Höstens tecken

  Jag försöker få in Utblicken i söndagstablån. Det är ju en av bloggens populäraste rubriker. Den här gången berättar jag om "The writer's almanac", lunchpoesi på Dramaten och Sara Hallströms nya bok. Men först vill jag rekapitulera ett gammalt inlägg. Vinnare av brittiska CLPE Poetry Award blev min favorit,  Joseph Coelho. Han fick det för sin bok "Werewolf Club Rules". Mitt tidigare inlägg om de nominerade kan läsas här.

  "The Writer's almanac" är ett dagligt radio- och online-program och podcast med poesi och historiska inslag, vanligen av litterär betydelse. Det startade 1993. Det underhålls av Garrison Keillor och produceras och distribueras av American Public Media. Programmet sponsras bland annat av The Poetry Foundation.

  Varje program är fem minuter lång och börjar med frasen "Och här är Writer's almanac ...". Var dagsprogram omfattar vinjetter om författare och andra anmärkningsvärda människor vars födelsedagar eller väsentliga händelser sammanfaller med det datum då det särskilda programmet, samt utdrag av viktiga händelser i historien. Programmet fortsätter med en eller flera dikter. Källa: Wikipedia

  Den 7 september publicerades en väl vald dikt.

Late for summer weather, by William Carlos Williams (1883-1963)
(from The Collected Poems of William Carlos Williams. New Directions, 1991.)

He has on
an old light grey Fedora
She a black beret

He a dirty sweater
She an old blue coat
that fits her tight

Grey flapping pants
Red skirt and
broken down black pumps

Fat Lost Ambling
nowhere through
the upper town they kick

their way through
heaps of
fallen maple leaves

still green-and
crisp as dollar bills
Nothing to do. Hot cha!

***

  Kungliga Dramatiska Teatern erbjuder lunchpoesi och livemusik. Poesi- och musikprogrammen i Lejonkulans foajé tar under hösten sin utgångspunkt i svenskt teckenspråk och Sveriges fem nationella minoritetsspråk - samiska, meänkieli, romani chib, jiddish och finska. 

  Hur ser poesi ut på teckenspråk? 

  Juli af Klintberg visar i videoklippet sin poesi ...

(http://www.ur.se/Produkter/157875-Teckensprak-ar-inte-hela-varlden-men-Poesin-ar-bildsprak)

 "Möten i livet genom en kaffekopp". Hur skriver och memorerar man teckenspråkspoesin, som är annorlunda än en skriven poesi? Juli visar exempel på några verktyg hon använder.

***

  I september månad utkommer Sara Hallströms nya bok "Jag vill att mina barn ska tillhöra".  Det är en diktberättelse som tar upp frågor kring barnens omsorg, om gränsen mellan vård och värld. Tills den finns tillgänglig i bokhandeln så ger jag er ett litet utdrag ur hennes bilderbok "Sjung den!".

(Ur Sjung den! av Sara Hallström (f. 1979). Illustrationer: Vanja Larberg (f. 1976). Farsta : Bladstaden, 2011.)

Stigen här, stigen min, stigen smal och liten
Jag går här varje kväll, ofta ganska sliten
Det luktar gräs, det luktar katt
det luktar
ditt och datt
ditt och datt

Här syns hallon och fasaner
i buskarna runt om
Det lyser i neon på husen
skyltar ropar Kom!
Och världen ändrar färg
när det äntligen blir höst
Men stigen är sig lik,
markens lilla röst