Dikternas rötter

  Idag blir det en något mindre omfångsrik diktantologi från En bok för alla. Det som gör den intressant är istället de beskrivande ord som dikternas författare bidrar med när de förklarar hur en dikt vuxit fram. Jag väljer att publicera bokens första och sista exempel.

***

  Siv Arbs dikt publicerades 1975 och växte fram efter en tung tid i hennes liv. Jag tycker att dikten lyckas beskriva hur författaren kommer tillbaka till livet efter depressionen.
  Ett intressant faktum är att dikten använts i andra sammanhang och då fått representera tankar om naturen och miljövård.

Naturen drar sig tillbaka, av Siv Arb
(Ur En dikt av- ; en antologi av Göran Skogberg ; [författarporträtt: Göran Skogberg]. Stockholm : Litteraturfrämjandet : 1992.)

Träden fanns här alldeles nyss
jag hörde regnet sjunga i löven
och forsa ner längs stammarna
men nu är träden på väg bort
rötternas mörka slingor skjuter upp
och förenas i paniska omfamningar
Likaså gräset fanns här nyss
jag hörde regnet plaska mot marken
men nu är gräset på väg bort
varje strå tvinnas samman
till häftigt rullande klot

Jag ser att naturen drar sig tillbaka
jag står vid fönstret alldeles stilla
sekunderna slår hårt under huden
    nu vet jag
    att det absurda
    är ett faktum
Landskapet skövlas utan rimlig anledning
och ännu står jag som fastnaglad
men jag vet
att jag snart måste ut ur mitt hus
    och tala om rädsla och uppror.

(Ur Dikter i mörker och ljus, 1975)

***

  I antologin för Magnus Wiliam-Olsson ett intressant resonemang kring hur han ser på sina dikter och på poesi i allmänhet.

  "... Men om jag inte kan säga vad dikten handlar om, så kan jag kanske åtminstone säga hur jag vill att man läser den.
---
  För mig ter sig poesin som ett språk vioket i högre grad utspelar sig som ljud än som "betydelse". det som står att läsa i mina dikter uppenbaras, inbillar jag mig, först då man lyssnar till dem."

*

O', av Magnus William-Olsson
(Ur En dikt av- ; en antologi av Göran Skogberg ; [författarporträtt: Göran Skogberg]. Stockholm : Litteraturfrämjandet : 1992.)

Magnus William-Olsson
Foto: Anders Wiklund

Kort självbiografisk notis

60 11 06

Jag är född

Jag är född under vändpunktens stjärna
Tecknet för min tillblivelse
sluter sig

I dess mitt står en spegel

Symmetrisk vilar jag bland tecknen
Balanserad i vändpunktens
tomrum;

vitt och o-
tvetydigt

som dimma

(ur samlingen till, 1989)