***
J som i Järnek - kristtorn, 'Ilex aquifolium', art i familjen järneksväxter. Det är vanligen en stor buske eller ett litet träd men kan bli 10–15 m hög.
De ständigt gröna bladen är glänsande, fasta, äggrunda och uppemot 8 cm långa; de har vågiga kanter och vassa tornar. De små blommorna visar sig i maj–juni. Frukten är iögonfallande röd och sitter kvar in på vintern. På många håll i Europa används kvistar med blad och frukter som juldekoration.
I Sverige förekom den sällsynt i Bohuslän fram till 1920-talet, troligen som en relikt från postglacial värmetid för 8 000–5 000 år sedan, och är i dag känd endast i enstaka exemplar. Arten är i Sverige rödlistad som akut hotad.
Arten och en mängd sorter odlas som prydnadsväxter, också i Sverige. Den är härdig i landets sydliga och sydvästra del och förvildas ibland. Källa: NE
*
Jag tror emellertid inte att Karl Gustav Ossiannilssons dikt handlar om ovanstående art, även om ordet järnek förekommer.
(Ur Samlade dikter, av K.G. Ossiannilsson. Stockholm, 1907.)
Å krälande drake de hunno
omsider ett land,
där bäckarna spelande runno
å solfager strand,
där daggen smakade honung
och luften gav rus
och järneken, skogarnas konung,
bland palmer välvde sitt hus.
***
K som i (häst-) Kastanj - 'Aesculus', släkte kinesträdsväxter med 23 arter i norra tempererade regionen. De är medelstora till stora lövfällande träd, med undantag för en buskväxande art.
Arten hästkastanj är ett 20–25 m högt och 15–20 m brett träd med hängande nedre grenar. Blomklasarna är 15–20 cm långa och upprätta och har vita blommor med gulröd fläck. Blomningen inträffar i maj–juni. Frukten, kapseln, är grön och taggig; den omsluter vanligen ett enda glänsande brunt frö.
Arten, som hör hemma på Balkanhalvön, odlas ofta som prydnadsträd. Hästkastanj är troligen det mest populära av alla i Sverige introducerade träd. Den är härdig norrut till södra Svealand.
Hästkastanjens frö innehåller den för människan giftiga saponinen aescin. Hästkastanj får inte förväxlas med äkta kastanj, som har ätliga frön och förs till en helt annan växtfamilj. Källa: NE
Sång till en kastanj på marken, av Pablo Neruda
(Ur Lampan på marken : dikter [Elementära sånger] / tolkade av Artur Lundkvist och Francisco J. Uriz. Stockholm : Bonnier, 1963.)
Från det taggiga lövverket
föll du
fullgången,
av polerat trä,
av ljus mahogny,
färdig
som en violin
som just blivit född i höjden
och faller,
bjudande sina instängda gåvor,
sin dolda ömhet,
fullbordad i hemlighet
bland fåglar och löv,
i formens skola,
i släkt med veden och mjölet,
ett ovalt instrument
som i sin skapnad bevarar
orörd tjusning och ätbar ros.
I höjden lämnade du kvar
den taggiga igelkott
som till hälften öppnade sina taggar
i kastanjeträdets ljus,
genom denna öppning
skådade du världen,
fåglar
fulla av stavelser,
dagg
med stjärnor,
och nedanför
huvuden på pojkar
och flickor,
gräs som skälver utan uppehåll,
rök som stiger och stiger.
Du beslöt dig,
kastanj,
och tog språnget mot marken,
polerad och färdig,
förhårdnad och mjuk
som ett litet bröst
från Amerikas öar.
Du föll
studsande
mot marken,
men
ingenting hände,
gräset
fortfor att skälva, det gamla
kastanjeträdet surrade som munnarna
hos en hel dunge,
ett löv föll ur den röda hösten,
beslutsamt fortsatte timmarna
att arbeta på jorden.
Ty du är
endast
ett frö,
kastanjeträdet, hösten, jorden,
vattnet, höjden, tystnaden
har förberett detta frö,
den mjöliga tätheten,
de moderliga ögonlocken
som begravda ska öppnas
mot höjden på nytt
den enkla storheten
hos lövverket,
den mörka fuktiga massan
av nya rötter,
de gamla och nya dimensionerna
hos ett annat kastanjeträd på jorden.
***
L som i Lärkträd - (tyska Lärche, av latin larix ’lärkträd’), europeisk lärk, 'Larix decidua', art i familjen tallväxter. Det är ett upp till 35 m högt, snabbväxande, vindtåligt och robust barrträd med som ung smalt konisk, som äldre platt och mer utbredd krona. Trädet har tjock, oregelbundet uppsprickande bark. Barren är 2–3 cm långa och rent gröna; innan de faller på hösten får de gyllengul färg.
Arten, som härstammar från Mellaneuropa, odlas ofta och naturaliseras lätt. Den är härdig i Syd- och Mellansverige och torde ha varit i viss odling här redan på 1700-talet. Källa: NE
Djungeltelegrafen, av Agnieszka Wolny-Hamkalo
(Ur Jag i första och sista person : 20 polska kvinnliga poeter / redaktörer: Irena Grönberg och Stefan Ingvarsson. Stockholm : Tranan, 2008. Översättning: David Szybek.)
En människoskugga, en resenär man drömt om,
boken han längtar efter. Lika bra
att slänga nycklarna, även vi världsliga vet
att det inte finns något att återvända till.
Maj är som ett rakblad (lätt). Tåget
tappar fart, vi förlorar höjd
och lärkskogen sväljer oss som ett blänke.
Därifrån tänker jag på dig, jag somnar
i askan, förgår hängivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar