Trummornas dunk i en tidlös färd

  Ett trumset är nästan lika nödvändigt för en musikspelning som bröstmjölken är för en nyfödd bebis. I dagens första musikinlägg få ni tre låtar med betydande truminslag, från tre olika decennier. Men jag inleder åter med en mästarinna. En mycket ung sådan.

Senri Kawaguchi, (f. 1997)

Och klippet från Aftonbladets kultursidor i november förra året är häpnadsväckande. Klicka på länken!

http://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/55721

***

  Mack the Knife är en sång från pjäsen Tolvskillingsoperan, komponerad av Kurt Weill med text skriven av Bertolt Brecht. Den uruppfördes i Berlin 1928.

  Sången populariserades av bland andra Louis Armstrong (1956) och Bobby Darin (1959). Båda utgick från Marc Blitzsteins översättning av operan till engelska från 1954. Darins version nådde förstaplatsen på Billboard Hot 100 och han fick en Grammy Award för årets inspelning. Sången har blivit en del av jazzstandardrepertoaren. 

  Andra översättningar och versioner har framförts av bland andra Ella Fitzgerald, Sting, Nick Cave, Lyle Lovett, Frank Sinatra och Robbie Williams. Källa: Wikipedia

  I klippet får ni en trevlig hemmagjord inspelning.

Mack the knife

(Ella Fitzgerald följer inte texten likt Bobby Darin)

Oh, the shark, babe, has such teeth, dear

And it shows them pearly white

Just a jackknife has old MacHeath, babe?

And he keeps it out of sight

You know when that shark bites with his teeth, babe

Scarlet billows start to spread

Fancy gloves, though wears old MacHeath, babe

So there's never, never a trace of red

On a sidewalk, blue Sunday mornin'

Lies a body just oozin' life

Some, someone's sneakin' 'round a corner

could that someone be Old Mack the Knife?

There's a tugboat down by the river, don't you know?

Where a cement bag, just a'drooppin' on down

Oh, that cement is just its there for the weight, dear

Five'll get you ten Old Macky's back in town

D'ja hear 'bout Louie Miller? He disappeared, babe

After drawin' out all his hard earned cash

And now MacHeath spend just like a sailor

Could it be our boy's done somethin' rash?

Jenny Diver, yeah, yeah, Sukey Tawdry

Hello Miss Lotte Lenya, good evening Lucy Brown

Oh that line forms, on the right, babe

Now, that Macky's back in old biggest town

I said, "Jenny Diver, look out too", Sukey Tawdry

Sit back Miss Lotte Lenya and wait Old Lucy Brown

I mean, I tell you that line forms way on the right, babe

Now, that Macky's back in town

Look out, Old Macky is back

***

  Vi fortsätter med en svensk världssuccé. Jag har hört låten åtskilliga gånger i samband med ishockeymatcher. Trummisen är Ian Haugland (eg. Jan Håkan Haugland) och bandet är förstås Europe.

  "The final countdown" är en låt från 1986 skriven av Joey Tempest. Singeln gavs ut i februari 1986. Den var med på albumet The Final Countdown.

  Låttexten handlar om att lämna jorden i en rymdfarkost. Den är inspirerad är David Bowies Space Oddity. Källa: Wikipedia

Åter igen en hemmagjord "drum cover". Var så goda.

The final countdown, performed by Europe

(Text & musik: Joey Tempest. Label: Epic Records, 1986.)

We're leaving together

But still it's farewell

And maybe we'll come back

To earth, who can tell?

I guess there is no one to blame

We're leaving ground

Will things ever be the same again?

It's the final countdown

The final countdown

Ohh

We're heading for Venus and still we stand tall

'Cause maybe they've seen us and welcome us all, yea

With so many light years to go and things to be found

(To be found)

I'm sure that we all miss her so

***

  Jag avslutar med en legend inom skrået. Neil Peart är en kanadensisk textförfattare och trummis i det progressiva rockbandet Rush. Hans influenser sträcker sig från The Whos Keith Moon till jazztrummisen Buddy Rich.

  "One little victory" är öppningsspåret och första singeln från Rush album Vapor Trails (2002), med musik av Geddy Lee och Alex Lifeson och text av Neil Peart. Låten designades för att fånga uppmärksamheten hos lyssnare genom sin snabba gitarr och trummornas tempo. Källa: Wikipedia

One little victory, performed by Rush

(Label: Anthem Records, 2002.)

A certain measure of innocence

Willing to appear naive

A certain degree of imagination

A measure of make-believe

A certain degree of surrender

To the forces of light and heat

A shot of satisfaction

In a willingness to risk defeat

Celebrate the moment

As it turns into one more

Another chance at victory

Another chance to score

The measure of the moment

Is a difference of degrees

Just one little victory

A spirit breaking free

One little victory

The greatest act can be

One little victory

A certain measure of righteousness

A certain amount of force

A certain degree of determination

Daring on a different course

A certain amount of resistance

To the forces of the light and love

A certain measure of tolerance

A willingness to rise above