***
Å som i Åbrodd - 'Artemisia abrotanum', art i familjen korgblommiga växter.
[Artnamnet abrotanum är ett gammalt latinskt namn på arten. Åbrodd är en försvenskning av det vetenskapliga artnamnet. Källa: Den virtuella floran]
Det är en flerårig, uppemot 80 cm hög, citrondoftande halvbuske med mörkt gröna och mycket fint flikiga blad. De svagt gula blommorna (juli–augusti) sitter i små korgar. Arten, som hör hemma i södra Europa och Mindre Asien, är en gammal kulturväxt, även i Sverige. Växten har använts inom folkmedicinen mot bl.a. magbesvär, ormbett och skallighet samt till djävulsutdrivning. Den har ibland ersatt släktingen malört som bl.a. brännvinskrydda. Kvistar av åbrodd har gett väldoft i linneskåp och har förekommit i de s.k. kyrkbuketterna. Källa: NE
*
När hjärtat talar längtan med förnuft, av Annika Wikström
(Först publicerad på poeter.se 2009-04-17)
Det var någonting i hans röst
Som sådde Åbrodd i dikeskanten bara för doftens skull
Och när hon fyllde blandningen på glasflaskor
kände hon närvaron i oljan på sina händer
I sättet som han talade gjorde han vinter till vår
samtidigt passerade dagarna
och hon lät dem gå en efter en
Så som han gick darrade löven
av fruktan liksom hon när ensamheten
drog förbi och mörkret skymde det svarta
Och hon lät flaskan förbli vaxad och våren vissna till höst
Att dagar går är också en tröst.
***
Ä som i Ängsull - 'Eriophorum angustifolium', art i växtfamiljen halvgräs. Det är en flerårig, 30–60 cm hög stråväxt som bildar bestånd genom underjordiska utlöpare. Bladen är 3–5 mm breda och rännformiga. Strået har nedtill vanligen rödaktiga bladslidor. Stråtoppen bär 3–6 blomax på släta skaft. Blommornas kalkborst förlängs till långa vita ullhår efter blomningen, som inträffar i april–juni. Arten, som är utbredd kring norra halvklotet, växer på fuktigt, näringsfattigt underlag på myrar och stränder samt i diken. Den är allmän i hela Sverige; den når upp i fjällens mellanalpina bälte. Tidigare samlades de ulliga axen in och användes som kuddstoppning. Historiskt har namnet använts sedan 1640. Källa: NE
*
Elegi I, av Gunnar Ekelöf
(Ur Dedikation. Stockholm : Bonnier, 1934.)
Vågor vågor mina systrar vem begråter ni,
skymningens unge gud eller plågornas herde?
Där vita hjordar vilar under aftonmjuka träd
drömde han bort sin dag med vallmostav i handen.
Nu växer ängsull i de glömda stegen
och förstlingarna bräker i hans gömda dal
där ensamhetens hydda vaktar vägen
som leder framåt under sorgsna moln.
Säg vågor mina systrar var det länge
sen vinterhimlens bleka strålglans stack hans själ i brand
och drev hans ande ut till evighetens rand?
Vid stränderna där rymdens klänning sakta frasar
och vindarna broderar månskenshavets skum,
där drömde han sin dröm med natten i sin famn
och lät sin tanke sväva bort mot det som ingen äger,
förnekade sin längtan som för bruten glädje
och sände den att vakta horisontens moln.
Nu växer stjärnor i de glömda stegen
och fallna stjärnor gömmer sig i ödets dal
där enslighetens hydda vittrar in i tiden
som lider framåt utan orsak eller mål.
Säg bittra vågor gråter ni för mänskan eller guden?
Säg vågor ni som sköljer undan bådas drömda spår.
Säg vågor ni som döljer allt som skrivits
i livets vatten och i tidens sand.
***
Ö som i Ölandstok - 'Potentilla fruticosa', art i familjen rosväxter.
Det är en uppemot 1 m hög, beståndsbildande grenig buske med parbladiga blad av spetsiga småblad. Blommorna (juni–september) är ca 20 mm vida och gula; de sitter i skottopparna. Växten är tvåbyggare. Den är cirkumpolär på fuktig och kalkrik mark, såsom alvarmark, i Sverige sällsynt på Öland och Gotland. Den odlas ofta som tålig prydnadsväxt. Källa: NE
Karlfeldts ölandstok handlar förvisso om en ölänning och inte om någon växt. Men den får duga. Nästa tisdag sammanfattar jag det åttonde alfabetet och bjuder traditionsenligt på en "sifferdikt".
Alvaret |
Vid Färjestaden, av Erik Axel Karlfeldt
(Ur Flora och Bellona : dikter. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1918.)
Är näktergalen kommen i lund?
– O ja, min kund,
nu börjar Ölands vår.
Välkommen upp från Kalmarsund,
där farlig sunnan går.
– O ja, på väg till Byxelkrok
mig stormen vrok
i denna lugna hamn.
Och jag är själv en Ölandstok,
och Nyter är mitt namn.
Gå ut och stick en vildsvinsgalt
och red mig palt,
och fly mig kannan, mor!
I många år jag slukat salt,
och det gör törsten stor.
Min faders gård står tom och grå
med mossa på
bland sura äppelträd,
och långsamt kryper starr och strå
ditner till tegens säd.
Farväl, du vilda väg jag red
på solig hed!
Jag har en annan häst.
Jag följer sjömäns skick och sed
och landar blott som gäst.
I Arontorp där blommar en ros.
Jag far min kos
från rosorna på strand.
Jag är en öländsk lättmatros,
och havet är mitt land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar