måndag 5 september 2016

: "Flödets förgrening, inuti en mening"

  Idag blir det två skiljetecken i blogginlägget. Det handlar om kolon och semikolon. Det är väl varken märkligt eller ens ovanligt att kolon förekommer i dikter, men de kan användas på väldigt olika vis.

***

  Kolon används:

* Före vad någon kommunicerar exakt. Han sa: "Ge hit målningen".

* Före en uppräkning av saker. Köp hem: ägg, mjölk och kaffe.

* Vid ordningstal. 2:a, 3:e och 6:e.

* Vid vissa förkortningar. C:a, k:a och n:a.

* Framför ändelser. USA:s, FN:s och TV:n.

* I samband med priser. 10:50, 9:90 och 12:20 kr.

* I samband med tid. 11:40, 12:20 och 13:30.

* Mer kommunikation följer. Jag skall se en film: Titanic.

Källa: Skiljetecken.se

**

  I boken Ljusgrönt och aska använder Anna Hallberg en hel del kolon i mittsektionens textrader. Hela boken är uppdelad i tre parallella sekvenser av ord, fraser och uppräkningar. Rekordet i antal kolon hittar vi på sidan 62. Jag får det till 21 stycken kolontecken.


(Ur Ljusgrönt och aska, av Anna Hallberg. Stockholm : Bonnier, 2014.)

Flyter : över publikhavet : strömmar På handflatorna : Lyfter : Seglar : i

luften : Högtalarna : gör Marken Högre : svävar : ångande kalufser :

skrapar : Kyrktuppen            duvpinnarna : Rispar : hud        : repar

baksidan : ristar : Ryggen          repar : raspar : river : skinnet : Ritar

regelverket     :       underifrån


***

  Semikolon (;) är ett skiljetecken som främst används mellan huvudsatser (dvs. kompletta meningar) för att, likt de samordnande konjunktionerna, påvisa ett innehållsligt samband mellan satserna. I denna användning kan semikolon ta betydelsen hos alla samordnande konjunktioner utom eller, och likt konjunktionerna används semikolon när punkt döljer satsernas samband och kommatecken orsakar satsradning. Semikolon följs normalt av liten bokstav.

  Semikolon kan även användas i uppräkningar, i stället för kommatecken mellan de uppräknade leden. Då avskiljer det grupper av led som redan innehåller kommatecken, eller där kommatecken av annan anledning kan leda till missförstånd. Semikolon ska inte ersätta kolon innan uppräkningen.

  Det moderna semikolonet uppfanns 1494 av Aldus Manutius den äldre (1450–1515).

  Inom matematik, i länder som använder decimalkomma, används semikolon ibland för att skilja värden i uppräkningar från varandra, exempelvis funktionsargument eller element i en vektor (exempelvis 7,1; 8,8). Källa: Wikipedia

  Nu följer den mest stringenta dikt med semikolon och (ett) kolon, som jag känner till.


Strängt taget varje dikt, av Wisława Szymborska
(Ur Ett kolon / Wisława Szymborska ; översättning: Anders Bodegård. Lund : Ellerström, 2008.)

Strängt taget varje dikt
kunde ha titeln "Stunden".

Det räcker med en mening
i tempus nutid,
dåtid eller rentav framtid;

det räcker att vad som helst
som bärs av ord
ska prassla till, blänka till,
flyga förbi, flyta förbi,
eller också bevara
en förment oföränderlighet,
men med en rörlig skugga;

det räcker att det är tal om
någon bredvid någon
eller någon bredvid något;

om Ada som har en katt
eller inte har den längre;

eller om andra Ador
katter och icke-katter
från andra ABC-böcker
som vinden bläddrar i;

det räcker om poeten inom synhåll
kan placera tillfälliga berg
och förgängliga dalar;

om han i sammanhanget
flyktigt nämner himlen
som bara skenbart är evig och stabil;

om det under skrivarhanden
infinner sig en enda sak
som kallas någons sak;

om det, svart på vitt,
eller underförstått,
av ringa eller vägande skäl,
sätts frågetecken
och till svar -
ett kolon:


***

  För att ytterligare accentuera deras betydelse låter jag en bloggbekant avsluta kolon-inlägget med en "hyllningsdikt". Glöm inte att fira semikolonets dag (6 februari); datumet är förknippat med upphovsmannens Aldo Manuzios dödsdag år 1515. Källa: Institutet för språk och folkminnen


His love of semicolons, by Amit Majmudar
(From Dothead : poems. New York : Alfred A. Knopf, 2016.)

The comma is comely, the period, peerless,
        but stack them one atop
the other, and I am in love; what I love
        is the end that refuses to stop,
the promise that something will come in a moment
        though the saying seem all said;
a grammatical afterlife, fullness that spills 
        past the fullstop, not so much dead
as taking a breather, at worst, stunned;
        the sentence regroups and restarts,
its notation bespeaking momentum, its silence 
        dividing the beats of a heart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar