***
Nyligen erbjöds Esaias Tegnérs (1782-1846) samlade skrifter på antikvariat.net. Jag har genom åren läst en hel del av hans klassiska lyrik. Men i kväll bjuder jag på ett par av hans omdömen om världens språk. Minns att han var professor i grekiska.
Så här skrev han om det språket (år 1817):
Sångmön älskar dig högst, ty modersmålet är kärast.
All den olympiska ätt, gracerna talte som du.
Troget, som klädningen fäst uppå den badande flickan,
Låter du känslorna ses, röjer du tankarnas växt.
Medan det nuvarande världsspråket engelskan fick följande omdöme:
Språk för de stammande gjort, vart ord är ett embryon hos dig,
En hälft stöter du fram, en hälft sväljer du ner.
Allt i ditt fädernesland med ångmaskiner bedrives;
Käraste, skaffa dig snart en för din tunga också!
***
Det gick också att köpa Vilhelm Ekelunds "Melodier i skymning" (1902).
Vilhelm Ekelund (1880-1949) debuterade i den lundensiska studentkalendern I skilda färger år 1900. Ett par månader senare samma år utkom han med sin egen första diktsamling, Vårbris. I dessa tidiga verk mottogs han som en arvtagare till skånska poeter som A.U. Bååth, Emil Kléen och Ola Hansson. De följande åren fram till 1909 utkom han med flera diktsamlingar innan han lämnade poesin för gott och med essäsamlingen Antikt ideal positionerade sig som en betydande essä- och aforismförfattare.
Ekelund var poetiskt inspirerad av Ola Hansson som han ansåg vara den mest betydelsefulla poeten i Sverige sedan Erik Johan Stagnelius. Ekelund tillhörde, precis som Ola Hansson, en symbolistisk riktning inom lyriken. I Swedenborgs anda lät han själstillstånd och attityder speglas av växter. Detta gällde främst hans hemtrakter i Skåne, Ringsjöbygden, ur vilken han hämtade mycket inspiration. Källa: Wikipedia
Jag har valt en passande dikt för sammanhanget.
Det våta kornets doft, av Vilhelm Ekelund
(ur Melodier i skymning. Stockholm : Bonnier, 1902)
Det våta kornets doft tung över nejden vilar,
augustikvällens luft är kvalmigt våt och ljum
och töcknig, utan vind; beslöjat månljus silar
i långsamt flöde ned kring rymden öde, skum.
Och vart jag vänder mig, är trakten som en sjö
av dunkelt saffransgult som vågar, rinner, simmar
och grönvitt guld, som blekt och trolskt ur dunklen glimmar
på axens toppar och på ängars slagna hö.
Så går jag längre in och längre, längre sänker
mig ned i denna glans, som tyckes sakta frysa
och stelna fast och hård ju mer töcknet dränker.
Dött skiner fältens korn, dött trädens kronor lysa.
***
Ett annat fint erbjudande var två verk av Sigurd Agrell (1881-1937), "Purpurhjärtat" (1909) och "Antika kaméer och andra dikter" (1912).
Sigurd Agrell är en helt ny bekantskap för mig. Agrell började sin poetiska karriär som 16-årig gymnasist i Örebro med översättningar och egna dikter i Lingvo internacia, en tidskrift på esperanto som börjat utkomma 1895 i Uppsala. Som student i Uppsala var Agrell medlem i det litterära studentkotteriet "Les quatre diables", dit också Sven Lidman, John Landquist och Harald Brising hörde. Hans poesi är symbolistisk och formsäker, men med den moderna fria versens inträngande i svensk poesi tystnade Agrell efterhand som poet. Källa: Wikipedia
(Ur "Purpurhjärtat" av Sigurd Agrell. Stockholm: Bonnier, 1909.)
Min kärlek blifvit alltför stor,
den pressar bröstet tungt.
Mitt hjärta, som därinne bor,
är än så vekt, så ungt.
Mitt hjärta tog min kärlek mot
så hvit och liten ömt till mods -
nu fyller, växt, den helt det opp
och pressar det till blods.
Mitt hjärta kan ej vara lugnt,
det ständigt skälfver i sin rot,
mitt hjärta är så vekt, så ungt,
så fullt af sorgset hopp.
Vid hvarje blodvågs mörka slag
det lif, som i mig bor,
i smärta kämpar efter dag.
Snart blir mitt hjärta mor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar