***
Nyligen publicerade Ellerströms förlag Bokstavsspåret : Dikter i urval 1964-2001, av W.G. Sebald (1944-2001). Det var otvivelaktigt en god idé. Dikternas originalitet tilltalade mig, och boken gav mig en känsla av att vara reskamrat åt Sebald, hans egen lilla pyssling bakom örat.
Efter studier i litteraturvetenskap i Freiburg im Breisgau och Fribourg emigrerade Sebald 1966 till Storbritannien och arbetade som lärare där. År 1973 doktorerade han på en avhandling om Alfred Döblin. Femton år senare blev han professor i nyare tysk litteratur vid University of East Anglia i Norwich. Litterär debut gjorde Sebald som lyriker. Ett urval av hans dikter finns i den postuma samlingen Über das Land und das Wasser (’Över hav och land’, 2008). Källa: Alex författarlexikon
Följande går att läsa om Sebalds poesi i Fabian Kastners utomordentliga artikel i Svenska Dagbladet.
"Det första som slår läsaren av detta sparsmakade urval, i översättning av litteraturforskaren Axel Englund är den starka kontrasten mot prosaverken. Där Sebalds prosa är tung, krävande och oändligt eftersinnande, är hans poesi lätt, snabb och kort. Många av dikterna ger intryck av att vara ögonblickliga hugskott, hastigt nedtecknade tankar från resor och lektyrer. Det flitiga bruket av &-tecken förstärker det otåliga intrycket. Poesin är också starkt prosaisk – vore det inte för de till synes godtyckliga radbrytningarna kunde man läsa dem som vilka sakliga noteringar som helst." Ur Fabian Kastner: Dikter som krafsar på glömskans draperi, Svenska Dagbladet 2016-09-03.
Nedanstående dikt är ett elegant exempel på allitteration. Njut av den.
 |
| Schloss Nymphenburg, München |
Nymphenburg, av W.G. Sebald
(Ur Bokstavsspåret : dikter i urval 1964-2001 / W.G. Sebald ; översättning: Axel Englund ; [Anders Olsson, efterordet]. Lund : Ellerström, 2016.)
Över palats och slottsgård
har häckar vuxit.
Glömda sedan länge
fontäner och kristallkronor
bakom fasader,
serenader och strängar,
malvornas färger.
Guiderna mumlar
genom salar av sandelträ,
om bord-duka-dig
i döda furstars
bibliotek.
***
Jag minns inte om jag har nämnt mitt intresse för fotografisk konst. Min favoritfotograf är Sebastião Salgado från Brasilien.
En fotograf som blivit känd för sina karaktäriserande författarporträtt är Cato Lein.
 |
| Foto: Cato Lein |
Han har bland annat porträtterat Mario Vargas Llosa, Sara Lidman och Paul Auster. Han ställer just nu ut bilder från Polen på Galleri Axel på Södermalm.
Det fick mig att tänka på boken "Fria ord på flykt" från 2012, i vilken författare intervjuas och verk publiceras. Gissa vem som tagit fotona i boken?
Författarna som intervjuas är Svetlana Aleksijevitj, Faraj Bayrakdar, Taslima Nasrin, Zurab Rtveliashvili, Li Jianhong, Anisur Rahman och Parvin Ardalan.
*
Författaren och journalisten Anisur Rahman är född i Bangladesh 1978. Han skriver på både bengali och engelska, och debuterade 2003 med diktsamlingen Empty Glass. På grund av flera års yrkesrelaterade politiska repressalier i Bangladesh bor han för närvarande i Uppsala, där han också var fristadsförfattare 2009-2011. Källa: Världslitteratur.se
2112 (utdrag), av Anisur Rahman
(Ur Fria ord på flykt / redaktör: Per Bergström och Oskar Ekström ; foto: Cato Lein. Malmö : Rámus, 2012.)
Du kallar mig flod, min enda väg följer vattnets infall
eller tar hänsyn till landskapets karaktär. Frågar du flodvattnet
får du veta att hennes infall inte styr. Från berget har hon bara fallit
eller blivit till under glaciärens smältande infall. Flodvattnet kan förklara:
Jag är ju regnets svans. Regnet kan förklara: Jag är ju avhyst
från mitt hem i molnet. Bland de vita och de svarta i molnens rike
råder ingen harmoni, som du kanske vet - där kan man tala om raskonflikt!
Du låter min forna kärlek till berget ta skulden och här flyter jag fram
mot ett hav. Om du greppat min tillvaros ande och förstått dig på min själ
måste du också längta efter vattnet - min själ som tagit vändan från hav
till himmel. Över himlen färdas den med vindens vingar och i kollisionskurs
mot bergen eller i vindarnas trafikstockning faller den som regn och är vatten igen.
Allting ingår i solens skämt, han är storsatsaren och maktspelets gudfader.
Vattnet kan ändra gestalt för att få intryck för att företa sig resan för att fullborda cirkeln
och älskar beröringen av hav av land av himmel - som ett tryckkänsligt skikt.
(...)
***
Paletten är Sveriges äldsta aktiva konsttidskrift. Den ges ut av Stiftelsen Paletten, kommer ut fyra gånger om året och har redaktion i Göteborg. Paletten startade 1940 av Göteborgs konstnärsklubb.
Den 8 augusti hade tidskriften release för sitt senaste nummer. Förutom mingel så erbjöds gästerna en föreläsning av den amerikanske professorn, poeten och aktivisten Joshua Clover. Han är aktuell med boken Riot Strike Riot. I den försöker han reda ut förhållandet mellan kris och upplopp.
Jag avslutar med första sonetten i en cykel av Joshua Clover, publicerad i Jacket Magazine, October 2005.
I come across the paving stones, by Joshua Clover
(From Jacket Magazine, October 2005.)
The brief capital of disturbances.
And within that city lies the city
Utopia with its little sojourns
And orange sodas, Utopia with
Its watermelons and televisions.
Inside, city that holds the happiest
Disturbances of my youth behind gold
Façades. Staggering up from the river
Full of forget in the flare of evening
One sees a city where the negative
Held its court. And inside that, city which
Is little more than a theory of red
In everyday life: red suburbs, rouge
Of nostalgia, series of scrawled changes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar