Den grå vardagen fick plötsligt ett gult färgtillskott och jag vet snart inte om jag skriver om poesi eller fotboll.
***
Guldet i grupp 3 gick alltså till John Montague, Irland. Silver blev det för Ý Nhi från Vietnam och bronset till Sydkorea genom Pak Chaesam. Förutom Vietnam tog sig även Canada in på topplistan, tack vare Mark Abley's 9 poäng. Iran och Jungfruöarna fick lämna densamma.
Ställningen:
| Irland | 26 |
| Ukraina | 24 |
| Venezuela | 24 |
| Sydkorea | 24 |
| Vietnam | 24 |
| Irak | 24 |
| China Blue | 24 |
| Italien | 23 |
| Red England | 22 |
| Canada | 22 |
| Tunisien | 21 |
| Unga Mexico | 21 |
| Rumänien | 21 |
***
Längtan, av Ý Nhi (f. 1944)
Att ge sig av
som när en skinande kinesisk vas på en starkt upplyst hylla
börjar spricka
som en underbar dikt riven ur en tidning
först vemodig
sedan upprymd
flyger bort som en sensommarfjäril
likt en från fingret
avhalkad förlovningsring
som gömmer sig bland småsten
Att ge sig av
som en kvinna från sin älskare
***
The road back, by Pak Chaesam (1933-1997)
Starting on the frosty path at dawn,
mother now soaked from the heavy night’s dew;
mother has come back after a day of selling
to the place where we lie asleep.
There is no jar of honey on the shelf,
only the gray dust piling,
while the children, too small to work
off the debts, lie stretching here, there.
No one to see, no one
to comprehend when she unties
the starlight she carries back on her forehead,
and shakes loose the moonlight
that clings to her sleeves.
***
Även om Angola fick 10 poäng i den här gruppen, genom Henrique Guerra, så är det bara ett afrikanskt lag bland de tretton bästa.
När det gäller laget som benämns Tunisien, så måste jag klarlägga att det är ett mixat lag med poeter från fyra olika länder. Men jag kom inte på något bra namn. Tahar Bekri, som är från Tunisien, hade flest bidrag med i antologin "Parley Tree" så därför blev laget "tunisiskt".
Kom, morgondimma, av Henrique Guerra (f. 1937)
Kom, morgondimma,
lägg dina ringprydda fingrar över mitt krulliga hår,
sprid omedvetenhetens lugn
över min undertryckta ångest.
Kom, morgondimma,
jag vill se kaffebuskarna tyngas under bönornas röda höljen,
räta upp de lutande bamburören
låt kröna bergstopparna i Bailundos högland
svep undan allt damm för tågen som rullar ner mot Benguela
lägg ett poetiskt skimmer över horisonterna
för Angolas lastbilschaufförer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar