 |
| Perstorps kommun 7174 invånare (2015) |
Perstorp är framför allt känt för "Perstorpsplattan", en bänkskiva i laminat lämplig för köket. Och så här inleddes den produktionen ...
1881 grundade Wilhelm Wendt, civilingenjör i kemi "Stensmölla kemiska tekniska industri", en kolningsanläggning för att producera ättiksyra, tjära, träkol och träsprit. Perstorps Ättika blir snabbt en framgång.
1886 byter företaget namn till "Skånska Ättiksfabriken".
1895 ärver sonen, Wilhelm Wendt, företaget. Nu läggs grunden för många av de produkter som under större delen av 1900-talet ska bära Perstorps varumärke – formalin, bindemedel, härdplast, formgods och laminat. Företaget anställde en indisk doktorand i kemi vid namn Innanendra Das Gupta, som 1918 experimenterar fram det första plastmaterialet i Skandinavien (polymeren). Något år senare blandar man Indolack, beck och tjära, med trämjöl som fyllmedel, och får fram härdplasten Isolit. Från 1923 producerar man laminat.
Vid andra världskrigets slut 1945 är företaget Skandinaviens största plastindustri med över 10.000 olika plastartiklar. I början av 1950-talet producerar man modernt formgivna, färgglada hushållsartiklar, färgglada produkter av den nya melaminplasten blir populära. År 1951 lanseras också "Perstorp-plattan".
 |
| Bild från www,plastenshus.se |
***
Strax norr om Perstorp ligger Oderljunga socken. Här föddes 1906 i Hagstad, Artur Lundkvist. Föräldrarna var lantbrukare. Lundkvist flyttade hemifrån 1924. Han vistades en tid i Köpenhamn 1925, och kom till Stockholm året därpå, tjugo år gammal. Huvudstaden blev hans hemort resten av livet. Han gifte sig 1936 med författaren Maria Wine. De levde i ett äktenskap som varade ända till Lundkvists bortgång 1991.
Lundkvist hörde till de många autodidakter, det vill säga självlärda författare ur arbetar- eller bondeklassen som blev författare under 1920- och 1930-talen. Till en början var han diktare, poet. Under de allra första litterära försöken var inflytandet från Nietzsche och Pär Lagerkvist stort. Snart blev även finlandssvenska poeter som Edith Södergran och Elmer Diktonius och amerikaner som Walt Whitman och Carl Sandburg viktiga för Lundkvists lyriska utveckling. Källa: Alex författarlexikon
Sången om fadern (inledningen), av Artur Lundkvist (1906-1991)
(ur Korsväg. Stockholm : Bonnier, 1942.)
Jag minns dig fader, jag ser dig:
en vitmenad såningsman i vårens vind,
barfota i mossen eller med bröstet rött
av sol i slåtterhettan, en plöjare
med töm om livet, med stöveln trampande
tillbaka torvan. Ja minns dig
när du sotade spisen med enriskruskor,
tidiga vintermorgnar med utspillt sot i snön;
när yxan flög av skaftet och ven förbi mig
och du blev så vit och din röst så liten;
när du trampade hackelsemaskinen och matade in
den bleka havrehalmen eller tröskade med slaga
de nya rågen till det första baket;
när du högst på ett hölass böjde dig ner
under trädgrenarna; när du drog fram kalvar,
blodig till armbågarna, födsloslemmig,
och torkade dig på halm och blåste andedräkt
i kalvens mun; när du grävde diken
ner till den ljusa sanden och täckte dem
med nyhugget ris på bottnen; när du hukade
vid en jordtäckt rovstack med granris
kring öppningen, mellan hjulen som skar ner
i det späda gräset; när du drog en kärra
högt lastad med grönfoder genom kvällsdimman;
...
***
Famn, av Artur Lundkvist
(ur Naket liv : dikter. Stockholm : Bonnier, 1929.)
Jag vilar i din famn och hör ditt hjärta slå
och det är att höra hjärtat slå i livets eget bröst;
ditt hår är en vårlig skog i vilken jag drömmer,
en dunkel skog, doftande av mark och blomster och fallande regn:
jag hör suset av stora träd, av högt gräs och världsvida vatten.
Du är drucken av ungdom, översvämmad av kärlek;
du slingrar dig kring mig som en vinranka,
din mun är som en mogen blödande druva;
du glömmer hela världen och är bara en rytm,
ditt blod svallar som hav och floder svallar
och sjunger sorglöst, jublande
som syrsorna sjunger i det solvarma sommardoftande gräset.
*
Inte nog med att Lundkvist skrev ofattbart mycket, och inom snart sagt alla tänkbara genrer; han strävade dessutom intensivt efter att jämka samman olika genrer och skrivsätt. Många av hans böcker måste rubriceras med diffusa genrebeteckningar som "prosabok", "lyrisk prosa", prosatexter, etc. Prosadikter stöter man på i bland annat "Jordisk prosa" (1930) och "Eldtema" (1939). Lundkvist prövade också under 1980-talet en helt egen, ny litterär form: "afolyrismer", det vill säga lyriskt präglade aforismer. Afolyrismer finner man bland annat i "Allvaret i leken" från 1987. Källa: Alex författarlexikon
Här följer några afolyrismer:
(ur Tankar för vilsekomna : afolyrismer, i urval och med förord av René Vázquez Diaz. Malmö : Pequod press, 2010)
Raka vägar för alltför snabbt till målet. Vad ska man göra sen?
Hur fort en vanlig höna än rör på sig blir den ändå aldrig kallad för rapphöna.
O hjärta, känslornas hemvist! Men hjärtat svarar: Jag arbetar!
I paradiset får igelkotten byta skinn.
Ingen förvandlar sig utan motstånd: den mänskliga leran är armerad.
Varför finns det ännu inga strykjärn för rynkig hud?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar