Vid Goethes källa

  Veckans ordinarie avsnitt av Poeten och Översättaren handlar om Augustin Mannerheim och hans översättningar av Johann Wolfgang von Goethes texter. Han började översätta Goethe efter att han själv debuterat som poet 1943. Vid 95 års ålder sammanställde han en helt ny volym med ett eget urval dikter, "Livskälla ur döden sprungen". Det är den jag har studerat under veckan.

  Goethe (1749-1832) är den tyske "diktarfursten". På ett avgörande sätt präglade han sin tids litteratur. Redan som barn författade han dikter och teaterpjäser. I Leipzig skrev han verser i rokokostil. I Strasbourg kom han i kontakt med Johann Gottfried Herder som förmedlade sin syn på Shakespeare och introducerade andra länders folkpoesi, framförallt öppnade han Goethes ögon för den skotske poeten James Macphersons episka diktcykel "Ossians sånger" (1765). Goethe läste även Bibeln, Homeros och Rousseau. Förälskelsen i Friederike Brion blev inspirationskällan till en ny lyrisk stil, där upplevelse och reflektion flyter samman i folkligt enkla och kraftfulla verser. I "Vildrosen" (1771, Heidenröslein) lät han sig också inspireras av Herders folkliga ton. Dikten skulle bli oförglömlig i tonsättning av Franz Schubert (1815). Källa: Alex författarlexikon

  Vildrosen finns inte med i Augustin Mannerheims lilla volym, men väl en annan som blev vida känd. Wandrers Nachtlied publicerades första gången 1776. 

Vandrarens nattsång, av Johann Wolfgang von Goethe
(ur Livskälla ur döden sprungen ; tolkning, urval, inledning och kommentarer: Augustin Mannerheim. Lund : Ellerströms, 2011.)

Ro är över
alla berg.
Bland alla löven
var du är -
andlöshet.
Fåglarna i skogen har tystnat.
Vänta, lyssna!
Snart vilar du med.

***

  Mitt andra val är en text ur Faust (del II). Vi fick läsa första verket under gymnasiet, men jag kan inte erinra mig att vi någonsin läste det andra verket. Faust (I) utkom 1808. 
Kort resumé:
  Versdramat "Faust", som påbörjades redan på 1770-talet, är Goethes mest egenartade verk och har gått till världslitteraturen som det kanske största klassiska dramat om den sökande människan. Faust strävar efter insikt och medvetenhet. Oförtröttligt och rastlöst nöjer han sig inte med att göra karriär utan söker kärleken, men kan inte heller stanna hos sin älskade Gretchen. Faust vill dröja sig kvar i förälskelsens ögonblick, "Verweile doch, du bist so schön", men säljer sin själ till djävulen Mephisto. Källa: Alex författarlexikon

Chorus Mysticus (ur Faust II [1832]), av Johann Wolfgang von Goethe
(ur Livskälla ur döden sprungen ; tolkning, urval, inledning och kommentarer: Augustin Mannerheim. Lund : Ellerströms, 2011.)


Allt det förgängliga
är endast spegling.
Det obeständiga
här står i fägring.
Det oupphinnliga
här öppnar väg.
Det evigt kvinnliga
drar oss till sig.

***

  Augustin Mannerheim (1915-2011), var en svensk friherre, jägmästare, lyriker och psalmförfattare. Han var brorson till marskalken, sedermera Finlands president, Gustaf Mannerheim. Hans föräldrar flyttade 1904 från Finland till Sverige.
  På uppdrag av psalmbokskommittén 1969 bearbetade, nyöversatte och kommenterade Augustin Mannerheim äldre psalmer. De finns samlade i Gamla psalmisters röst (1982).
  Mannerheim nyöversatte bland annat Goethes poesi till svenska, och 2007-2009 publicerade han en stor del av dennes dikter i tidskriften Aorta. Källa: Wikipedia

  I sin diktning använder han bilder från sina åkrar, sin gård, dess park och dess allé för att ställa de stora existentiella frågorna. I hans sjunde och sista diktsamling handlar flera av texterna om åldrande och vanmakt. Den innehåller också ett flertal haikudikter. Jag har valt en kort men fascinerande dikt.

Brevet, av Augustin Mannerheim
(ur Öppnas om natten : dikter / Augustin Mannerheim ; [efterord: Johan Swedenmark]. Malmö : Pequod press, 2005.)

I mitt ljusa landskap utan måne, utan stjärnor
står jag med ett brev i handen som med ens förvandlar
allting som jag velat, varit, handlat i sin motsats
i mitt huvud är det outhärdligt vita ljuset
vågar inte röra mig ur fläcken, mörkerbländad.