Jungfrun är väl den stjärnbild som har flest möjliga tolkningar och förebilder. För egyptierna föreställde den Isis, modergudinnan. Sumererna såg henne som Inanna, himlens drottning. Grekerna lät bilden representera flera olika gudinnor, men vanligast var att betrakta den som Dike (rättvisans gudinna) eller Demeter (sädens gudinna). Romarna fastnade också för jordbrukskopplingen och namngav stjärnbilden efter skördegudinnan Ceres.
Jungfrun i det gröna, av Bernhard Elis Malmström (1816 - 1865)
(Ur Dikter - Romanser och visor. Stockholm : F. & G. Beijers Förlag, 1880.)
Det var en gång en jungfru - hon satt i rosengård:
de rosorna hon hade jämt så kära:
och varje litet blomsterstånd hon tog uti sin vård;
ty städs hon ville friska kransar bära.
Och hennes moder varnade sin unga dotter så:
«det smyger ormar under blomsterstänglar!«
Men unga dottern aktade ej mycket däruppå:
«för ormarna nog vakta mig Guds änglar«.
Den jungfrun hon var fager, ja fager som en dag,
och ren hon var och vit liksom en lilja.
Så fann hon på ett rosenstånd utav så dejligt slag,
att därifrån hon aldrig sig månd' skilja.
Hon blev uti sitt hjärta så underlig och varm,
hon tog den rosen ut åt sig bland flera,
och gömde den så noga, så noga vid sin barm:
se'n bar hon andra blommor aldrig mera.
Att ormen låg i rosenstånd, det säger icke jag;
men nog var rosen giftig ibland flera;
ty sköna jungfrun tvättar sig i tårar natt och dag,
men vit som förr hon bliver aldrig mera.
***
Jungfruns stjärntecken infaller mellan 23/8 och 22/9. Följande brukar sägas om oss:
Jungfrun är mycket analytiskt har god stilkänsla och är suveräna på att organisera men trivs bäst med att jobba i kulisserna och låter gärna någon annan vara frontfigur då de inte förväntar sig något erkännande av sitt hårda arbeta utan oftast är fullt upptagna att beta av nästa uppgift. Jungfruns strävan efter fulländning och perfektion gör att de stundtals ställer oerhörda krav på sig själva men också på omgivningen. De är mycket plikttrogna, kommer alltid i tid och sätter gärna upp regler och rutiner för hur saker och ting skall gå till och de vill helst att alla andra skall göra likadant. I gengäld ger de ovillkorligen och gärna sin tid och kraft till andra.
Eftersom det är mitt stjärntecken så har jag valt två författare som står mig mycket nära. Den ena skrev jag ett stort projektarbete om under gymnasieskoltiden och den andra har jag boktipsat åtskilliga gånger om, i min roll som skolbibliotekarie.
*
Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832) har redan florerat i bloggen. Självklart beror det på min stora beundran för hans författarskap. Nedan får ni ett utdrag ur Nationalencyklopedin som beskriver hans särställning.
Goethe är den störste diktaren i tysk litteratur, men genom sin universalitet också en av de fullödigaste representanterna för begreppet ”världslitteratur”, som han själv skapat för att uttrycka vad han ansåg vara litteraturens väsentligaste funktion: att undanröja andliga gränser.
En stor mängd av Goethes dikter och dramer har inspirerat kompositörer som Beethoven, Mendelssohn, Reichardt, Schubert och Schumann till tonsättningar. ”Werther”, ”Egmont”, ”Tasso”, ”Hermann und Dorothea”, ”Faust” m.fl. verk av Goethe har också skrivits om till operor. Källa: NE
Dikten jag valt den här gången är skriven av en åldrad Goethe. Han var närapå 80 år när han från slottsrummet i Dornburg kunde njuta av utsikten över det omgivande landskapet. Det han upplevde inspirerade honom till följande dikt.
 |
| Slottet i Dornburg |
Syns ej berg och dal, av Johann Wolfgang von Goethe
(ur I diktens strålglans : Goethedikter / tolkade och kommenterade av Nils Johansson. Stockholm : Rabén & Sjögren, 1978.)
Syns ej berg och dal i gläntan,
tidigt ur ett dis som svalkar,
spirar ej för spänd förväntan
blad som fyller blommors kalkar?
Har ej etern, strödd med skyar,
duster med den klara dagen,
gör ej östan, som förnyar,
solens bana blå och tvagen?
Tackar du för solens flöden,
ren till hjärtat, när hon hyllas,
skall vid sista aftonglöden
horisonten skönt förgyllas.
***
Jag tycker det är smått oförklarligt varför Julia Donaldson inte erhållit ALMA-priset. Hon har varit nominerad flera gånger. Jag tycker hennes bilderböcker är helt fantastiska och illustrationerna (oftast av Axel Scheffler) är oförglömliga. Många är bekanta med hennes bok om Gruffalon. Min favoritbok heter "Den flottaste jätten i stan". Den handlar om en jätte som köper nya kläder men som sedan ger bort dem till djur som behöver dem bättre. Hans skor blir hus åt en musfamilj.
Hon har även skrivit en kapitelbok som barnen uppskattar "Pollys djurpensionat". Och så har hon skrivit dikter, bland annat en om en bläckfisk.
Eight tentacles, by Julia Donaldson (f. 1948)
(From Crazy Mayonnaisy Mum. Macmillan, 2004.)
If only I had an octopus
I'd soon get my housework done.
I'd set him to work on the hoovering
With tentacle numer one.
Tentacle two would grab a mop
And start on the kitchen floor
While he dusted and polished the furniture
With tentacles three and four.
Tentacle five would turn on the tap
And tackle the washing up
While tentacle six took a well-earned break
And curled round a china cup.
Tentacle seven would make the beds
And set all the pillows straight,
And all the time he'd be balancing
On tentacle number eight.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar