lördag 12 september 2015

De dansande orden

  Det var tänkt att gårdagens inlägg, som inkluderade konstnärinnan Susan Weil, skulle publiceras efter söndagens "Poeten och Översättaren" så att hennes inspirationskälla - den persiske poeten Rumi (Jalal al-Din), först fick plats i bloggen. Nu blev det istället ombytta roller.

Model of Darvesh Molana Rumi in Lahore Canal

  Jalal al-Dins far var en sufisk religiös ledare, författare och lärare. Familjen bodde i Balkh i vad som idag är Afghanistan, men övergav hemstaden. Det är oklart om det berodde på mongolernas framfart eller om fadern hamnat i någon religiös dispyt med överheten. Efter en lång resa nådde familjen staden Konya i Anatolien som ligger i dagens Turkiet. Området kallades Rum sedan den tiden då det tillhörde det östromerska riket. Jalal al-Din fick därför namnet Rumi, mannen från Rum. I den muslimska världen kallas han vanligen för Mevlana, Vår mästare. Rumi utbildades i Koranen och hadihtraditionerna, läste teologi och rättsvetenskap, men studerade också den arabiska och persiska litteraturen. Efter faderns död 1231 fortsatte sonen hans arbete som lärare och religiös ledare.

  Rumi är ett av världslitteraturens stora namn. Han räknas som den störste sufipoeten genom alla tider och hans dikter åtnjuter ett särskilt högt anseende i Afghanistan, Iran, Turkiet, Tadzjikistan, Pakistan samt bland muslimer i Indien och i Bosnien. Hans inflytande på persisk litteratur är omätligt och hans poesi har satt sin prägel på litteraturen på flera språk, däribland osmanska, turkiska, urdu, pashtu och bosniska. Källa: Alex författarlexikon

  Rumis poesi har översatts till svenska av storheter som Eric Hermelin, Gunnar Ekelöf, Willy Kyrklund, m.fl. Men i dagens inlägg blir det engelsk översättning av persiskan, genom Coleman Barks.

*

The music we are, by Rumi (1207-1273)
(From Rumi : the book of love : poems of ecstacy and longing / Rumi ; translations and commentary by Coleman Barks. New York : HarperCollins, 2005.)

Did you hear that winter's over?
The basil and the carnations

cannot control their laughter.
The nightingale, back from his wandering,

has been made singing master over
all the birds. The trees reach out

their congratulations. The soul
goes dancing through the king's doorway.

Anemones blush because they have seen 

the rose naked. Spring, the only fair

judge, walks in the courtroom, and
several December thieves steal away.

Last year's miracles will soon be
forgotten. New creatures whirl in

from nonexistence, galaxies scattered
around their feet. Have you met them?

Do you hear the bud of Jesus crooning
in the cradle? A single narcissus

flower has been appointed Inspector
of Kingdoms. A feast is set. Listen.



The wind is pouring wine! Love
used to hide inside images. No more!

The orchard hangs out its lanterns.
The dead come stumbling by in shrouds.

Nothing can stay bound or be imprisoned.
You say, "End this poem here and

wait for what's next." I will. Poems
are rough notations for the music we are.


***

  Coleman Barks är en amerikansk poet, och tidigare litteraturvetare vid University of Georgia. Trots att han varken talar eller läser persiska, är han ändå känd som tolk av Rumi och andra mystiska poeter från Persien.

  Barks baserar sina parafraser helt på andra engelska översättningar av Rumi som omfattar renderingar av John Moyne och Reynold A. Nicholson. Dessutom medan den ursprungliga persiska poesin är starkt rimmad och uppmätt, så använder Barks främst fri vers. I vissa fall hoppar han eller blandar rader och metaforer från olika dikter i en "översättning". Källa: Wikipedia

  Här följer en dikt ur Coleman Barks egen produktion, "Reading in bed".


Reading in bed, by Coleman Barks (f. 1937)
(from Winter sky : new and selected poems, 1968-2008. Athens : University of Georgia Press, 2008.)

Looking for the phrase egotistical sublime
in Keat’s letters, hoping for a new way
to attack myself. He was giving a slap
to Wordsworth’s verbosity, which I accept
as my own, deciding every time now
I am in a bookstore, I’ll carry home a poet
I ought to know but don’t. Marianne Moore,
Robinson Jeffers. Lord Weary. The mind is
an enchanting thing.

                                    Rabindranath Tagore
would go off by himself for months
to a houseboat in Kashmir to read and write.
One night reading Benedetto Croce by candle,
he blew out the flame and lay there
letting his eyes get used to the dark,
and the full moon’s other kind of light
magnified by its sublimation on lakewater
rose around him in bed like the extinguished mind.

***

  800 år efter Rumis födelse, i en tid när islam på en del håll förknippats med terrorism, valde Unesco att hylla islams store kärlekspoet och en av de främsta företrädarna för sufismen, den muslimska mystiken. Det är hans budskap om "kärlek, mänsklighet och fred" som lyfts fram under Rumi-året. 
  "Rumis storhet ligger i att han förenar de stora religionerna, att han går längre och djupare,. Han når bortom, till alla religioners hjärta, som ju är ett och samma för var och en", hävdar Doris Lessing, själv inspirerad av sufismen och Nobelpristagare i litteratur samma år som Rumis 800-jubileum firades. Källa: Alex författarlexikon

Avslutningsvis ytterligare några vackra, tankvärda Rumi-rader i Coleman Barks tappning.


(From Rumi : the book of love : poems of ecstacy and longing / Rumi ; translations and commentary by Coleman Barks. New York : HarperCollins, 2005.)

Out beyond ideas of wrongdoing and rightdoing
there is a field. I'll meet you there.

When the soul lies down in that grass,
the world is too full to talk about.

Ideas, language, even the phrase each other,
doesn't make any sense.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar