***
Barnboksförfattaren Mårten Melin är född 1972 och bosatt i Malmö. Han har gått skrivarlinjen på Skurups folkhögskola och är utbildad bibliotekarie. Han har skrivit manus och varit redaktör för tidningen Bamse och också gett ut ett stort antal serieböcker med Rune Andréassons Bamse som förlaga. Mellan 1999-2004 redaktör för litteraturtidskriften Serum. Som författare har Melin framfört sin poesi vid barnpoesifestivaler och vid författarbesök i skolor, där han också jobbar med att få igång barnens eget diktskrivande.
2003 debuterade han med barnpoesiboken "Mera glass i däcken", med illustrationer av Emma Adbåge. Den innehåller fri, orimmad poesi för barn och har senare följts upp av "Varm tass i mörkret" (2007). Källa: Alex författarlexikon
*
Jag har ett inte helt okritiskt förhållande till Mårten Melins produktion. Jag har också stött på flera föräldrar som tycker att ett par av hans titlar skulle tas bort från skolbibliotekets hyllor. Men, det skulle aldrig falla mig in att agera så.
Den senaste diktsamlingen blir jag inte riktigt klok på. Innehållsmässigt vill jag placera boken i åldersspannet 11-13 år, språkligt vill jag sänka åldern till 9-10. Jag kommer inte att nominera den till Årets barnpoesi.
Göra klart, av Mårten Melin
(Ur Att vara eller inte vara : dikter om dig. Stockholm : Rabén & Sjögren, 2016.)
kan du förklara
vem du är
och varför du gör som du gör
och kan jag förklara
vem jag är
och varför jag gör som jag gör
jag vet inte
kanske det inte går
men jag
kan kanske förklara
vem du är
så kan du
förklara varför jag gör
som jag gör
***
Kvällens engelska bok har fått rätt mycket uppmärksamhet och redan tilldelats olika utmärkelser, bl.a. det enda barnpoesi-priset i Storbritannien (CLPE Poetry Award), vilket jag tidigare har nämnt. Nu har jag läst boken.
"One", av Sarah Crossan, är klassificerad som en roman på vers. Efter att ha läst den tycker jag snarare att den fungerar som en pjäs med olika scener, och fylld med monologer och dialoger. Jag är tveksam till att räkna in den bland barnpoesi-litteraturen. Däremot är jag tvärsäker i mitt omdöme av boken. Den är väldigt bra.
Historien är rätt originell. Det handlar om två siamesiska tvillingar och följderna av att sitta ihop. I slutskedet av boken kommer det oundvikliga då systrarna ska genomgå det operativa ingrepp som ska separera dem från varann.
Det finns ytterligare en syster bland familjekaraktärerna. Hon heter Dragon och är en talangfull balettdansös. Så här tänker Grace (en av tvillingarna) om sin syster i samband med en föreställning.
Skyward, by Sarah Crossan
(From One. Bloomsbury Publishing Ltd., 2015.)
Dragon is in an amateur production of Swan Lake.
She is playing the Swan,
dressed first in
wispy layers of white netting
all puffed up like a French pastry
and then from
head
to
toe
in raven frills and feathers.
At the theater,
sitting in the back row
where no one can leer at us,
I am mesmerised by her feet,
by the black ballet slippers bound to her
and how they
seem never to touch the stage.
I am mesmerised by Dragon's
legs and arms
and the way she can spin
and hold herself up so
high she seems suspended in the air -
not a galumphing dragon at all but a
dragonfly,
a butterfly,
a bee.
I am amazed and for a moment
I am jelous
because before Swan Lake
I never knew
that this is what other people
could do
if they only took the time
to train -
I never knew that normal people
could fly.
*
Natten före operationen håller Grace och Tippi om varandra och följande rader beskriver oron och samhörigheten de känner.
All night, by Sarah Crossan
(From One. Bloomsbury Publishing Ltd., 2015.)
All night Tippi and I lie with our arms
wrapped around each other
like rope.
I bury my face in her neck
and she wakes every now and then
to kiss the top of my head.
When the birds begin to sing
and the sky turns peachy,
we lie looking at each other,
our eyes too tired for tears.
Tippi rubs my nose with her own.
"It's all going to be OK", she says.
"And even if it's not OK. It really is."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar