***
D som i Duffel - är ett knälångt ytterplagg av grovt ylletyg och med knäppning av öglor och små pinnar, samt med kapuschong. Historiskt sedan 1950-talet. Namnet kommer från staden Duffel i Belgien.
Miniature delights, by Anne Ryland (f. 1962)
(published in The Eildon Tree, No. 11)
You in your new cranberry sweater, glasses askew
reading about James Bond then Elgar.
Being nobody, at home with all the lamps on
and quite shapeless within beloved habits.
The unknown bird at dawn who laughs
an ascending scale of notes in our garden.
Opening a card of bluebells and wood sorrel
to find a letter written in neat fountain pen script.
A conversation lasting six and a half hours,
completing it without being put off or told off.
The vacancy for a part-time shepherd –
wondering how it would blend with poetry.
A slow breakfast at the foot of a castle while ruins
tell their stories and cows promenade the cliff.
A stroll along the pier in my pale blue duffel coat,
greeted only by the seal who wants to flirt.
Smoke spiralling from chimneys, the long breath
of a house, or its thoughts purified by fire.
Listening to Ave Maria, imagining Schubert asleep
in his glasses in case a new song woke him by surprise.
***
E som i Epålett - är ett påsytt axelstycke på uniform, ofta försett med fransar. Ordet kommer från franskans épaulette och har använts sedan 1795.
A faded epaulet on his shoulder, by Kamala Das (1934-2009)
after marrying me he walked more erect and my hand a gilded epaulet on his shoulder but that was shortlived pride even a fairskinned maidservant could take him away from me for hours and while returning his eyes looked not at mine but at the trees the brown flowers of the mango as though they were to be blamed for his fever the brown flowers and the black flies but I wore again and again the parijat in my hair and rubbed sandalwood on my breasts all the aroma wasted for guilt had always its overpowering smell and yet in darkness in forgiving silence I conceived my bright sons
...
***
F som i Frack - uppkom i Storbritannien som ett plagg för ritt och blev på modet i dagligt bruk under 1700-talets senare del. Den var då ett elegant och färgglatt plagg: brun, blå, grön, etc. Från 1870-talet har frack ingått i herrarnas formella högtidsdräkt, frackkostym, bestående av svart eller midnattsblå frack med sidenslag, byxor utan uppvik men med sidenrevärer, vit väst, skjorta, rosett och handskar i vitt, svarta strumpor och skor.
Ordet kommer från fornfranskans froc 'munkkåpa'. Svenskans frack har använts sedan 1735.
Till min frack (första delen), av Anna Maria Lenngren (1754-1817)
O, du, min nya kära frack,
vad jag med skäl ditt värde prisar!
För din skull man mig aktning visar
bland både bättre folk och pack.
O, du, min nya kära frack,
vad jag med skäl ditt värde prisar!
Jag låg för hela världen gömd:
med all den lärda håg mig brände
att bliva rosad och berömd,
blev jag dock efter rocken dömd.
Min inre halt ej någon kände,
mitt vett till ingen fördel lände,
min lärdom gjordes spott och hån,
ty vart jag kom, jag, snillets son,
så fick jag höra, längst i vrån,
där alla ryggen till mig vände:
"Han är en narr ... det syns väl på´ n!"
Ett slikt förakt mig borde röra,
ty, med allsköns filosofi,
vad harm likväl det måste göra
att ständigt så beskrattad bli!
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar