***
Frågetecken (?) är ett skiljetecken som används som avslutning på direkta frågor. Frågetecken kan även sättas inom parentes efter ett enskilt ord i en mening för att markera att något är osäkert: Pojkens namn var Andrea (?) Berg. Frågetecken skall inte användas vid indirekta frågor: Hon undrade om jag ville följa med.
Vissa anser att retoriska frågor inte behöver avslutas med frågetecken, till exempel: "Fattar inte alla det!" men det är omdiskuterat. Att använda frågetecken anses fortfarande vara mest korrekt. Källa: Wikipedia
Min lyra, av Edith Södergran
(Ur Septemberlyran : dikter / Edith Södergran. Helsingfors : Schildt, 1918.)
Jag avskyr tanken...
Var är min älskade jättelyra?
Den solskenssträngande, sagolika, ur molnen hängande.
O du min jättelyra,
du hänger över världen som ett frågetecken.
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Då jag dör,
kastar jag mig sorglöst ned på dina strängar;
då stå två andar upp ur det okända,
sovande bära de oss över haven,
de stanna mitt på Atlanten. -
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Och vi äro båda försvunna ur världen,
min älskade lyra!
***
Frågetecknets ursprung är inte klarlagt. En teori är att det är en sammandragning/utveckling av det stora Q uppställt ovanför lilla o som under medeltiden användes för att beteckna en fråga. En annan hypotes är att frågetecknet är en omkastning av de två delarna i tecknet för semikolon, (;), så att kommat (,) hamnar ovanför punkten (.) i stället för under den. På grekiska används just semikolonet i sin vanliga form (;) som frågetecken. Källa: Wikipedia
Även denna vecka har Ulf Karl Olov Nilsson bidragit med exempel. Jag tycker att hans frågebok är mer reaktionär än hans Familjeoxymoronen som jag reciterade ur förra måndagen.
(Ur ? [frågetecken] / Ulf Karl Olov Nilsson. Stockholm : OEI editör, cop. 2013.)
Snälla, kan du inte säga vad som helst om kärlek?
Snälla, är det inte dags att säga något positivt?
Ack, hur vet jag om en knappnål har fallit?
Visst är det onödig tjock asfalt på det här stället?
På vilket sätt är varje påstående en fråga?
På vilket sätt liknar alla andetag varandra?
---
Kan man älska något på annat sätt än att ta avstånd från det?
Kan man vara säker på att de döda redan dött?
Kan man bända upp en hoprullad igelkott med händerna?
(...)
***
Jag avslutar med inledningen på den ganska långa prosadikten "Vad ska jag hitta på för att gestalta det här livsavgörande beslutets medföljande känsla av dramatik" av Theodor Hildeman Togner. Här har frågetecknen utelämnats, vad tycker ni om det?
Varför älskar jag ingen enda människa Kommer jag att känna igen mitt eget ansikte sen när testosteronet har vältrat sig genom min kropp Förändrar den, skulle det här göra den mer till min egen men nu mer än nånsin känns det som att det är de som äger den Jag mötte dig på mariatorget i den kvävande sommaren, vi pratade och jag försökte att tycka om dig Är det möjligt att sammanfalla med sig själv Jag ber inte om begriplighet men om något som åtminstone inte känns såhär, luta mig fram och smeka dig på kinden Inget mer än en person vars spegelbild förändras på ett lite annorlunda sätt än många andras Något absurt som avlöser något annat absurt och mitt svar är jaha Varför vill jag att alla flickor som passerar mig inte riktigt ska vara flickor men ändå fundamentalt skilda från det som har varit och är jag Hur kan kroppen fortsätta att törsta efter liv utan mitt medgivande
(Ur Det fanns flera vi och någon bad om tydlighet : (13 x 84+ = ?) / [redaktörer: Jörgen Gassilewski , Cecilia Grönberg , Jonas (J) Magnusson. Stockholm : OEI Editör, 2015.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar