A beat and a savage blue

  I kväll fortplantas strängarnas vibrationer och trummornas slag från "beats" i Tranås, via spellistor hos Spotify till ett lyrikinspirerat rockband från Denver, Colorado. Kom inte och säg att Utblicken inte är variationsrik.

The old guitarist, 1903-04
Pablo Picasso

***

  Först blir det Ordfest i Tranås. Under perioden 25 september till 4 oktober arrangerar Litteraturcentrum i Tranås, "Yeats at the Fringe 2015 - Internationell ordfest". I morgon inleds det hela med ett mycket intressant program. Det blir Poetry Slam, följt av en release: Populär Poesi släpper nummer 26, och avslutas med att de fem residensförfattarna som bjudits in för tre veckors vistelse i Kraftverket presenterar sig. Årets författare är Lucy Durneen (England), Mel Perry (Wales), Maria McManus (Irland), Inês Lampreia (Portugal) och Nia Watts-Davies (Wales).
  Utöver den starka fredagen bjuder programmet på litterära stadsvandringar, föreläsningar och workshops. Ett inslag under onsdagskvällen den 30 september fokuserar på Beat-generationens poesi och det blir uppläsningar och musikuppträdanden. De främsta företrädarna för den poesin var Jack Kerouac och Allen Ginsberg.

Jack Kerouac

Poem, by Jack Kerouac (1922-1969)
(from Scattered poems. San Francisco : City Light 1971.)

Jazz killed itself
But dont let poetry kill itself

Dont be afraid
   of the cold night air

Dont listen to institutions
when you return manuscripts to
       brownstone

dont bow & scuffle
            for Edith Wharton pioneers
or ursula major nebraska prose
   just hang in your own backyard
       & laugh play pretty
             cake trombone
& if somebody give you beads
  juju, jew or otherwise,

sleep with em around your neck

Your dreams'll maybe better

       There's no rain
             there's no me,
        I'm tellin ya man
             sure as shit.

***

  Septembernumret av Poetry Magazine har utkommit. Sedan några månader tillbaka kombineras "släppet" med en spellista hos Spotify, i vilken tidskriftens dikter sammankopplas med en låt. Det är olika personer för varje månad som gör dessa val. I september satte Ciaran Berry ihop sin tillämpbara playlist. Jag förstår inte riktigt hur han har gått tillväga, däremot gillade jag såväl dikten "Glitch" av Nick Laird som det medföljande musikspåret "Earthly Pleasure" av Villagers.

Glitch, by Nick Laird (f. 1975)
(from Poetry, September Issue, 2015.)

More than ample a deadfall of one meter eighty to split
my temple apart on the herringbone parquet and crash
the operating system, tripping an automated shutdown

in the casing and halting all external workings of the moist
robot I inhabit at the moment: I am out cold and when
my eyes roll in again I sit on the edge of the bed and tell

you just how taken I am with the place I’d been, had been
compelled to leave, airlifted mid-gesture, mid-sentence, risen
of a sudden like a bubble or its glisten or a victim snatched

and bundled out, helplessly, from sunlight, the usual day,
and all particulars of life there fled except the sense that stays
with me for hours and hours that I was valuable and needed there.

***

  Jag avslutar med ytterligare en musikreferens i kombination med lyrik. Det amerikanska rock'n'roll-bandet "The Yawpers" släpper ett nytt album den 30 Oktober, deras andra fullängdsalbum. De inledde sin karriär med att släppa fem låtar på EP:n "Savage Blue", 2011.
  Vilka är då kopplingarna till lyrik, undrar ni säkert?

Jo, bandets namn är taget från en rad ur Walt Whitman's kända diktsamling "Leaves of Grass". Ordet yawp betyder skrik eller tjut.

[I too am not a bit tamed—I too am untranslatable;  
I sound my barbaric yawp over the roofs of the world.]

  Dessutom är "Savage Blue" hämtat från en dikt av Wallace Stevens. Den har inspirerat dem inte bara till valet av namn till EP'n utan även till ett av spåren på deras album "Capon Crusade" från 2012. Dikten är för övrigt en ekfrastisk betraktelse över Picassos konstverk, "The old guitarist", och består av 33 sånger (cantos). Ett prov på The Yawpers får ni i den avslutande videon.

The man with the blue guitar (tredje sången), av Wallace Stevens (1879-1955)
(from The man with the blue guitar. Published 1937)

Ah, but to play man number one,
To drive the dagger in his heart,

To lay his brain upon the board 
And pick the acrid colors out,

To nail his thought across the door,
Its wings spread wide to rain and snow,

To strike his living hi and ho,
To tick it, tock it, turn it true,

To bang from it a savage blue,
Jangling the metal of the strings
...