Tja, det blir lite mörkt i kvällens första visa. Bleka Dödens minut, med inledningsraden: "Ja, du kommer till slut, bleka Dödens minut", är en visa av Birger Sjöberg (1885-1929), som ingår i Fridas bok, utgiven 1922. Sången, som har undertiteln "(Reflexioner sedan han sett en begravningsprocession med standar tåga förbi.)", skildrar döden samt konventioner kring begravning och sorgetid. Källa: Wikipedia
Tommy Körbergs fina inspelning av visan finns inte tillgänglig som videoklipp. Jag hänvisar till Spotify.
Bleka dödens minut
(Text & Musik: Birger Sjöberg)
Ja, du kommer till slut,
bleka Dödens minut,
då med granris min port blir prydd,
då min fönstergardin
utav blommig satin
blir på mitten ihopasydd,
då min hand har en ros i förvar,
om vars doft ingen aning jag har.
Ja, du kommer till slut,
bleka Dödens minut,
då jag står där så gömd och skydd.
Stärkta veck överallt.
Allting skiner så kallt.
Kandelabern, den hyrda, bär
sina ljus utan glans,
och den svartaste frans,
som fanns köpa, den finnes här.
Våta kinder sig skymma i flor
såsom rosor i dimma, jag tror…
Stärkta veck överallt.
Allting skiner så kallt
där, som Döden med lien är.
Under klockornas vin
in de bära terrin
på en blåmanglad duk, så ren.
Solen, blek bak gardin,
slår i glaskaraffin
ned en stråle med gullgult sken.
Gamla frackar ses runt kring mitt stoft,
alla dunsta de malpappers doft.
Under klockornas vin
in de bära terrin,
en glacerad, med blom och gren.
Snart står kammaren kall
med sin svartklädda pall,
tom och dragig och väldigt arm.
Något bortrivet blad
av en krans far åstad
för ett vinddrag från fönstrets karm.
Ute höras de pulsa i snön
under klockornas ängsliga dön.
Snart står kammaren kall
med sin svartklädda pall
och en bårduk på stolens karm.
Allt för mycket besvär…
Jag så föga begär.
Bättre varit, att fall få
som ett blad faller ner,
virvlar runt och beger
sig till vila bland stoft och strå.
Daggen faller, och frosten gör vitt,
snart är bladet i smulor förspritt.
Allt för mycket besvär…
Jag så föga begär
utav klockor och sånger då.
Ja…Men har du en ros,
kan du lägga den hos
mig på kullen, när dock du går
vägen strax där förbi
under fåglarnas skri,
medan sommarn, den glada, rår.
Kan min ande med dimfingrar då
vänligt vinka – nog görer den så!
Som en fjäril, som vind
vill jag röra din kind
ibland kors och bland snäckor små.
***
En natt i Moskva eller Podmoskovnyje vetjera (på kyrilliska: Подмосковные Вечера, på svenska: "Kvällar i Moskvas förstäder", även engelska: Moscow Nights) är en rysk sång. Den är en av de ryska sånger som är mest berömda utanför Ryssland.
Sången hette ursprungligen Leningradskje vetchera ("Kvällar i Leningrad") och skapades av kompositören Vasilij Solovjov-Sedoj och poeten Michail Matusovskij. På förfrågan från Sovjetmakten fick dock namnet och texten ändras till att handla om Moskva istället.
Sedan dess har sången spridit sig över världen. I Sverige blev sången populär under titeln "En natt i Moskva" med Jan Höiland och låg på Svensktoppen under perioden 13 oktober 1962 - 26 maj 1963 och toppade bland annat listan. Källa: Wikipedia
I klippet kan ni lyssna till Jan Höilands version.
En natt i Moskva, framförd av Jan Höiland (f. 1939)
(Originaltext: Mikhail Matusovskij (1915-1990), Musik: Vasilj Solovev-Sedoj (1907-1979). Svensk text: Håkan Elmquist (f. 1934)
Nattens mörker faller när dagen dör
nere vid Moskvaflodens strand.
||: "Kära, stanna här tills dagen åter gryr,
låt oss vila i drömmens land". :||
Som ett silverband rinner floden fram.
Sätt dig här vid stranden hos mig.
||: Hör hur trädens sång kan säga mer än ord
det jag känner i natt för dig. :||
Du ser upp mot stjärnornas kalla värld.
Vart går dina tankar min vän?
||: Önskar du som jag när stunden snart är här
att ej dagen skall gry igen? :||
***
Deirdres samba är en sång av vispoeten Cornelis Vreeswijk (1937-1987). Låten är ursprungligen skriven av den brasilianska sångaren Chico Buarque (f. 1944) då den heter Quem te viu, quem te ve ("vem såg dig, vem ser dig?" ett talesätt för ungefär "Se den du har blivit" eller "Det kunde man inte tro om dig"). Vreeswijk skrev en svensk text till den 1968 då han hade varit i Brasilien och blivit influerad av brasiliansk musik. Källa: Wikipedia
Först får ni Cornelis version och i slutet av inlägget kan ni lyssna till Anne-Lie Rydé.
Deirdres samba
(Text och musik: Chico Buarque, Svensk text: Cornelis Vreeswijk.)
Varje kväll vid åttatiden
går jag stigen nerför berget
och så hoppar jag på bussen
som går till Copacabana.
Jag har badat, jag duschat
luktar gott om hela kroppen
och så börjar jag gå,
och jag tål att tittas på.
- Dansa samba med mig.
ay, ay ay ay
jag e' bra,
jag e' bra
Har du tid och pengar så
köper du min samba.
Har du tid och pengar så
köper du min samba.
Går man på Copacabana
har man havet till vänster.
Fast jag tittar rakt framför mig
och ser på vem jag möter.
Ser dom ut att vilja dansa
får dom köpa min samba.
Den som prutar får gå
för jag tål att tittas på.
- Dansa samba med mig ...
Vill du lära dej min samba
under månen,på stranden?
Jag kan vissla melodien,
med två snäckskal slår jag takten.
Och om du har lust att älska
har vi hamnat på rätt ställe.
Det är förbjudet - jovisst,
men hotell är så väldigt trist.
- dansa samba med mig ...
Mellan Praia de Flamengo
och det fagra Ipanema
finns de rikas heta stränder.
Men dom fattiga i Rio
bor högt över alla andra,
högsta berget bor jag på.
Vinden svalkar, solen bränns.
Där finns sorg som inte känns.
dansa samba med mig ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar