Först en presentation av kvällens fyra kombattanter.
***
Noel Duffy föddes i Dublin 1971 och studerade Experimentell fysik vid Trinity College, Dublin.
Hans debutsamling, In the Library of Lost Objects, gavs ut av Ward Wood Publishing, London, 2011 och blev listad för Shine / Strong Award för bästa debutsamling av en irländsk poet. Hans andra samling On Light & Carbon följde 2013. Hans senaste samling, Summer Rain, publicerades sommaren 2016, igen genom Ward Wood. Hans poesi har publicerats i stor utsträckning i Irland och därutöver, bland annat i Poetry Ireland Review, The Irish Times och The Financial Times, och har också sänts på RTE Radio 1 och BBC Radio 4. Han bor i Dublin. Källa: Rochford Street Review
*
Eleanor Hooker (f. 1963) är en poet och författare. Hon bor i norra Tipperary med sin man Peter, de har två söner.
Hennes andra poesinsamling, A Tug of Blue (Dedalus Press), publicerades i oktober 2016. År 2013 blev hennes debut, The Shadow Owner Companion (Dedalus Press), listad för Strong / Shine Award för bästa irländska debutsamling från 2012.
Eleanor har en MP i kreativt skrivande från Trinity College Dublin, en MA i kulturhistoria från University of Northumbria, och en BA från Open University.
Hennes poesi har publicerats i Irland och internationellt: i Storbritannien, USA, Tyskland, Polen, Rumänien, Indien och Ungern samt i litterära tidskrifter, inklusive: POETRY (Chicago), PN Review, Poetry Ireland Review, AGENDA Poetry, The Stinging Fly , The SHOp, The Moth, The Irish Times, den irländska examinator, Crannóg, POEM: International English Language Quarterly, Cyphers.
Källa: http://eleanorhooker.com
Till semifinalen har jag hämtat lagets dikter från två böcker:
Summer Rain / Noel Duffy. London : Ward Wood Publishing, 2016.
A tug of blue / Eleanor Hooker. Dublin, Ireland : Dedalus Press, 2016.
***
Andriy Bondar (f. 1974) är en ukrainsk poet, prosaförfattare, essäist och översättare. Han har gett ut fyra poesisamlingar: A Spring Heresy (1998), Truth and Honey (2001), Primitive Forms of Ownership (2004), Lean Songs: A Collection of Junk Poetry and Primitive Lyrics (2014) och en bok med essäer, Carrot Ice (2012) och en samling kortprosa And For Those Who Are Buried (2016). Hans poesi och prosaverk har översatts till engelska, tyska, franska, polska, svenska, portugisiska, rumänska, kroatiska, litauiska, vitryska och tjeckiska. Han har översatt över fyrtio volymer av poesi, fiktion, och vetenskapliga verk från polska och engelska. Bondar bor nära Kiev. Källa: Springhouse Journal
*
Oksana Zabuzhko är en ukrainsk författare, poet och essäist.
Född i Lutsk (1960), Ukraina. Hon studerade filosofi vid Kievuniversitetet, där hon också tog doktorsexamen i estetik 1987. År 1992 undervisade hon vid Penn State University som gästförfattare. Zabuzhko vann ett Fulbright-stipendium 1994 och undervisade i ukrainsk litteratur vid Harvard och University of Pittsburgh. För närvarande arbetar Zabuzhko på Hryhori Skovoroda-institutet för filosofi vid National Academy of Sciences i Ukraina.
Zabuzhko är känd för både sina litterära verk och sin litteraturkritik. Hennes kontroversiella bästsäljande roman Field Work in Ukrainian Sex är översatt till åtta språk. I skrivandet ägnar Zabuzhko stor uppmärksamhet åt frågor om ukrainsk självidentifiering, postkoloniala frågor och feminism. Hennes bok Let My People Go utnämndes till bästa ukrainska dokumentärbok i juni 2006. "The Museum of Abandoned Secrets" utnämndes till Årets ukrainska bok 2010.
Ukrainas dikter är hämtade från:
poetryinternationalweb.net
samt boken
From three worlds : new Ukrainian writing / edited by Ed Hogan ; with guest editors: Askold Melnyczuk ...
Birmingham : Department of Russian Literature, 1996.
***
Dessvärre för Ukraina så deltog Oksana med sin enda svaga dikt i mästerskapet och hon blev utan poäng i första halvan. Det blev tre poäng till Eleanor Hooker för "Love song" och totalt 4-2 till Irland i halvtid.
Andra omgången innehöll mycket starkare dikter. Den här gången tilldelades Oksana tre poäng och Andriy Bondar fick två för sin dikt. Men det hjälpte inte eftersom Eleanor Hooker drog in en fullpoängare för den drömlika texten "A calling". Halvleken slutar 5-5 och Irland går segrande ur striden med 9-7. På söndag återser vi Noel Duffy och Eleanor Hooker när klockan ringer för finalen av PMC 2017.
Nu får ni njuta av Eleanors "mardröm" och Oksana Zabuzhkos farväl-dikt.
**
A calling, by Eleanor Hooker
(From A tug of blue. Dublin, Ireland : Dedalus Press, 2016.)
I kneel where the water frays, and from my hands
build the cracked prayer of a cup.
- John Glenday
The night is a drowned woman
in off the lake to waken me.
She is filled with stones and moulded
by the weight of fog. She sings me
from the nightmare that you have died
in a foreign land. I hear you calling.
Anchored offshore is the great hull
of Humanity, waiting for the dark
to lessen, for the fog to lift.
I launch my boat over a crunch
of stones and, jumping in, snag on
traces of the dead taking shape.
Each pull on the oars is a rhythm
of curl, splash, settle and silence,
and that last I fear more than
the Siren's song. Solitary boats
rise out of the fog and when I try
to call, Have you seen my son?
the sound from my throat is a gull's
screech and then they are gone once more.
Humanity looms, unrigged and waiting
for the black caw from the crow
manacled to its nest. And there, I see you
atop the mizzenmast, sheltered by
the canvas-sail wings of seabirds.
You are smiling the smile you braved
as a small boy in a yard of bullies,
but I am reassured by your point
of safety, your access to flight.
I do not call out through the thinning silence,
I row coordinates of a reciprocal journey
to the ragged edge of sleep. In three days you
will call to tell me of your dream; of me rowing
through fog, silently mouthing your name.
**
Farewell among the stars, by Oksana Zabuzhko
(From A Kingdom of Fallen Statues. Translation: Lisa Sapinkopf. Wellspring Ltd., Toronto, 1996.)
It’s just that I’m myself, and no one else.
I too will die. And I won’t escape punishment either.
Everything my name designates
Will be beaten like yellow dust
Out of my belongings, my papers, my addresses
(Which are scattered over half the globe).
Still, some future brother of mine, name unknown,
Might sob one night in his sleep: “Where are you now?”
And that will be enough. Look: the pollen-like smudges
On fingers touching an antique mirror
And the luminous whistle, like skates slashing ice,
Will long resound in open space.
And a child, gasping with wonder,
Will turn skyward his face chilled by sentient tears –
And that will be enough: my life will have been realized.
Then – keep on without me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar