 |
| Rolling Red, 1987 Susan Weil |
***
Henry W. Longfellow (1807-1882) var på sin tid den populäraste lyrikern i den engelsktalande delen av världen. Hans produktion är omfattande men han blev i första hand känd och älskad för sina långa, episka dikter, varav "Hiawatha" (1855, The Song of Hiawatha), baserad på en indianlegend, blev den mest populära. Den utgjorde senare underlag för Walt Disneys tecknade långfilm från 1937. Diktens versmått har han för övrigt hämtat från det finska nationaleposet "Kalevala".
På svenska finns också den mycket sentimentala hexameterdikten "Evangelina" (1847, Evangeline). Källa: Alex författarlexikon
*
Longfellows valda dikter, tolkade av Hjalmar Edgren, erbjöds nyligen för 300 kronor på Antikvariat.net. Från boken har jag hämtat en dikt om författarens barn, först publicerad 1848 (samma år som ett av skaldens barn dött).
Det öppna fönstret, av Henry W. Longfellow
(ur Valda dikter ; tolkade af Hjalmar Edgren. Göteborg : Wettergren & Kerber, 1892.)
Det gamla huset låg där
Så tyst ibland lindars sus,
Och öfver grusad gångstig
Än skuggor lekte, än ljus.
Barnkammarfönstren öppnats
i solig atmosfär,
Men barnens glada blickar
De funnos icke där.
Newfoundlandshunden så präktig
Vid dörren väntade än
På sina lekkamrater,
Som ej kommo mer igen.
Ej under trädet de lekte
Och ej i salen mer,
Och skuggor, tystnad och vemod
Sig sänkt öfver allting ner.
I träden fåglarne sjöngo
Så ljuft från hvarje gren;
Men barnens kära röster
De ljödo i minnet allen'.
Och gossen vid min sida
Förstod ej i barnsligt sinn'
Hvi hårdare jag tryckte
Hans mjuka hand i min.
***
Dags för en skånsk författare som debuterade under 1880-talet. Ola Hansson var visserligen född i Hönsinge (Trelleborgs kommun) men levde under många år utomlands. Det innebar också att mycket av det han skrev publicerades först på tyska och norska innan det kom ut på svenska.
Debutsamlingen "Dikter" innehåller naturlyrik från den skånska landsbygden. Barndomen på rustgården och studentlivet i Lund satte djupa spår i Ola Hanssons produktion, vilket är tydligt här. Hans skildringar av bondelivet bottnar i hans insikt om förhållandena, som han vuxit upp i och sett på nära håll. Men han stod i beroendeställning till tidigare författare. Redan nästföljande samling, "Notturno" (1885), ändrade på den bilden. Anslaget är ett annat. Den sociala indignationen återspeglas i texterna, och på så vis är han en åttiotalsförfattare, men han låter sina dikter få en ny melodi i "Notturno", och kanske är detta hans bestående insats i den svenska litteraturen. Dessa samlingar blir viktiga för senare diktare som Fröding och Vilhelm Ekelund. Källa: Alex författarlexikon
Trots skador på exemplaret, så erbjöds Ola Hanssons debutbok för 900 kronor hos Patrik Andersson Antikvariat i Lund, för en månad sedan.
Då våren bräcker, av Ola Hansson (1860-1925)
(ur Dikter. Stockholm : Hæggström, 1884.)
De glesa strömolnen teckna
sig hvita mot ljusblå grund,
och luften glittrar och darrar
i solvarm middagsstund.
Men allt är så ödsligt naket,
och jorden är brun och grå,
och stubbade, låga pilar
kring nyplöjda marker stå.
Bland almar med råkbon i toppen
och reslig och grenlös stam
de kalkade väggarne blänka
med stackar och halmtak fram.
I djupa, leriga diken
det smutsgula vattnet står,
och glest från vätskiga marker
en blånande ånga går.
Och myllan luckras af harfven
och klyfves af plogens bill.
Från soliga rymder ljuder
en klingande lärkedrill.
Och viporna ängsligt skria
och tumla och svänga sig opp,
och gäddan leker i ängskärr
med glittrande solskensdropp.
Det blir så högtidligt stilla
och lyssnande i min håg.
Det är som om all naturen
i anande väntan låg.
Det tonar en ljudfin groning
från skog och mark och sjö;
man hör, hur det saftigt sväller
och spirar i ägg och frö.
***
Susan Weil (f. 1930) är en amerikansk konstnär mest känd för sina experimentella tredimensionella målningar, som kombinerar figurativa illustrationer med utforskning av rörelse och utrymme.
Hon blev under 1980-talet god vän med Lundagalleristen Anders Tornberg. De utvecklade en kreativ och varm vänskap. Den 11 maj 1984 inledde hon den dagliga gärningen att skicka en nyskriven dikt med tillhörande bild till sin specielle vän på andra sidan oceanen.
Efter att ha mottagit närmare 5 000 "poemummel" från Weil ville Tornberg dela med sig av de generösa gåvorna. Det blev både en utställning och den uppmärksammade boken "Enkoppkaffe" (LeanderMalmsten). I sitt förord nämner Tornberg vännens "förunderliga bildkommentarer" till Joyce, men också hennes förhållande till den persiske 1200-tals-
poeten Rumi:
"Inte minst har hon i sin konst blivit påverkad av Rumis innerliga förhållande till det enkla, vardagliga och skenbart obetydliga. En kaffekopp, en sked, en stol, ett grässtrå räcker som ett incitament till bilder och strofer med existentiella anspråk". Källa: Dagens Nyheter, 1997-09-19, Birgitta Rubin
 |
| Susan Weil, 1996 |
Boken "Enkoppkaffe" kunde nyligen köpas för 800 kronor på antikvariat.
(Ur "Enkoppkaffe : dikter/teckningar" av Susan Weil. Lund : Leander Malmsten, 1997.)
men kameran ritar
levande minnesalbum,
Jag lägger bara till rött,
Jag har sjunkit in i mig själv
mellan smidigt förflyttade kommatecken
en vals enkelhet
nyanser förblir tydliga
enorm metafysisk paj
Miró och fransk mat
vilket som helst rött,
säg inte att du älskar något.
Det är kvinnor som säger det.
Jag menar röd-rött.
en häst som heter Elvis;
Röd röd röd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar