Kärlekens år räcker åt alla

  Dagens antologi är utgiven av Bonniers förlag och publicerades första gången 1991. Den innehåller dikter av kvinnliga författare världen över, från olika tidsperioder. Den börjar med texter från Antiken och slutar i modern tid. Urvalet är gjort av Karin Karlsson. Det hade inte skadat om boken haft ett förord.

***

  Jag börjar med att publicera en text av litteraturhistoriens mest kända författarinna, Sapfo.
   Sapfo (grekiska Sapphōʹ), född troligen ca 630 f.Kr., grekisk vislyriker från Lesbos. Om Sapfos yttre liv vet vi praktiskt taget blott att hon stod i centrum för en grupp flickor ur Mytilenes sociala elit. Vilka relationer som rådde mellan kvinnorna är ovisst, men talet om Sapfos lesbiska kärlek har stöd i hennes dikter. Källa: NE

(Ur Kvinnors dikt från när & fjärran / i urval av Karin Karlsson. Stockholm : E. Bonnier, 1991.)

Gudars like syns mig den mannen vara,
han som mitt emot dig kan sitta, han som
i din närhet lyss till din kära stämmas
älskliga tonfall

och ditt ljuva, tjusande skratt som alltid
i mitt bröst bragt hjärtat i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten;

tungans makt är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mera färglöst
blek än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära.

(Tolkning Emil Zilliacus)

***

  Även mitt andra val är skrivet under Antiken. Dikten tillskrivs Zhuo Wen-Jun som levde i Kina ca 150 f.Kr. 

Jerry Reuss

Vitt hår, av Zhuo Wen-Jun
(Ur Kvinnors dikt från när & fjärran / i urval av Karin Karlsson. Stockholm : E. Bonnier, 1991.)

Vår kärlek var ren
såsom snön på bergen,
såsom fullmånen blank
som bland skyarna går.
Dubbla likväl
blev tankarna dina;
jag är kommen att bryta
vår kärleks år.
Vi skall dricka i dag
vårt vin tillsammans,
vi skall skiljas i morgon
på kanalens strand:
vi skall gå längs kanalen,
där dess grenar delas
åt öster och väster
genom vårt land.
Ack, aldrig den hustru
gråter som funnit
en man som är trofast
i hjärtat sitt
och stannar hos henne
tills håret är vitt.

(Tolkning Tsu-Yü Hwang)

***

  Avslutningen handlar om kärleken till ett barn. Den är skriven av Marie Louise Ramnefalk (1941-2008) och är min favorit i boken.

Några ord om en dotter som jag har, av Marie Louise Ramnefalk
(Ur Kvinnors dikt från när & fjärran / i urval av Karin Karlsson. Stockholm : E. Bonnier, 1991.)

Hon är min jordförbindelse
tyngden i luftballongen
Tack vare henne
behöver livet inte göra sig behagligt och krusa
behövs ingen metafysiskt vattentät Mening
för att helga handlingen laga gröt;

och det som jag i minuten hellre vill, sova, vara ifred
blir mindre viktigt än det jag måste: byta blöjor, trösta, leka
mitt i natten om så är
Och hon behöver inte vara vacker, begåvad och inte jag heller
vi är vi och räcker för varann
Det finns mycelier mellan oss