Wallace Stevens Award delas årligen ut till en författare som visat prov på mästerskap inom konstarten poesi. Priset etablerades 1994 och mottagaren erhåller $100000. Ansvaret för utnämningen ligger hos The Academy of American Poet Board of Chancellors. Bland tidigare mottagare kan nämnas: Adrienne Rich (1996), Ruth Stone (2002), Richard Wilbur (2003), Charles Simić (2007), Gary Snyder (2012), Philip Levine (2013) och Robert Hass (2014)
I år tilldelades Joy Harjo priset.
Joy Harjo föddes i Tulsa, Oklahoma 1951 och är medlem i Muscogee (Creek) Nation, med partiell Cherokee-härkomst.
Hon är mest känd som poet, men har också undervisat på högskolenivå, spelat altsaxofon med ett band som hette Poetic Justice, varit redaktör för litterära tidskrifter och skrivit pjäsmanus. Källa: Wikipedia
År 2002 fick Harjo, PEN Open Book Award, tidigare känt som Beyond Margins Award för boken "A Map to the Next World: Poetry and Tales". Det är också från den jag har hämtat ett diktexempel.
Sång så att rådjuren och jag kan återvända, av Joy Harjo
(Ur Karta över nästa värld ; översättning: Stewe Claeson. Stockholm : Tranan, 2012.)
När jag blickade ut genom takfönstret före gryningen
i morse och såg några få stjärnor ännu fångna
i den ebenholtssvarta nattens tunna väv
var jag överväldigad. Jag sjöng sången som Louis lärt mig:
en Creek-sång som kallar på rådjur när man jagar
och jag jagar sannerligen något lika magiskt som rådjur
i denna stad långt från min mammas mages hammock.
Och det fungerar naturligtvis, rådjur kom in i mitt rum
och var förvånade över att befinna sig
i ett hus nära centrum i Denver.
Nu försöker rådjuren och jag komma på en sång
för att skicka tillbaka dem, skicka tillbaka oss alla,
för om det fungerar tänker jag följa med dem.
Och det är för tidigt att ringa Louis
och nästan alldeles för sent för att åka hem.
***
Jag har tidigare (2/10 2014) skrivit om en välkänd oberoende bokhandel i Iowa City. I dag stannar vi till i Innisfree Poetry Bookstore & Cafe, i Boulder, Colorado. Det var den tredje i raden av exklusiva poesi-bokhandlare som startdet verksamhet i USA. I år firar de femårsjubileum.
De har regelbundna poesikvällar med inbjudna poeter, såväl etablerade författare som lokala förmågor. De har såklart även "Open mic-aftnar".
Tisdagen 8 september gästades bokhandeln av Linda Hogan.
Även Linda Hogan (f. 1947) har indianska rötter. Hon är Chickasaw. Utöver sin poesi är hon romanförfattare, essäist och miljöaktivist.
Hogan är författare till diktsamlingarna Calling Myself Home (1978); Daughters, I Love You (1981); Eclipse (1983); Seeing Through the Sun (1985), som vann American Book Award från the Before Columbus Foundation; Savings (1988), The Book of Medicines, en National Book Critics Circle Award finalist (1993) ; Rounding the Human Corners (2008), Indios (2012) och Dark, Sweet (2014). Hogans poesi hänger intimt samman med hennes politiska och andliga intressen, och behandlar frågor om miljö och ekofeminism. Källa: Poetry Foundation
To be held, by Linda Hogan
(from Dark, Sweet. Coffee House Press, 2014.)
To be held
by the light
was what I wanted,
to be a tree drinking the rain,no longer parched in this hot land.
To be roots in a tunnel growing
but also to be sheltering the inborn leaves
and the green slide of mineral
down the immense distances
into infinite comfort
and the land here, only clay,
still contains and consumes
the thirsty need
the way a tree always shelters the unborn life
waiting for the healing
after the storm
which has been our life.
***
Vad jag kan läsa mig till är Poetika; en Spoken Word-scen som drivs av sex eldsjälar i Salisbury, strax utanför Southampton. Första tisdagen i varje månad finns det möjlighet att uppträda. Deras deklaration (läs: filosofi) är enkel:
We welcome anyone and everyone one to read or perform poetry, comedy, music, song and stories, and enjoy those of others – no need to book a slot, just turn up and have fun.
David King, en av eldsjälarna har delat med sig av följande korta betraktelse på organisationens hemsida.
Hollow suit
My empty shoes hold another future, will one day
take a stranger’s path, my hollow suit filled
with other limbs, pockets bulged with sweets
or pencils, gloves warm other frosted fingers,
another head beneath my hat. One day, all I own
will resurrect as props in someone else’s play.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar