söndag 2 augusti 2015

Förlorade illusioner

  I kväll är det premiär för den nya söndagsrubriken "Poeten och Översättaren". Tanken är att presentera dikter ur ett översatt verk, men också låta översättaren komma till tals. Eftersom inte alla översättare är etablerade författare så kan det bli lite nivåskillnader, men det tycker jag inte behöver skymma bloggens fönster.

  [Först ett personligt meddelande, även det lite poetiskt. Jag har avslutat en schackturnering i Helsingör. Det var tredje gången jag deltog i Politiken Cup. Vid tävlingen 2010 tog jag 5p på de tio ronderna, 2013 tog jag 5,5 poäng, och i år samlade jag ihop 6p. Det är väl det som kallas en stegvis utveckling, 5-5½-6.]

***

  Det finns bara två diktsamlingar (han har gett ut sju stycken i Danmark) av Søren Ulrik Thomsen översatta till svenska, Hemfallen (1994, översättning: Lars-Håkan Svensson) och Skakad spegel (2012, övers. Jonas Rasmussen). Jag har läst den sistnämnda.

*

  Søren Ulrik Thomsen (f. 1956) är född i Kalundborg, men uppväxt på Stevns. Då han var sexton år gammal flyttade familjen till Köpenhamn. Där tog han studenten och lyrikdebuterade i tidskriften Hvedekorn. 1978 deltog han på Poul Borums författarseminarier. Därefter började han studera litteraturvetenskap vid Köpenhamns universitet, studier som han dock aldrig fullföljde. I stället tog det egna skrivandet överhanden. 

Søren Ulrik Thomsen tillhör en författargeneration som debuterade i slutet av 70-talet eller början av 80-talet och som alla opponerade mot 70-talets politiska och ideologiserande konst. Vid sidan av Michael Strunge och Pia Tafdrup är han den mest inflytelserika poeten inom den danska 80-talspoesin. Källa: Alex författarlexikon

(ur Skakad spegel / Søren Ulrik Thomsen ; översättning: Jonas Rasmussen. Lund : Ellerström, 2012.)


Fastän du ännu är vacker
är det ändå på ett annat sätt
än då vi dansade i regnet
och det bräckliga bara var en del
av din skönhet
som satt som en syl i mitt öga.
Men idag när vi två
har träffats av en slump
i Sølvgade-korsningens störtande ljus
och du står i din härliga klänning
är skönheten tvärtom
bara en del av din bräcklighet
som rispar min blick som en glasbit.


(kommentar: inspirationen till raderna "din skönhet / som satt som en syl i mitt öga" kommer från David Bowies strof "throwing darts in lovers' eyes" från titelspåret på albumet Station to Station [1976].)

***

  Det andra exemplet utgör en bra stafettpinne till översättaren Jonas Rasmussens egen diktsamling "Pappa-Mamma-Barn".

Också småbarn drömmer om sin historia
som är stor och dunkel
och full av dofter och otydliga skepnader
som speglar sig i de lackade golven.
Även åldringar känner sig bortkomna
när de sitter och stirrar ut över äldreboendenas innergårdar
och plötsligt minns
att de har förlorat sina föräldrar.


(ur Skakad spegel / Søren Ulrik Thomsen ; översättning: Jonas Rasmussen. Lund : Ellerström, 2012.)

***

  Jonas Rasmussen (f. 1975) arbetar sedan 2006 som frilansande översättare, skribent, lektör, korrekturläsare och i viss mån även som redaktör. Därutöver är han deltidsanställd som adjunkt i Kreativt skrivande vid Högskolan Kristianstad. Han är utbildad Fil.mag. i litterärt skapande, i Litteraturvetenskap, samt i Biblioteks- och informationsvetenskap. Jonas Rasmussen har introducerat ett flertal danska författarskap i Sverige, vilket åtminstone jag är väldigt tacksam för. Källa: Jonas Rasmussens presentation hos Översättarcentrum

  Jonas Rasmussen har gett ut två diktsamlingar, varav en under pseudonym. Den senaste boken "Pappa-Mamma-Barn" är uppdelad i två delar, en löpande text och en notförteckning som består av mer traditionella dikter. I den längre delen lägger han ut texten om de tabubelagda känslor som en nybliven förälder kan känna. Till de olika påståendena knyter han sedan noter i diktformat, som den här:

Not 3, av Jonas Rasmussen
(ur Pappa-Mamma-Barn. Kristianstad : FEL, 2013.)

När det gäller din plats i historien
är mitt språk en sexkantig vätska
som lutar sig mot bergvägg efter bergvägg
spegel efter spegel

Dina gener kommer alltid minnas mig
Och jag, i min tur:
en dinglande marionett
med DNA-strängarna som trådar
från släktträdets gungande hand

Det här är ett spelrum
Harmonisk svängning
och ljusår mellan pendylens ytterlägen



Det hänger en gunga
i släktträdets nedersta gren
Gungans däck i raka kedjor
Den utdragna gropen i sanden inunder
där barndomen bromsat upp
för att
gå vidare

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar