Rubriken väver samman och förtrollar

  Jag tycker att rubrikerna är viktiga för att locka till läsning av inläggen. Det är också flera som har uttryckt att de gillar mina poetiska komprimeringar. I ett fall snodde jag barnfigurens lattjo-namn och fick till en övergång från w till w. Jag utnämner den till Årets Rubrik. Andra rubriker som inspirerade till läsning var ...

* Ett plagg, en knuten näve och en ko
* Cutting off prejudices!
* Åskan slår för älvor och småtroll
* "I have spread my dreams under your feet"
* Svagt vårljus och ett isblock i Scotiahavet
* På eldslätten spritter änglamyrorna
* Glädjekällan ger en bitter eftersmak

  Årets Rubrik 2015: "Dainty Doily Dill Weed whispers in my ear"

  Och så här gick dikten som inspirerade mig. 

Dainty Doily Dill Weed
dances in the breeze,
waving yellow bossoms´,
calling to the peas.

"Ready for the holiday?
It's coming in July.
Pop! Pop! Dazzle fireworks
lighting up the sky."

Dainty Doily Dill Weed
dances in the breeze,
blurting out the news to
everyone she sees.

(Ur I heard it from Alice Zucchini : poems about the garden.
Text: Juanita Havill, illustratör: Christine Davenier. San Francisco : Chronicle Books, 2006.)

***

  Även under 2015 har jag satt samman tre alfabet, ett om vädret, ett om kläder och ett om stål och järn. Jag är väldigt intresserad av etymologi och det är därför som alfabetskategorin kom till. Den är väl inte lika populär som en del andra följetonger och jag kommer inte att göra tre nya alfabet under 2016. Det blir ett eller möjligen två.

  Årets bokstav G: som i Galileo Galilei, Garderob och Gjuta; eller G som i Gunnar [Harding], [Andrea] Gibson och Gitarr; men framför allt G som i Britt G. Hallqvist vars G står för Gerda men som Ingmar Bergman gjorde om till Genial.

**

Sidovägen, av Britt G. Hallqvist (1914-1997)
(ur Gräset skrattar : dikter ; Margareta Schildt har gjort urvalet. Stockholm : Bonniers juniorförl., 1991.)

Den sidoväg vi aldrig körde in på,
vart förde den?
Det tänkte jag så ofta på i somras
och gör så än.

Jag bad och bad, men nej,
vi hade jämt så brått!
Nu tror jag att den vägen ledde
till ett förtrollat slott.

Ett slott dit aldrig någon kommer,
en vild och snärjig park att smyga i,
en underjordisk gång, en grotta ...
Åh, varför körde vi förbi?

En väg som slank iväg bland gröna snår ...
De stora sa:
"Kanske ett annat år!"

Men nej, jag vet
att sidovägens hemlighet
den får jag aldrig reda på,
och aldrig, aldrig får jag gå
i en förvildad park, till ett förtrollat slott
 ... för vi har jämt så brått!