Jag kan dock lova snabb bättring i de kommande barnböckerna i bloggen. Majoriteten av de nominerade till Fågel Blå:s korta lista kommer att figurera under höstens återstående barnlördagar.
***
Vi börjar med en hyllningsbok. Författarinnan Marilyn Nelsons mor var en banbrytare. Hon var en av de första afroamerikanska lärare som undervisade i en skola med vita elever. Detta skedde på en amerikansk militärbas.
I boken "Mrs. Nelson's class" berättar Marilyn och hennes författarkollegor episoder ur klassens historia och tankar från lärarinnans perspektiv. Elevdikterna är alltså skrivna av poetkollegor medan Mrs. Nelsons tankar är författade av hennes dotter Marilyn Nelson. Ett mycket behjärtansvärt projekt, som dock inte riktigt lyfter.
Jumping rope, av Helen Frost
(Ur Mrs. Nelson's class. Edited by Marilyn Nelson. [Tillamook, OR] : World Enough Writers, 2017.)
Eloise and Annie twirl the two ends of a jump rope.
Me and Colleen wait our turns, while Bridget
jumps in as they sing:
I know a girl whose name is BRIDGET.
She was born in BOSTON on a BLUSTERY day.
She likes BABIES but she doesn't like BALLOONS.
She loves BACON but she hates BALONEY.
She plays BASEBALL but she never plays BASKETBALL.
She loves BOBBIE but she doesn't like BILL.
She wears a BLUE BAND-AID to a BIRTHDAY PARTY.
Bridget jumps out, and I jump in.
I have a friend whose name is DORRIE, Bridget sings.
She was born in DENVER on a DRIZZLY day.
She likes DRAGONS but she doesn't like DOGS.
She likes DOUGHNUTS but she hates DILL PICKLES.
She loves DANCING but she doesn't like DODGEBALL.
She loves DAVID but she doesn't like DAN.
She wears a DARK DRESS to a DRAG RACE.
And all the time I'm jumping, I keep smiling because
Bridget changed I know a girl to I have a friend.
I jump out, Colleen jumps in, and we go on
taking turns like that, swinging the rope
and jumping, 'til the bell rings. As we walk
together to line up, Annie whispers, I wish
my name was Dorrie. Later, I ask Bridget,
Why would Annie want my name?
Bridget thinks, then smiles: It's not your name
she loves. It's David, I bet anything.
***
Nästa bok sprider kunskap om olika danser, från Cha-Cha till Polka. Även det ändamålet gillar jag. Lite märkligt dock att texten om Square dance inte är särskilt positivt inställd. Dikterna är överlag rätt så tunna även för att vara en barnbok.
Författaren Marilyn Singer har ni redan fått en dos av det här året. Hon förekom inom barnpoesin i februari med boken Miss Muffet, or what came after. Man kan faktiskt säga att den var lite för avancerad medan hennes bok om danser är lite för grund. Till exempel så sägs inte mycket om foxtrot i den dansdikten.
Foxtrot, by Marilyn Singer
(From Feel the beat : dance poems that zing from salsa to swing. New York, NY : Dial Books for Young Readers, 2017.)
I can't believe
that's my sister.
She never had any grace.
Now watch her glow -
star of the show,
dressed up in lace
with a look-at-me face!
I can't believe
that's my sister.
I really hope that she wins.
Her foxtrot is fine,
so much better than mine.
I can't believe that we're twins!
***
Slutligen en bok med ännu större betydelse. Margarita Engle har satt samman en diktbok om berömda latinamerikaner, en del mer kända än andra. Det är alltid viktigt med förebilder och att någon för deras talan.
Dock ger bokens undertitel sken av att det är ett skönlitterärt verk, när texten snarare ger en känsla av faktabok för barn. Även hennes förra inslag i bloggen, Orangutanka (april 2016), hade en del identitetsproblem.
Ett plus får hon för att hon lyfter fram den första puertoricanska barnbibliotekarien i New York, Pura Belpré (1899-1982).
Two languages at the library, by Margaita Engle
(From Bravo! : poems about amazing Hispanics. New York : Goodwin Books, Henry Holt and Company, 2017.)
My journey to Nueva York
has been a voyage made of stories
that grow.
I came to attend my sister's wedding,
but I stayed, found work, and studied
to become a children's librarian - the first
puertorriqueña ever hired in the entire
New York Public Library system!
How strange that I am the first, in this city
with so many two-language children who are
so eager to read, so happy to learn . . .
Nothing makes me feel more satisfied
than a smile on the face of a child who holds
an open book.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar