Ett sidospår mot Hamlets slott

  Det femte avsnittet i serien Poeten och Översättaren vänder sig till en något yngre publik, även om den översatta boken är skriven av en världspoet. När det gäller översättaren så beskrevs hon som genial, av den store teaterregissören Ingmar Bergman. Bara en sån sak.

Kronborg slott

  Thomas Stearns (T.S.) Eliot är en av de mest betydande poeterna från 1900-talet. Hans viktigaste verk är "Det öde landet" vars översättning (av Karin Boye) jag snuddade vid i ett antikvariatinlägg nyligen. Kvällens bok handlar om katter och utgör inspirationskälla till den populära musikalen "Cats".

  "De knepiga katternas bok" (Old Possum's Book of Practical Cats) är en humoristisk samling dikter på engelska från 1939 som behandlar olika katters personligheter, levnadsöden och vänskapskretsar. Boken översattes av Britt G. Hallqvist och utkom i sin första svenska utgåva 1949. Källa: Wikipedia

Gus, teaterkatten (avslutande delen) / av T.S. Eliot (1888-1965)
(ur De knepiga katternas bok ; till svenskan av Britt G.Hallgvist ; ill. av Nicolas Bentley. Stockholm : Bonnier, 1949.)

Och bjuder man Gus på ett litet glas gin
berättar han stolt om sin roll i East Lynne.
Och nämner man Shakespeare förtäljer han glatt
om pjäsen där han fick statera som katt.
En gång var han tiger och jaga med smak
en indisk major som kröp i en kloak.
Och spöke agerar han ännu i dag
med kusliga läten så man kan få slag.

På ett rep över scenen balansgång han gått
att rädda ett barn ur ett brinnande slott.
"Den nutida ungdomen har ingen pli",
sa Gus, "ingen träning, men det hade vi.
Det fick man på drottning Victorias tid!
Nu tycker jag konsten har kommit på glid
och särskilt teatern går stadigt tillbaka
(här kliade Gusten sin skäggiga haka).
Modern dramatik må va aldrig så gräll,
den bleknar dock bort mot den lysande kväll
då jag gjorde historia
och vann mig min gloria
som Frostiga Flamman, den Fule på Fjäll!"

***

  Det fullkomligt kryllar av märkliga kattpersonligheter i boken. Läsaren får möta Rum Tum Tugger, Mungojerry och Rumpelistump och Mister Mistoffeliss. Min favorit är nog järnvägskatten Knös, tågets säkerhetsvakt och kontrollant.

Järnvägskatten Knös (avslutande delen), av T.S. Eliot
(ur De knepiga katternas bok ; till svenskan av Britt G.Hallgvist ; ill. av Nicolas Bentley. Stockholm : Bonnier, 1949.)

Så kryper man ner i sin sköna bädd
och släcker sitt dämpade ljus.
Man kan sova gott. Man är inte rädd,
här finns ingen enda mus.
Man har kastat bekymren på tågets katt
och man snarkar vid skenornas brus.

Intill nattens sista väkt Knös är nyter och perfekt.
Alltemellanåt han dricker lite te.
Och blir drycken alltför sliski kan han spetsa den med whisky,
och han loppar sej när klockan går mot tre.

Stoke Ferry Railway Station

När ni snarkade i Stoke kväste Knös ett väntsalsbråk,
ja han kväste det allenast med en blick.

Sen blev luften lite kvav och i Preston steg han av
och där hälsade han stinsen med en nick.
Ni var vaken i Dumfries. Där stod Knös och en polis
och de dryftade ett järnvägssabotage.
Ni steg av i Cheviot. Där fick järnvägskatten brått
och han hjälpte er med dörrar och bagage.

Nu viftar Knösen med svansen glatt
och ni anar hans trofasta själ.
"Jag sköter min plikt som en järnvägskatt.
Tills vi träffas igen - farväl!"

***

  Det är inte många författare och översättare som kan mäta sig med Britt G. Hallqvist när det gäller produktion. Hon har översatt barnramsor och Shakespeare, Goethes Faust, operor, och lyrik. Däremellan skrev hon själv lyrik, barnberättelser, barnopera, kyrkovisor, kyrkospel, psalmer, etc. Det var för övrigt i samband med översättningen av Hamlet som Bergman föreslog att G:et i hennes namn borde stå för Genial (istället för Gerda).

  En liten kort repetition av hennes uppväxt och bakgrund: född i Umeå, men uppvuxen i Visby. Fadern var lektor, modern (född Henschen) bland annat lärare och översättare. Spår ifrån uppväxten på Gotland finner man i hennes texter, såsom glimtar av barndomens lekplatser vid Östersjön, och även som dialektord i dikten "Barndomsland". Källa: Alex författarlexikon

  Ett urval av hennes arbeten publicerades i boken "Gräset skrattar" från 1991. Jag har valt en dikt som ursprungligen fanns med i Vers på resa (1969).

Sidovägen, av Britt G. Hallqvist (1914-1997)
(ur Gräset skrattar : dikter ; Margareta Schildt har gjort urvalet. Stockholm : Bonniers juniorförl., 1991.)

Den sidoväg vi aldrig körde in på,
vart förde den?
Det tänkte jag så ofta på i somras
och gör så än.

Jag bad och bad, men nej,
vi hade jämt så brått!
Nu tror jag att den vägen ledde
till ett förtrollat slott.

Ett slott dit aldrig någon kommer,
en vild och snärjig park att smyga i,
en underjordisk gång, en grotta ...
Åh, varför körde vi förbi?

En väg som slank iväg bland gröna snår ...
De stora sa:
"Kanske ett annat år!"

Men nej, jag vet
att sidovägens hemlighet
den får jag aldrig reda på,
och aldrig, aldrig får jag gå
i en förvildad park, till ett förtrollat slott
 ... för vi har jämt så brått!