Prague - proud city of literature

  Något försenat kommer här säsongens andra stad i serien "Cities of literature". Min utgångspunkt och informationskälla är UNESCO:s sammanställning av de tjugo städer som tilldelats den ärofyllda titeln. Idag landar vi i Prag.

***

  Det råder väl ingen tvekan om vilken status Prags författare har: 
  Franz Kafka, Max Bod, författare och vän till Kafka, och Rainer Maria Rilke, den internationellt hyllade tyskspråkiga poeten. Satiristen Jaroslav Hašek beskrev Prag i sardonisk detalj i många av sina berättelser, och Milan Kundera, författare till  "Varats olidliga lätthet"  och som för närvarande bor i Frankrike, studerade och föreläste på Academy of Performing Arts i Prag.

  För mitt inlägg har jag fokuserat mer på hur staden beskrivs i olika verk. Den idén sprang ur vetskapen att det fanns en utgiven bok med titeln, From a terrace in Prague : a Prague poetry anthology (Litteraria Pragensia Books, 2011). Det är en fantastisk bok, redigerad av Stephan Delbos. Den är vida överlägsen de böcker om London som jag använde mig av 2015.
  Bland annat gläds jag åt att varje författare presenteras med en kortare biografi (men mycket informativ!) som en ingress till deras bidrag.

>>>

  Vi börjar med mannen som fått följande bro uppkallad efter sig.

Čechův Bridge

  Svatopluk Čech (1846-1908) var en tjeckisk poet, författare och journalist. Han var en av de främsta representanterna för revivalism i tjeckisk poesi, och förde fram tjeckernas "smala" litteratur, språk och kultur under Österrike-Ungerns välde. Källa: From a terrace in Prague : a Prague poetry anthology

  Det är lätt att förstå varför han har fått både en bro och en staty i staden.

(From Prague, by Svatopluk Čech. From a terrace in Prague : a Prague poetry anthology. Translated by Stephan Delbos and Hana Ondráčková. Prague : Univerzita Karlova v Praze, Filozofická fakulta : Litteraria Pragensia Books, 2011.)

Behold, Prague! - Vision sparkles, blearing - Prague!
The name alone sings. The mere sound of it
rapturously gets down into the strings of the Czech spirit
and sets the heart beating a thunderous throb.
Let foreign pilgrims take your modest measurements
and scorn, Prague, your graying robes:
to us in your beauty, ancient gloom
you are luscious Naples, you are proud Rome!

***

  Vad kunde ha blivit av nästa författare? Karel Hlaváček blev endast 23 år gammal, men hann ge ut tre diktsamlingar. Det är inte ofta jag väljer att ta med en text om en kyrkogård i min blogg. Men hans dikt "Evening at Libeň Cemetery" har något speciellt.

  Karel Hlaváček (1874-1898) var en av de mest framstående företrädarna för tjeckisk dekadens och symbolistisk poesi som blomstrade i slutet av 1800-talet. Född till en arbetarklassfamilj i Libeňs distrikt i Prag.

Evening at Libeň Cemetery, by Karel Hlaváček
(From a terrace in Prague : a Prague poetry anthology. Translated by Stephan Delbos and Hana Ondráčková. Prague : Univerzita Karlova v Praze, Filozofická fakulta : Litteraria Pragensia Books, 2011.)

A wedge of sunlight tipped on a bouquet,
every grave drowned in the brilliance,
a dark shadow cast by a row of crosses
climbed the low wall to a field of wheat.

Every ear shivered on that acre,
the stalks trembled in horror,
as at ocean depths, when the breath of storm
tears at a wisp of seaweed and clams...

The last ray dreamt in a cloud
in darkness the crosses' shadows wandered,
the wheat leaned ear to ear,
united in sacrifice with the cornflower.

Stars above the earth now emanating peace,
the wheatfield breathing in its sleep;
just flashes from a vortex of clouds in the distance
- heat lightning - out of the silence.

***

  Jag spar det bästa till sist. Jaroslav Seiferts dikt om Pragborgen, i vilken han väver in barndomsminnen, är skickligt utförd. Det är en lång dikt så jag nöjer mig med ett utdrag.

  Jaroslav Seifert (1901-1986), var en tjeckisk poet som förenade verstekniskt mästerskap med modernistisk förnyelse i sina dikter. Han var en av banbrytarna för modernismen i tjeckisk poesi.
  Genom sitt engagemang i Pragvåren 1968 ådrog han sig publiceringsförbud. År 1984 tilldelades han Nobelpriset i litteratur. Källa: Wikipedia

*

Prague castle (extract), by Jaroslav Seifert
(From a terrace in Prague : a Prague poetry anthology. Translated by Stephan Delbos and Zuzana Hronková. Prague : Univerzita Karlova v Praze, Filozofická fakulta : Litteraria Pragensia Books, 2011.)

The day was damp and wet snow was falling
on curls of fresh green
and spring was nearly at the door.
To this day I anxiously search
for that window where, in March, he watched,
the one I don't want to name.

Anxiety and curls, spring, wet snow.

Just a few more days,
the bush was about to burst
like a snowball on the castle wall.
We stood at the window lattice lost in thought
and while the Cardinal prayed,
we snuggled in our own blood.

The bush, a snowball, blood and the Cardinal.

But you could faster pull apart the lattice
like blades of grass and breaking in
to the triphorium, unravel the tight braids of stone
of Blanka from Valois
than guess, ah, how many springs
would bloom here only for our grief and tears.

The lattice, grass, Blanka from Valois and grief.

And in the days of sad, pleasureless winters,
when it seemed even the bald trees
were wringing their hands, I sometimes saw
a young man's skull in a white veil,
a black bird perched on it
pecking an agate from the opposite wall.

Agate and a veil, a skull, a black bird.

If I am silver - asks the Vltava,
is blood my sister? Yes, says a voice.
But morning still came as Petřín awoke
in a pile of fresh bridal bouquets,
and all the courtyards
changed instantly into stars.

A star and morning, bouquets and night.

(...)