Löven faller sent

  I dag återkommer "Utblicken" över poesivärlden. En av bloggens populäraste rubriker. Jag har hittat en intressant pedagogisk möjlighet hos Academy of American Poets. Nya Zeeland har fått en ny Poet Laureate. Och jag har studerat dikter skrivna av en stor musikartist, som nyligen stod på en scen i Sverige. Vem tror ni jag syftar på?

Patti Smith

  En ny pedagogisk resurs öppnas upp för amerikanska lärare under nästa vecka. Genom att registrera sig hos poet.org får man tillgång till en dikt ur organisationens databas med tillhörande lärarhandledning. Även andra intresserade tycks kunna anmäla sin e-postadress. Jag har gjort det och väntar med spänning på utskicket den 2 september.
  Projektledare för lektionsserien är organisationens "Educator in Residence", Dr. Madeleine Fuchs Holzer. Hon har tidigare presenterat liknande material om följande dikt, skriven av Derek Walcott.

A Far Cry from Africa, by Derek Walcott (f. 1930)
(from Collected poems, 1948-1984. New York : Farrar, Straus & Giroux, 1986.)

A wind is ruffling the tawny pelt
Of Africa. Kikuyu, quick as flies,
Batten upon the bloodstreams of the veldt.
Corpses are scattered through a paradise.
Only the worm, colonel of carrion, cries:
“Waste no compassion on these separate dead!”
Statistics justify and scholars seize
The salients of colonial policy.
What is that to the white child hacked in bed?
To savages, expendable as Jews?

Threshed out by beaters, the long rushes break
In a white dust of ibises whose cries
Have wheeled since civilization’s dawn
From the parched river or beast-teeming plain.
The violence of beast on beast is read
As natural law, but upright man
Seeks his divinity by inflicting pain.
Delirious as these worried beasts, his wars
Dance to the tightened carcass of a drum,
While he calls courage still that native dread
Of the white peace contracted by the dead.

Again brutish necessity wipes its hands
Upon the napkin of a dirty cause, again
A waste of our compassion, as with Spain,
The gorilla wrestles with the superman.
I who am poisoned with the blood of both,
Where shall I turn, divided to the vein?
I who have cursed
The drunken officer of British rule, how choose
Between this Africa and the English tongue I love?
Betray them both, or give back what they give?
How can I face such slaughter and be cool?
How can I turn from Africa and live?

***

  Författaren med det svenskklingande namnet Christian Karlson [C.K] Stead har utnämnts till ny Poet Laureate i Nya Zeeland. 
  Stead är en poet och romanförfattare som uppnådde internationellt rykte med The New Poetic : Yeats till Eliot ( 1964 ), som blev ett standardverk om modern poesi.

  Stead studerade vid University of Auckland ( BA 1954, MA  1955) och University of Bristol, England (Ph.D. , 1961). Från 1959 till 1986 undervisade han vid University of Auckland och blev fullvärdig professor 1968. Hans första diktsamling "Whether the Will Is Free: Poems 1954–62" publicerades 1964. Källa: Encyclopedia Britannica

The green enclave, by C.K. Stead (f. 1932)
(from The yellow buoy. Todmorden : Arc, 2013.)

In the green enclave everything is forgiven.

The thrush that woke before dawn
has built her house in the hedge.

Even the rat climbing into the compost
    for the Feast of Fruit is blessed.

The cat is sleeping in shade, and you
    are dozing of course -

in your dreams, writing this poem.

***

  Lördag 15 augusti uppträdde Patti Smith på festivalen Way out West i Göteborg. Hon framför under touren sitt klassiska album "Horses" i sin helhet. 
  Det var den amerikanska rocksångerskans debutalbum, utgivet i november 1975.

  Även om de försäljningsmässiga framgångarna var ganska blygsamma, med en 47:e plats som bästa placering på Billboardlistan, ses albumet som en viktig influens inte minst för den tidiga punken. Källa: Wikipedia

  Det finns två diktsamlingar av Patti Smith på svenska. Jag har läst "Oskuldens tecken".

Löven faller sent, av Patti Smith (f. 1946)
(ur Oskuldens tecken ; översättning: Niclas Nilsson och Marie Silkeberg. Stockholm : Brombergs, 2010.)

Löven faller sent, platanerna
är klädda att föra luften i dans.

De håller ut i det kalla ljuset,
från stjärna till stjärna, där musiken silas.

För två händer sedan var fingrarna dina
och höll en gitarr som räckts dig av vår son.

Han blundade, en metronom
slog takten som en vilsen vind

medan ögonlocken rytmiskt slöts
som årets minne och minnets slut.

I stigande cirklar valsar
luftströmmar kring den ostyriga stammen,

klänningarna lossas, de faller
skimrande, en efter en,

som för att ge sitt ord:
någonstans är du bortom allt ont.