Följ med in i etymologins trädgårds-ABC.
***
A som i Astrakan - (efter staden Astrachan i Ryska federationen), grupp äppelsorter med runda, plattrunda till kägellika frukter och skalet glänsande av ett tunt vaxlager. De har en fin doft och sött, saftigt kött som i början är krispigt men snart blir mjöligt med fadd smak. Frukterna har en tendens att få klara, glasartade fläckar.
Sorterna har alltså sitt namn efter den ryska staden Astrachan nära Kaspiska havet, men i själva verket är ursprunget okänt. Linné omtalar ”Astracanske äplen” från Uppsala 1748.
’Gyllenkroks Astrakan’ var länge ett av landets bästa sommaräpplen. ’Vit Astrakan’ odlades förr mycket i Mälardalen och mognar i slutet av augusti. ’Röd Astrakan’ nämns redan 1780 och har vackra, röda frukter med frisk smak men dålig hållbarhet. ’Stor Klar Astrakan’ är ett gröngult äpple som mogna i början av september. Källa: NE
Äppelstegar, av Werner Aspenström
(ur Fragmentarium. Stockholm : Bonnier, 1987.)
Tro inte dem som har berättat "hela" sanningen.
Betvivla deras äppelstegar.
Oplockade i skuggan hänger alltid astrakaner.
***
B som i Buxbom - (tyska Buchsbaum, medellågtyska bussbôm, av latin buʹxus ’buxbom’, av likabetydande grekiska pyʹxos, och medellågtyska bôm ’träd’), Buʹxus sempeʹrvirens, art i familjen buxbomsväxter. Den växer antingen som buske eller som träd och varierar i höjd mellan ett par decimeter och 15 m; så stora exemplar är flera hundra år gamla och kan ha en stamdiameter av ca 50 cm. Buxbom växer mycket långsamt. Dess skott är kantiga och olivgröna och bladen läderartade, mörkgröna, glänsande och upp till 3 cm långa; de avger en egenartad lukt när det är fuktigt och varmt. Blommorna är små, gröngula och enkönade. De sitter i huvudlika samlingar med en honblomma i mitten, omgiven av hanblommor. Blomningen inträffar i april–maj.
Arten härstammar från södra Europa, västra Asien och norra Afrika. Den odlas på många håll som solitärbuske, som klippt häck och som form- och figurklippt buske. Ett mycket stort antal trädgårdsformer och sorter finns i odling. I Sverige är buxbom härdig norrut till Uppsalatrakten; mest kända är buxbomshäckarna på Vrams Gunnarstorp i Skåne, vilka beundrades redan av Linné.
Buxbom räknas till giftväxterna. Den innehåller flera skadliga alkaloider, av vilka den viktigaste är buxin, vilken kan förlama centrala nervsystemet. Vid förtäring av någon del av växten kan kräkningar, diarréer och kramper uppträda, en förgiftningsbild som ibland har jämförts med den som orsakas av sprängört, även om den än mycket lindrigare. Hos husdjur har dödsfall konstaterats efter förtäring av buxbomsblad.
Buxbom har haft användning som läkeväxt mot tandvärk, epilepsi, inälvsmask, gonorré m.m., och bitar av växten skulle man bära med sig för att kunna leva ett sedesamt liv.
 |
| Wenlock Ruin |
Redan under romartiden klippte man buxbom till figurer, framför allt som stora djur, och buxbom hade en framträdande plats i renässansens trädgårdar. Källa: NE
**
På kyrkogården, av Ola Hansson (1860-1925)
(ur Lyrik och essäer / Ola Hansson ; under redaktion av Ingvar Holm och med inledning av Ulf Linde. Stockholm : Atlantis, 1997.)
I.
Av ständigt grönskande buxbom
med glänsande, tjocka blad
en häck kring vitgrå stenkors
och kullade gravars rad.
Det är just ej så utan
jag blir en smula vek:
vi två en gång i tiden
ju lekte en kärlekslek.
Som allting här i världen
det ock ett misstag var;
en länk i den långa kedjan
av frågor utan svar.
Det är ju som det skall vara.
Jag undrar ej minsta grand.
Dock händer det, att det kännes
i hågen tungt ibland.
***
C som i Cypress - äkta cypress, 'Cupressus sempervirens', art i familjen cypressväxter. Det är ett ca 15 m högt vintergrönt barrträd som hör hemma i medelhavsområdet. Det har smalt, pelarlikt växtsätt. De tättsittande barren är fjällika och något köttiga. Kottarna är runda och mognar andra året. Arten är ett planterat karaktärsträd i medelhavsländerna. Den är inte härdig i Sverige; det som i Sverige ofta kallas cypress är pelarvuxna barrträd av andra släkten. Oljan ur växten har haft viss användning inom parfymindustrin; även veden har använts. Källa: NE
 |
| Parco Giardino Sigurtà, Valeggio |
Cypressen, av Anders Österling (1884-1981)
(ur Preludier : dikter. Stockholm : Bonnier, 1904.)
Grå vinter blåser i det grå Verona,
än ingen svala stadens rymd besöker,
och långsamt floden på sin bana kröker
längs land som lergult genom dimman gråna.
Och blott cypressen fulla kronor höjer
och tecknar fulla skuggor i det nakna-
dock som ett tvång att lida och att sakna
i dess beständigt gröna växt sig röjer.
Snart vinet gror på murens gula klippa
för nya morgnars blå och vita floder,
och slätten böljar under ros och sippa,
men du står livlös; själv en fylld förhoppning,
ett rågat mått, en skönhet utan knoppning,
och månget öde nämner ditt sin broder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar