Ukraina.
  Trenden fortsatte i första halvlek, Bondar blev utan poäng för tredje gången men Oksana Zabuzhko höll ställningen jämn genom en trepoängare för dikten "Love".

  I andra halvlek gick Uruguay på tomgång. De blev helt utan poäng, medan Oksana fixade en fullpoängare åt Ukraina. Bondar fick sin första poäng och matchen slutar 8-3 till Ukraina. Oksana Zabuzhkos dikt hänger egentligen samman med en annan sonett, men det var den första av dem som gav henne fyra poäng. Jag gillade verkligen hennes fantasifulla dikt, och så här långt har hon ensamt fört landet till semifinal. Hon har tilldelats 12 poäng för sina fyra dikter. Det blev möjligt på den svagaste "semi-halvan".

*

Two transatlantic sonnets, I / Oksana Zabuzhko
(From A Kingdom of Fallen Statues. Toronto : Wellspring Ltd., 1996.)

Listen to me, listen in your sleep
(These seven time zones are a chastity belt!) 
In dawn’s blue window the breeze puffs up the curtain,
and the blinds jangle now and then. 

Here it smells of the sea, the wind, slightly of dog.
You’ll turn over in your sleep – and the plane will pass the pole. 
In the dark garage the sand we brought in from the beach
last June is sprouting in your car like winter wheat.

The earth is a crumpled sheet. 
The young man – a golden bee – is sleeping on it,
the lashes on his cheeks stiffen like streaks of humming sun.

He dreams of words from far away, of the touches  
sealed in them like honey sealed in honeycomb cells . . . 
Except for them, the words have no meaning.

***

  I nästa kvartsfinal har vi ytterligare en gigant inom poängskörden. Jag nämnde i ett tidigare inlägg att Luis García Montero är förmodligen den mest meriterade i årets mästerskap, och det har hans dikter verkligen bevisat. Jag vill också passa på att hylla översättarprojektet som utförts av Alice McAdams. Nu ställs hans Spanien mot den nation som dragit in flest poäng i de två inledande omgångarna, Irland.

  Hur slutade det här? 

  Första halvlek var rätt okej. Jag gav tre poäng till Eleanor Hooker för dikten "Light airs"; Montero fick två för sin. I paus var ställningen 4-2 till Irland. Eleanor Hookers dikt handlar om ett uppdrag inom sjöräddningen.

Light airs, by Eleanor Hooker
(From The Shadow Owner’s Companion. Dublin, Ireland : Dedalus Press, 2012.)

Half past midnight, and I had gone to bed with Sense and Sensibility. Just as Willoughby was to sweep Marianne into his arms, my pager sounded. Wind hurled itself repeatedly and without civility, against the house. It chased down chimney’s charms, and through the leaky window frames, howled in mad delight once it caught itself hiding in the woods. In modest nightgown - (thirty yards of Georgian cotton) - and husband’s gum boots, (O no troglodyte am I), I took myself to Station, then quickly moved when frowns from fellow crew outlined how nightgown, ‘gainst a stout searchlight, reveals. Launched inside the ten with neither moon nor stars to guide us, we unsealed the dark with a many-thousand candelabra flung squealing past the wind. With night’s black-feathered cloak unfurled, thus we found them deep inside Coose Bay, all well and full of gladness. Then with tow and heel we set a dance for home, subtle in our deftness.

***

  Så kom andra halvlek och då visade Montero vilken mästerlig poet han är. I dikten för han en dialog med, och beskriver sina känslor för, staden Granada. Det hela symboliseras med en fågel på axeln. Visst ni tänker säkert: Roland gillar fåglar och Roland gillar Lorcas Granada, hur kan han inte påverkas känslomässigt av dikten? Men när ni läst dikten (eller introt), som är en del av en cykel om tio, förstår ni säkert vilket hantverk det handlar om.

  Men det hjälpte föga. Årets starkaste poet är utslagen. Monteros partner var lite för akademisk för min smak. Irland fick fem poäng i andra halvlek och slutställningen blev 9-6 till den "gröna ön". Nästa måndag blir det semifinal mellan Ukraina och Irland, man kan säga att det blir två exkursioner - en för människans livsresa och en om vattenvägar.

  Nu besöker vi Granada tillsammans med Montero.

To be left without city, by Luis Garcia Montero
(From Quedarse sin ciudad, 1994. Translated by Alice McAdams.)

I.

The city came to perch on my shoulder.

I was seeing her on the horizon, nocturnal, opened by lights and wings, quiet, as if she were seeking the heat of the moon or the message of the headlights. Slowly I drew near to her, I finished returning. Granada in the shadows looked like a sleeping bird.

But there was a moment in which I sensed the tremble of her
nerves, the abrupt agitation of dreaming, the call of a powerful instinct, a schedule’s discipline. And all so suddenly. And she rose to fly, crossed the air like an arrow in flames, like a predestination ignited. And she came to rest on my shoulder, and she left her bloody kiss on my neck.

Since then I fear her with absolute surrender, as the victim needs its vampire. Pale, with circles under my eyes, almost bloodless, to the city I return still. I am he who appears from the shadows, who crosses the street, who loses himself toward a secret destiny. And I look at you for a moment, and I perch on your shoulder, and I bring my lips to your neck.